Köpstopp och ekonomi

Tänker jag galet nu?

2010-02-12T10:59:00.005+01:00

Tack för all underbar stöttning! Ni är så fina=)
Jag tar livet för vad det är just nu. En dag i taget. Det har varit så mycket turbulens. Nu vill jag ha lugn och ro. Någonstans att landa.....
Vi hade det bra när vi hade gott om pengar!!! (jag inbillar mig det)
Nu är vi fattigare och olyckliga?
Vi bråkar hela tiden...

Min son blir 15 i sommar....Jag vill försöka hålla i hop tills han blir 18! Tänker jag helt galet nu?
Det viktigaste i mitt liv är min son....
Ska jag ge allt tre år? Plugga klart och skaffa en sjuhelsikes stor buffert? Är det fult? Är det elakt?

nu sparar jag endast åt mig själv

2010-01-25T20:02:00.003+01:00

jag inser en hel del småsanningar varje dag som gör rejält ont! Det känns som om jag först nu börjar vakna upp efter en period av dimma. Jag börjar inse att jag börjar bli "tant" snart och måste börja våga men framför allt orka ändra på mitt liv. Just nu känns livet otroligt lättsamt, jag trivs på nya jobbet, känner mig inspirerad av skolan, men, självklart ett jävla men ,här hemma går det åt helvete. Vi pratar knappt med varandra. Han sitter framför sin data medans jag städar, jobbar eller försöker planera framåt.

Jag kanske måste börja ta tag i mig och mitt liv? I allafall, jag har beslutat att sluta tjata om pengar. Jag fixar mitt sparande själv. Jag fixar ett tryggare liv åt mig själv. Eller som någon så smart uttryckte det, "fuck off pengar"

det går inte framåt

2010-01-19T10:49:00.003+01:00

Det har inte blivit så mycket ekonomi snack här inte. Han blir mest arg. Helt plötsligt känns det som en jätte stor spricka i hela förhållandet. Känns inte bra alls....

Jag kan ju inte direkt kasta bort 15 år heller...eller är det 16-17 år?? Visst har vi haft det tufft då och då i förhållandet, och ni har rätt man måste ha samma ekonomiska mål...Men just nu går det inte framåt i allafall...

Jag hoppas att han har en dålig vecka och försöker prata när han är lugnare. Må hända att jag har attackerat för hårt........

HM VS ZARA

Jag sa det förut, jag tror inte att Zara kan konkurera med HM. Fick t.om tipset om att titta på Zara. Nu har det visat sig att jag hade rätt. Zara stänger flera butiker i Sverige.... Man ska alltid lita på magkänslan....=)

arg på sambon

2010-01-18T10:28:00.003+01:00

Idag var det vägdag och jag hade gått ner viktklubbens lovade ett kilo! Blev jätte glad. Jag har inte känt mig så värst hungrig och det har gått jätte lätt. Det gäller att skaffa nya vanor som man kan behålla hela livet, inga mer bantningskurer för mig. Inga mer jojo effekter. Det ska skaffas bra vanor för livet! =)
Ekonomiskt har jag haft tusen funderingar. Jag är lite besviken att sambon inte kan hjälpa till att spara. Efter jul har han börjat spendera som förr. Han tycker inte att det är viktigt med sparmål och struntar totalt i att spara. Dock har jag sagt till honom att han måste spara 10% av sin lön. Han skulle fundera på saken. Vi har gemensam ekonomi , men det känns inte som det. Det är bara jag som kämpar. Han är totalt ointresserad igen. Vad är det för ide om han shoppar och jag sparar om vi ska sedan använda pengarna gemensamt?Jag har aldrig förut tänkt så, men jag känner mig orättvisst behandlad. Det känns inte rätt. Han kan ge kommentarer som, men det räcker väl att du sparar åt oss!!!
Jag har jobbat mycket på sistone. Mest för att slippa studielån och för att få in lite extra pengar så att jag kan spara. Jag trivs på jobbet och har inget emot att jobba. Men den här månaden fick jag ensam betala hyran på bostadsrätten för att han köpte en ny mobil för 7000 kr! Han frågade inte ens om det gick bra. Hans svar var "men jag visste att du skulle få en bra lön, vad spelar det för roll om jag skämmer bort mig, jag jobbar stenhårt"
Och vad fan tror han att jag gör?
Jag studerar medicin!
Jag jobbar nästan heltid!
Jag orkade inte dra igång ett tjafs. Jag var så trött. Men jag borde ha gjort det.
Det hade varit okej om det hade varit en engångs förteelse. Men det är det inte. Så har det varit den sista perioden. Jag har precis tagit mig ur shoppingberoendet, men min sambo han är värre än nånsin..... suck....när ska det ordna upp sig??

Hårt slit

2010-01-16T22:25:00.003+01:00

Idag har jag jobbat i 13 timmar! Jag är helt slut! Jag har dock ätit enligt viktklubb.se och följer reglerna slaviskt=) Det känns faktiskt bra att se hur mycket man äter och hur pass nyttigt man äter.
Små steg till förändring! =) Det gäller att behålla dom nya vanorna sedan=) Så nu tänker vi positivt. Jag ska jobba hela dagen i morgon också! Skönt att kunna extra jobba! =) (så att man slipper lån)
I veckan som kommer ska jag betala räkningar och gå igenom ekonomin ytterligare. Det gäller att inte ligga på latsidan.
Underbar lördag ?? Nåja det går framåt...En vacker dag sitter jag och njuter i paradiset...=)

ATT FÖRÄNDRAS

2010-01-15T08:02:00.003+01:00

Om man inte är nöjd med sitt liv måste man våga ändras. Man måste göra något annorlunda om det ska ge någon effekt. Om man gör samma saker dag ut och dag in händer det inget nytt. Så enkelt är det. (varför fattade jag inte det förut?)

Det är lätt hänt att man fastnar i samma gamla hjulspår och hoppas att något annat ska hända. Vi människor vill inte helst själva göra denna förändring själva, många gånger pga att vi är för fega, eller rädda. Jag har faktiskt efter denna enorma förändring i mitt liv börjat se på HELA mitt liv från ett annorlunda perspektiv. År 2010 ska jag skaffa nya vänner. Och det här låter hårt, men nya vänner som inte är stureplansfolk! Ibland känner jag mig nästan utanför när vi träffas och tjejerna pratar om dyra väskor och klockor. Det intresserar mig fortfarande, men 2010 lär jag inte köpa en enda väska för 20,000kr! Jag vill ha mer vänner från olika samhällsklassen. Så idag ringde jag en tjej från jobbet som brukar promenera på lunchen och frågade om jag kunde hänga på! Hon lät jätte glad över sällskapet! Sen visade det sig att hon hade två biobiljetter och frågade om jag ville hänga på henne ikväll. Jag tackade ja.

Det andra är att jag måste ta tag i min hälsa. Kanske unna mig ett salongsbesök då och då, men framför allt förändra kosten och gå ner ett par kilo. För att råda bot på detta, blev jag medlem i viktklubb.se. Jag ska även unna mig lite nya kläder och något smink! Köpstoppet är över. Jag hoppas innerligt att shopaholicen är borta. Jag har sagt till alla nära och kära att hålla utkik.

Jag har även insett att det gamla orspråket om att man blir tillslut som sitt umgänge stämmer! Därför måste jag umgås med mer människor som har samma mål som jag, det vill säga som ni kära bloggare! =) Jag måste helt enkelt börja blogga mer! Bloggandet skapar ordning i kaoset. Rensar mina tankar och samtidigt får jag läsa om era mål, och vardag som inspirerar mig till ordning och reda!

Ekonomin då?

I år handlar det till största delen om att spara minst 10%. Köpa fonder och aktier. Min lön har krympt massor, men inte mina tricks! =) Jag ska fortsätta myntsparandet! År 2009 vart det lite över 10 000 kr i mynt!!!!! Så mycket rymdes det i stora cola flaskan! Otroligt va? Så kort är totalförbjudna!!!!

Jag har även funderat på att sälja tomten nu innan räntan går upp. Jag kanske får en 100 000kr extra som jag ska köpa fonder och aktier för! Det vore inte illa. Mitt årsmål i år blir att spara ca 50 000kr. Jag vill nå 200 000 kr! Men ju mer desto bättre!! Men samtidigt orkar jag inte pressa mig för hårt! I år vill jag inte skippa semester. I år vill jag kunna unna mig något.

Samtidigt måste jag koncentera mig på skolan! Massor! Så några fritisproblem lär jag inte ha!

HUR SKA DU FÖRÄNDRAS I ÅR?

Resume 2009

2010-01-14T08:04:00.003+01:00

Totalt har jag fått 407 kr extra i plånboken år 2009. 407 kr jag inte hade fått om jag hade haft pengarna på ett bankkonto. 407 kr är inte mycket pengar. Men med tanke på att jag inte har så mycket aktier heller är det ändå en bra summa.
Totalt hade jag nästan 10 000 kr i vinst på mina aktier. Det är massor! Nåja nåja beror på sammanhanget, men jag är nöjd. Mycket nöjd. Fondernas vinst vart 9998 kr! Pengar jag inte hade haft om jag hade haft ett bankkonto!
Just nu har jag inga minusposter på fonderna! Helt fantastiskt. Tänk om man bara hade haft mer fonder och aktier. Nu har jag testat massor 2009. Det har varit turbulent. Speciellt för min rysslansdsfond men nu är den på topp. Tur att jag inte sålde!!! Det har jag lärt mig. Att inte sälja i panik. Det andra är att sprida riskerna och tillslut att fortsätta köpa fonder och aktier. Utdelningarna lockar en hel del också. År 2009 var ett svårt år, ett tufft år, med mycket gråt och ångest. Men år 2009 var också ett revansch år. Det var då jag vinkade adjö till stureplans minna med en massa lyxvaror och välkomnade gummistövel minna! =)
Jag tackade nej till en vd post och började studera. Det krävdes massor av mod...massor....
Jag införde köpstopp och klarade av det. Jag uppnådde mina sparmål! Ett riktigt jävla power år!

2009 var utan tvekan ett tufft år. Men jag överlevde och klarade mina mål! Just nu är jag ruskigt stolt över mig själv=)
Nu har jag äntligen börjat landa i 2010. Nya mål måste skapas, nya planer måste formas, men ett litet tag till vill jag njuta av mina bedrifter. Sedan är det dags att ta itu livet med hårdhandskarna igen och smida planer=)

Jag har klarat mitt årsmål!!!

2010-01-08T23:08:00.003+01:00

Det här är ta mig fan helt otroligt!!! Jag har klarat mitt mål!!! Det tog ett tag för mig att summera och räkna ut efter årets slut, men nog fan har jag klarat det! Med bravur. Och då har jag inte räknat med decembers lön ännu, då jag får den först i januari slutet!!! Mina fonder och aktier har gått låååångt långt över förväntan!!! Idag vart allt sparande värt ca 150,000kr!!!!
Då har jag inte ens räknat med allt jag har extra amorterat!!!! Fatta vad sjukt!!!! Är så sjukt glad så jag sitter här och gråter!! Tårarna rinner ner. För första gången i mitt liv har jag lyckats med något och inte gett upp!!!
Jag har även beslutat att studera och studera , eventuellt till läkare! Vi får se....=)
Näe , nu måste jag sansa mig och ta ett par andetag! Jag ville bara berätta fort som fan till er alla som har stöttat och pushat mig! Tack! =)

God jul ! =)

2009-12-23T23:01:00.002+01:00

Snart är årets dyraste dag här! Själv blir det här den billigaste julen på år och dar... Jag har sparat in på allt, t.om matkontot har blivit 40% mindre den här julen=)
Jag har skippat lyxig kaviar, dyr lax mm....vi har kört standard maträtter i år...
Jag har jobbat över en massa och fick nästan lika hög lön som på mitt gamla jobb!!!
Så jag hoppas att jag når mitt mål, är ruskigt nära nu!!! Typ 2000-3000 kr från målet!!!

Hoppas att ni alla får en super härlig jul.... jag har sakta men säkert börjat fundera på nyårslöftet...=)
GOD JUL

klockan tickar...

2009-12-10T18:27:00.002+01:00

klockan tickar , men jag kämpar på....dag efter dag, timma efter timma....
Jag kämpar på med studierna och det är mycket slutprov så här dags innan året är slut....och jag jobbar nästan varje dag, inklusive helgerna!!!
Jag har haft med mig svarta boken överallt och det ger bra effekt. Jag har stenkoll.... ni får ursäkta att jag inte hinner att uppdatera, men jag helt enkelt inte haft tid när jag kommer hem så sent...
Jag älskar mitt nya jobb=) Det är det bästa jobbet jag har haft! Love it love it love it!!!!
Idag ångrar jag inte en enda sekund att jag slutade, jag känner mig så fri och harmonisk....
Nu är det inte långt kvar till mållinjen.....jag ska göra mitt bästa fast det blir väldigt tight! Fyyy skam den som ger sig=)

Min svarta bok

2009-11-21T09:09:00.003+01:00

Jag har fortsatt att hugga i här hemma när det gäller ekonomi. Jag har beslutat mig för att försöka göra någon slags budget!!! Gud bevare mig.... jag ska få järnkoll....
Det har visat sig att det finns fortfarande onödig räkningar som jag inte behöver, speciellt med tanke på karriärsändringen....det blir ajöss och goodbye till mitt bärbara bredband. Jag ska även stänga mitt mobilabonnemang....Kostnaden för framtida garderoben lär minska rejält..... Jag ska skaffa järnkoll....Jag har köpt en fin anteckningsbok (japp köpt) där jag skriver varenda krona som går in eller ut ur hushållets kassa. Det blir inga häftiga excelark, utan det ska vara enkelt, lättläst och jag ska kunna ta med den vid resor till sommarhuset eller när vi är på semester. Det blir min lilla svarta bok=) Bibeln som ska med i ur och skur...jag hoppas på en kraftig psykologisk press!!

En skänk från ovan

2009-11-19T09:09:00.002+01:00

Tusen tack för allt pepp! Jag har varit sååå under isen! Helt knäckt! Tur som har jag haft jätte mycket extra jobb på det nya stället. Jag har jobbat många sena kvällar och alla helger! Detta gör att jag i princip får en bra lön denna månad!=)
Jag ska inte ge upp!
Och jag ska nå mitt årsmål!!=)
Positivt tänkande! Flera veckor kvar till nyår! Vem vet vad som kan hända!!! Och en sjukt bra sak var att vi fick i julklapp av föreningen en betalningsfri december månad!!! Det blir åtta tusen kronor mer till sparandet!!! Kan ni tänka er! Vilken extra bra hjälp! Resten ska jag klura ut. Jag vet inte varför det är så viktigt för mig att klara av årsmålet i år. Kanske för att jag för första gången i mitt liv ska hålla ett löfte till mig själv som jag vill hålla?? Det här är inte ett "jag ska gå ner 4 kilo före jul löfte" som ska brytas, det här ska inte bli en misslyckad diet eller ännu ett löfte till mig själv som jag aldrig håller! Jag har insett att mitt tio åriga mål blir för tufft kanske. Jag ska komma på en bättre plan för tio år framåt. Men i år är det så viktigt att jag håller mitt löfte!!! Jag har fått åtta tusen kronor som en skänk från himlen....vem vet vad mer mannen där uppe skänker? =)

Och tusen tusen tack för ert peppande!!!

borde jag ge upp?

2009-11-08T11:58:00.002+01:00

Jag kanske är lite knäpp....Mitt sparmål blir tufft att nå och nu är det bara några veckor kvar. Jag har förlorat mitt jobb där jag tjänade bra. Jag har börjat plugga. Jag har skaffat sommarhus. Jag jobbar extra och sliter. Praktiskt taget allt i mitt liv är ändrat förutom sparplanen. Borde man ge upp och inse att det blir för tufft? Anpassa planen efter dom nya möjligheterna? (möjligheter??? )Jag väljer detta ord. Jag ska vara positiv.=) Så borde jag ge upp nu och inse att jag inte når inte mitt mål, its not fucking happening eller sälja min själ till djävulen och make it happen anyway? Jaaa knäpp som jag är, så sitter jag här med medicinboken och pluggar medans jag samtidigt klurar på själar att sälja!! Jag ska tydligen jobba massor trots att jag pluggar.( hela julhelgen+nyårshelgen, fast jag skulle tagga ner på arbetstakten) Jag ska på husvisning och kolla på ett billigare boende.... jag ska sälja dittan och dattan.... japp nog fan säljer jag min själ till herr djävulen...fan att det alltid blir så här...
Och sen gick jag in på pengar och cashbloggen. Han planerar redan för 2010...jag hade totalt glömt bort det...jag hade ju ett långsiktigt mål på tio år....jag dööör.....shit....jag menar hur många själar kan man sälja? Det blir fan till att bo i tält, utan el och internet också....

uppdate

2009-10-30T13:07:00.002+01:00

Jag åkte hem igår. Min farfar blev kvar på sjukhuset. Det kändes inte bra att behöva åka, men jag hoppas att jag hinner åka och besöka honom nästa helg också....jag vet att tiden är knapp, men han är trots sjukdomen pigg och vi pratade mycket.....
På söndag börjar november månad. Oktober var en tuff månad... på många sätt...
Dock uppgår fondernas och aktiernas värde idag till 83445kr...jag har drygt 30 000 kr kvar till målet. Dock vet jag att jag har extra amorterat en hel del....jag tänkte göra en sammanställning i helgen...

Min farfar är döende

2009-10-21T19:50:00.002+02:00

Jag fick ett samtal i morse. Min farfar är döende. Han har cancer. " minna skynda dig hit om du vill träffa honom, boka ett flyg , men skynda dig"

Cancer? Hur då? När då? Varför nu, jag har ju precis återknutit kontakten med honom. Jag hade planerat att fira julen där, leva på gården två tre veckor. Prova på lantlivet. Nu finns inte tiden till det längre.... tiden har runnit iväg....Jag borde ha förstått när jag drömde så konstigt...
Sambon skjutsade mig till Arlanda. Han kunde inte följa med. Jag kände mig grymt sviken av detta. Jag flög ensam. Jag satt på planet och undrade hur fan hade jag hamnat i sthlm av alla ställen. Mindes hur besviken farmor och farfar hade varit över det faktum att alla barnen lämnade den stora gården. Hur blev allt så här konstigt? Flygresan var över i ett nafs. Jag hämtades upp av en s class. Jag skrattade till och tänkte typiskt farmor och farfar. Det var ena gårdskillen. Han frågade när jag hade sist sett farfar. Att han var dålig och att jag inte skulle förvänta mig något utan vara beredd på det värsta...

Första lediga dagen

2009-10-20T16:50:00.003+02:00

I dag har jag varit duktig! Jag betalade hyran för november och december! Samtidigt betalade jag bort elen och en avbetalning på ett lån. Det gäller att ha framförhållning nu när jag pluggar. Jag har jobbat mycket extra men nu är jag ledig i 5 dagar!!!! Panik var första känslan... Jag har aldrig haft bara ledigt förut!! Jag kände mig lite små lat och deppig. Jag vet att jag borde plugga. Istället har jag hjälpt till med bokföringen på sambons firma och besökt en arbetslös vänninna och fikat bort hela eftermiddagen...
Jag hoppas att jag får mer jobb på nya stället.....att dra hemma så här är livsfarligt.....man blir bara lat..... I morgon ska jag plugga minst 4 timmar och storstäda hemma!! Pronto, inget att diskutera. Sen ska jag själv ringa upp jobbet på torsdag och fråga om det finns mer timmjobb.
Jag trivs kanon bra på nya stället. Efter uppsägningen var det här min första lediga dag. Ledigheter är inget för mig inte, usch, jag får bara ångest. Jag kommer jätte bra överens med nya chefen och hon sa igår att hon var jätte glad över att jag hade kunnat jobba när dom behövde förstärkning och sa att hon gärna ville att jag kom varje dag. "Jag hoppas att du tackar ja till att börja jobba fast här när du är klar med utbildningen"....Det kändes så skönt att bli bekräftad.=)
Nu ska jag börja laga middag=)

En konstig dröm

2009-10-18T09:19:00.004+02:00

Jag hade en konstig dröm i natt. Så pass konstig att jag i morse satte mig framför datan och köpte en massa fonder och aktier. Min farfar pratade med mig och sa att jag borde sprida mina risker när det gäller fonder och aktier. Att jag skulle våga prova lite mer på nya saker.... att sluta spara till buffert kontot nu! Jätte konstig dröm. =) Vilket som jag köpte lite nya aktier och fonder...
Annars känner jag mig lite smått förkyld. Och det passar sig inte alls just nu. Jag ska jobba ikväll och jag måste plugga massor i veckan.... Usch, vi får hoppas att den inte slår på på riktigt....hoppas kan man alltid.
Hittils har jag fått jobba halvtid på det nya stället. Jag trodde att jag bara skulle få ett par enstaka pass, med tanke på att jag inte är färdigutbildad, men den nya chefen är toppen. Hon vill verkligen behålla mig och det känns toppen.=) Det är så härligt att bli uppskattad=)

Usch, drömmen var verkligen mysko. Min farfar visade mig runt överallt och ville lära mig allt om ekonomi. Jätte konstigt....

Nokian VS magkänslan

2009-10-16T08:21:00.002+02:00

Jag blev tipsad om att köpa nokian aktier för ett par veckor sedan. Tänkte inte mer på det, men då sambon skulle laga sin mobil så passade jag på att kika på olika modeller. Nokia hade inget att erbjuda som fann mitt intresse. Sånt anser jag vara ett extremt dåligt tecken, och jag minns att jag tänkte att jag litar på magkänslan och satsar på någon annan aktie.

Likaså tänkte jag på HMs aktier. Det fanns inget som såg intressant ut i butikerna. Men jag behöll dessa då jag ser dessa som en långsiktig investering.
Jag sålde mina odd mollys i perfekt tid. Då hade jag privilegiet att vara med på modeshowen och kände bara starkt att det inte höll lika bra länge. Jag anser att företaget måste byta stilen, då det börjar kännas lite tjatigt med too much hippie. Någon extra krydda måste de få till sig tills nästa visning.
Likaså tyckte brorsan att jag skulle köpa swedish match. Då kände jag starkt av att det var fel. Efter att ha börjat studera medicin och sett dess biverkningar så kan det inte vara okej. Människan blir bara smartare och smartare och jag tror inte /hoppas inte på deras framtid.

Dock är jag super intresserad av läkemedels aktier nu. Det ska jag kika på. Framtiden är medicin.....
Alla mina aktier är på plus....jag ska nog fortsätta med min magkänsla....

Dyra märkeskläder säljes / byter produkter mot fusk

2009-10-15T09:24:00.005+02:00

Idag ska jag storhandla. Jobbar till tre på nya jobbet och efter det barkar det iväg till storshopping. Jag har suttit här hemma (börjar först elva) och funderat på olika utgifter som man kan spara på. Jag ska köpa ett torkställ (det gamla är sönder) så att jag slipper att använda torktumlaren då den drar så mycket el. Jag vet inte om torkställningen bryter mot köpstoppet, men jag tycker inte det då det är ett nödvändigt ont att kunna torka kläder. Det är miljövänligare med ställningen och mer ekonomiskt.
Jag ska inte stryka alla mina kläder längre. Det blir adjöss till strykjärnet ett tag. Behövs inga finskjortor på det nya stället. Faktum är att jag har funderat på att sälja många av mina kostymer. Det finns mycket jobbkläder att sälja. Det flesta av märkerna burberry, gucci, dkny och en hel del andra dyra märkeskläder. Jag kommer att ha vit rock, eller andra arbetskläder på jobbet när jag är klar med utbildningen. =)
Japp så blir det, jag ska sälja lite kläder och skor. Folk brukar vilja köpa burberry kappor mm....inga problem med att bli av med dessa och man får bra betalt. Ska börja med att ringa till ett par vänninnor som jag känner lite ytligt. Speciellt en tjej som köpte massor sist jag sålde av klädhögen. Konstigt, det känns knappt längre. Förut gjorde det ont i hjärtat. Jag ska sälja lite väskor också. Det vore kanon om jag fick ihop 20-30 000 på lite kläder, skor och väskor. Då skulle jag klara av årsmålet....=)
Vad ska jag med dyra märkeskläder till? Det är bye bye med stureplanslivet....jag behåller alla mina halvdyra kläder.
Jag har även börjat fuska med gästtvålen här hemma=) Alla mina gäster har alltid fått njuta av underbara savon de marseille tvålar för 165 kr. Nu är det slut med det. Jag behåller dom sjukt mysiga flaskorna, men häller i coop extra tvål för 9 kr!!! =)
Lika så har jag börjat fuska med andra hushållsprodukter. =) Ingen har märkt något, so why not? Sambon är halv noga med vilket toalettpapper och tvål mm man använder. Jag har bytt ut allt mot billigare och han har inte sagt något.Det enda jag inte tummar på , det är kaffet! =)
Näe nu ska jag fila på andra fuskstrategier.....=)

Snart ett år med köpstopp

2009-10-13T08:17:00.003+02:00

Jag har gjort en snabb genom gång av mina aktier och fonder. Dagens värde blir 74,380kr. Alla fonder och aktier står på plus=) Jag har inga minusposter. Inte ens på swedbank. Rysslandsfonden har gått kanon bra och lika så när det gäller kinafonderna....
Jag har ca 40 000 kvar till mitt mål. Det känns ganska omöjligt med tanke på den korta tiden+att jag är arbetslös. Men jag har även extra amorterat en hel del. Inga 40.000 kr direkt, men jag skulle gissa på 20 000 kr extra. Så nu gäller det utav helsike att spara in och snåla. Dra in på allt man kan för att nå målet och spara spara spara. Jag ska försöka tömma lite till ur colaflaskan och köpa fonder och aktier och hoppas på bra instinkter och skicklighet. Jag ska försöka hålla dessa plusposter. Jag ska även titta lite närmare på utdelningsaktier. Det känns lite tråkigare nu när man har mindre pengar men jag tror att det är extra viktigt just nu att inte tappa fokus. Det är nu det gäller. Jag får tänka på det lilla och anpassa mig på nytt och utgå ifrån dom nya möjligheterna. Om det här med arbetslösheten hade hänt för ett år sedan hade jag dött av panik! Jag hade haft noll kronor sparat. Inga aktier, inga fonder, inget buffertkonto. Nothing. Men det värsta av allt hade varit att jag hade inte alls varit förberedd på detta rent mentalt. Det hade kommit som en chock. Nu tänker jag helt annorlunda. Nu , just idag betyder inte den där nya gucciväskan allt. Det är inte katastrof om jag inte kan köpa den. Det är helt okej. Missförstå mig inte, jag vill fortfarande ha den där väskan, tror jag, men jag lever lika gott utan den. =)
Saker känns inte lika viktigt. Jag har fått ett nytt fokus och det är att må psykiskt bra, ha min familj och vårt hem. Allt det andra är bara bonus. Om jag fick 15 000 kr av en främling idag som säger, "ta det här och gå och köp en väska" så skulle jag säga tack till pengarna men spara dessa pengar...Det är ett helt nytt tänk....
Det var förra året i oktober jag började sakta glida in i köpstopp världen tack vare ankis bok, "köp inte den här boken"....
Ett år har snart gått....
Vad saknar du mest brukar vänner fråga? I början var det så svårt. Det har funnits perioder då jag har dött nästan av längtan efter något nytt. Nya naglar, frisörbesök , vad som helst. Men just nu i skrivandets stund saknar jag inget. Jag känner mig mest dum. Jag hade varit mångmiljönar idag om jag hade sparat mina pengar de senaste tio åren. Detta har jag fortfarande inte riktigt släppt. Det tar nog lite längre tid att förlåta sig själv för det.....
Men jag har snart klarat av köpstoppstiden. Den 28 oktober förra året började jag sakta men säkert att förändras. Oj jävlar vilken resa det har varit. Minst sagt!!!!!

Cola flaskan del 2

2009-10-12T17:09:00.003+02:00

Jag vill klargöra att cola flaskan inte är en vanlig cola flaska utan är i själva verket mycket större. Det är en spargris utformad som en gigantisk cola flaska. Och jag har fortfarande inte kunnat växla in alla mynt pga myntmaskinen sa stopp! Idag var jag igen och bankade mynt. Den här gången vart det strax över 400 kr. För dessa köpte jag Lannebo småbolagsfonden. Det vart lite av ett impulsköp=) Jag tycker att jag har satsat för stora summor i enstaka fonder istället för att ha spridit mina risker. Jag är ganska nöjd med aktiespridningen så där planerar jag inga nyköp. Det känns lite små trist att köpa för små summor, men många bäckar små är tanken.
Jag har funderat på att vara med på en loppis för att kunna nå årsmålet. Tänkte innan jul sälja lite x box spel och playstation spel då det kan vara poppis vid juletider. Sen finns det annat smått och gott som jag kan sälja. Jag har även funderat på att sälja min älskade systemkamera.
Jag har inte hunnit fota så mycket och en gammal kollega har sagt att jag får 5000 kr för den... Jag har två andra digitalkameror som duger. Jag har ändå ingen tid över för att fota mer med tanke på skolan och det nya jobbet.
Jag har inte varit så insatt i börsen den senaste tiden. Jag tror att ras kan komma och ska nog vara lite försiktigare. Kanske är det bättre att extra amortera. Det hjälper även till att nå årsmålet fortare och det känns tryggare med mindre månadskostnader med tanke på det känsliga läget då endast en i familjen har en trygg inkomst. Eller trygg och trygg finns det väl inget som heter....det har jag lärt mig nu iallafall.....

1000 växlar och cola flaskan

2009-10-11T21:46:00.003+02:00

Det gäller att ligga på topp och inte ge upp nu. Nu kommer jag att bara plugga och jobba ca 50% på nya praktik platsen. Med andra ord kommer jag att få en skitlön. Det blir till att leva på sambon här hemma. Men vad gör det. Vi har i alla år levt på mig så nån gång i livet är det väl min tur att ta det lite lugnt? Jag kommer dock att ta hand om hans bokföring mm från och med nu och kanske komma med lite tips och idéer Vilket som jag fixade ett avtal till honom som med lite bra tur kan fördubbla hans omsättning! Peace of cake.... *skrattar* Dock såg jag oron i hans ansikte och var snabb med att säga att han var chef..... så helt tom på bra idéer behöver jag inte bli. Samtidigt fick jag ett samtal idag från en annan egen företagare som behövde lite tips och idéer på vissa problem och honom ska jag träffa i morgon efter skolan.

Anyways, det känns tufft att nå årsmålet nu. Det var det här jag var rädd för, jag har varit lite off och fundersam så jag hann inte med en genomgång av ekonomin som planerat i helgen. Istället åkte jag till swedbank för att tömma den stora cola flaskan i myntmaskinen....men det blev ett stopp ganska omgående. Bara toppen på flaskan kunde tömmas sen vart det stopp i maskinen!!! Arrgghhh!! =( men jag hann få in i allafall en liten slant ! 1300 kr vart det! Prick. Flaskan innehåller endast 50 öringar , enkronor och några femmor. Tiorna samlar jag i kaffekannan!! Nu ska jag tömma lite på tisdag igen då det verkar som om maskinen inte klarar av hur mycket som helst. Jag köpte fonder för dessa 1300kr. Lite indienfonder och kinafonder. Jag kände att det var ingen ide att låta dessa pengar stanna kvar på något buffert konto pga den dåliga räntan. Det som känns kul är att jag hade inte haft dessa 1300 kr om jag hade fortsätt använda mina kort. Sen har jag ju bankat kryddburken tidigare. Det finns även en massa mynt kvar i cola flaskan , så man kan lugnt säga att jag har minst sparat ihop 10 000 kr i mynt so far!!! =) Tack vare att jag skippade korten. Fortsätter det så här så blir det hela 100 000 kr på tio år. Och om man sen köper fonder och aktier för dessa pengar så ökar värdet desto mer!!! att klippa sönder mina kort var nog bland det smartaste jag har gjort!!

Men för att nå mitt årsmål nu måste jag verkligen sätta in tusen växlar!! Köpstopp råder vilket är kanon. I dag går det ganska lätt. Nu gäller det att fortsätta snåla ytterligare. Jag vet att jag har amorterat ganska duktigt vilket underlättar mig att nå årsmålet. Jag får göra en kalkyl vid årets slut och räkna exakt hur mycket jag har amorterat på skulderna. Men i och med familjens största inkomst går bort blir det tufft. Vi får hoppas på att allt går bra med sambons firma och att han kan höja sin lön. Det vore inte illa. Sen hoppas jag att jag kan jobba en hel del trots plugget för att kunna betala bort diverse räkningar. På något sätt måste jag fixa detta. Hålla huvudet kallt och inte ge upp. Jag har kommit så långt när det gäller min personliga utveckling. Jag hoppas dock att det inte kommer att kosta mer än det smakar så nu gäller det att vara positiv till tusen och inte deppa ihop! Allt kommer att ordna sig. Det fixar sig alltid!! =) Tänka på the secret och bara fokusera på det som är bra! =)

uppsagd!!?

2009-10-11T16:19:00.003+02:00

Chefen på mitt jobb har slutat. I onsdags ringde ledningen och ville att jag skulle avskriva mina fullmakter om jag inte tackade ja till jobbet. Jag bad dom buda över alla papper jag skulle skriva under. Så jag antar att jag är uppsagd nu!! Ledsen? Nej. Arg? Nej. Besviken? Ja. Mest besviken är jag över all oro som jag har lagt ner under alla dessa år. Samtidigt är jag orolig för framtiden...vet inte vad som sker.... vad som händer...Jag har inte fått några mer papper. Jag har inte hört något. Praktiken är över men jag har redan skrivit på papper om att börja jobba extra på det nya stället. Lönen blir ca 300% mindre!!!! Jag får inget flashigt kontor. Ingen data, inget repsentationskonto och andra tekniska prylar. Its bye bye till det flashiga livet kring stureplan!

I morgon börjar skolan igen. Jag längtar. Samtidigt är jag mitt i någon form av kris. Identifikationskris. Mycket frågor. Samma frågor jag har bråttats med förut , men nu blir det verklighet...Vi får se hur pass tufft det blir och jag antar att framtiden får visa om jag klarar av det nya vanliga Svensson livet...... men för första gången i mitt liv hoppar jag in i något nytt utan alla säkerhetsbälten. Jag undrar om jag klarar av ett vanligt jobb. Kan man ta ett jobb bara för att det ger mycket utan att det ger mycket pengar? Kommer jag att bli uttråkad? Tillräckligt stimulerad? Jag är rädd för att jag älskar utmaningar för mycket. Men nu får jag prova på det i allafall..... min pappa sa till mig," du kommer att tycka att det är kul i början men sen kommer du sakna utmaningarna för du är född till att leda och du har business i blodet"....
Anyways =) Nu hoppar jag ändå och provar fullt ut....sen vet jag....

nytt jobberbjudande!

2009-10-06T20:27:00.002+02:00

Det börjar snart dra ihop sig när det gäller mitt årsmål. Jag tänkte sätta ner mig under helgen och kalkylera lite. Jag måste räkna på hur mycket jag har extra amorterat och hur mycket jag har hunnit spara i bufferten, men samtidigt även räkna alla fonders och aktiers värde. Det är inte lång tid kvar!!! Snart är nya året här. Samtidigt måste jag sätta upp en "julbudget" och fundera på hur mycket det ska kosta med julmat, julklappar mm.
Jag har praktik även den här veckan så jag har inte hunnit tänka mycket på mitt jobb. Det roliga var att min nya "chef" tycker jätte bra om mig och gav mig en vink om att söka jobb hos honom när jag var klar... han utryckte det ganska tydligt " vi har en dörr öppen här för dig om du är intresserad när du är klar med utbildningen" Jippie, kändes så bra att höra! =)

Bråk gällande vd jobbet/ drogad?Blondes have more fun?

2009-10-04T20:11:00.003+02:00

Jag tror att jag kanske missbrukar något. Jag vet inte bara vad ännu. Men jag tar detta på fullt allvar och utreder och analyserar. Ni förstår jag har tackat nej till vd jobbet. Då ringde styrelsen och erbjöd 10 000 kr mer i lönekuvertet och en massa andra förmåner. Jag sa nej tack. Dom höjde ytterligare och jag sa bara jag ska tänka på saken. Jag ljög såklart. Jag kommer att tacka nej. Nu har mina vänner blivit förbannade. Kollegerna lika så. "'är du inte riktigt klok" skriker alla i kör....jag bara ler och säger "jag tror att jag är en anonym missbrukare på något," men jag vet inte vad men jag är kolugn..... jag går i någon sorts dimma....så vitt jag vet missbrukar jag inga tyngre droger...... ibland stillnoct när jobbångesten trycker och jag kan inte sova.... men inget värre....varför är jag så lugn? Nu fick jag veta att om jag inte tackar ja till vd jobbet skulle min post tas bort pga nedskärningar..... jag borde gråta, skrika , vara livrädd, min värsta mardröm kan hända. Vad gör jag? Jag sket i att analysera under helgen. Jag drog till sommarhuset och målade loppisfynd. Lyssnade på bra musik och bara målade. Jag köpte faktisk någon jävla ´slingpaket från konsum och för första gången blev jag en blekt blondin ala konsum istället för en östermalmssalongblondin. Mannen skrattade. Han tyckte att det var jätte bra. Han sa att han älskar min nya stil som blond tjej som går omkring i gamla ralph lauren skjortor och gummistövlar och bara målar och ler. Brorsans fru kom förbi och tittade en extra gång. "hur mår du " frågade hon. "utmärkt " svarade jag......

Jag mår utmärkt. Vafan är det för fel på mig?

Brorsan tog mig åt sidan, "du vet syrran du har fått ett grymt bra erbjudande. Om du tackar nej blir du arbetslös och en vanlig fattig svenne. Nu kan du verkligen få allt du har drömt om. Mig kvittar det, men du har jobbat så hårt, sååå hårt"

Jag orkar inte lyssna utan frågar honom om det skulle vara finare med vitt eller antikvitt. Då frågar han rakt ut, " vad fan går du på, har du börjat ta något, gav psykologen några piller, för i såfall minna jag vet allt om sådant och det är inte bra.....och en massa jävla svammel...

Ja jag vet inte. Jag har stängt av kanske. Har jag redan gått i väggen? Ingen kan väl för fan vara en lycklig svenne om man blir fattig? Då är man ju inte rik? Eller? Hur var det nu?

en tre månaders buffert räcker inte

2009-09-30T19:26:00.002+02:00

Jag hade en undersökning tidigare gällande hur stor buffert man bör ha. De flesta tyckte att 2-3 månader var lagom. Själv tycker jag att man bör minst ha ett halvårsbuffertsparande.
Jag läste idag på aftonbladet att varannan som väntar på bidrag från alfakassan har väntat i snitt 6 månader!! Det är hiskeligt länge! Det varnas även för att nu när arbetslösheten stiger så kan det lätt hända att vänte tiderna fördubblas när det gäller ett flertal arbetslöshetskassor.
Därav fortsätter vi att buffert spara.... Tills vi har nått vår sex månaders gräns. Därefter börjar vi handla aktier och fonder igen mer seriöst.
Jag har praktiserat hela tiden. På jobbet är det full kaos och jag har tackat nej till vd posten. Jag har insett att jag har inte krafterna som krävs mer och jag har även börjat inse att det finns en stor risk att företaget går i konkurs. Just nu är det såpass illa att jag är glad om jag har ett jobb att gå till efter praktiken. Jag älskar min praktik plats och njuter varje dag. Det är så skönt att ha ett vanligt åtta timmars jobb. Det bästa med det hela är att när jag har slutat för dagen har jag verkligen slutat för dagen. Inga läsa mail och svara i telefon på kvällar och helger. Super underbart. Visserligen skulle jag få nästan 50% mindre i lön men jag är mycket lyckligare och min familj tycker att det känns jätte bra....
Annars inget nytt. Jag satsar gärnet på praktiken och satsar fritiden på sonen. Hämtar och lämnar till skolan. Det är sån lyx!!!

Full fart

2009-09-21T17:25:00.003+02:00

Det har varit fullt ös veckans alla dagar. Vi har börjat praktik nu på plugget och jag ångrar ingenting. Allt känns underbart kul. Jag fick ytterligare ett MVG på ett prov så nu är jag supernöjd. På praktiken träffar jag nya människor och alla är så trevliga. Jag känner så starkt att det jag har jobbat med är nog helt fel för mig. I framtiden kommer jag nog att byta yrke. Eventuellt kan jag tänka mig starta något eget i den branschen för att få en bättre lön.

På ekonomifronten händer det inte så mycket. Vi fortsätter att spara till bufferten och då och då köper jag lite aktier. Det har gått superbra för alla fonder och aktier och det känns ganska skönt med tanke på den kassa räntan på buffertkontot.
Cola flaskan är så proppfull att jag har börjat spara i en spargris. Så fort jag får tid över åker jag till en swedbank myntmaskin och tömmer ut allt. Ska bli kul att se hur mycket det blev.
Jag ber om ursäkt för frånvaron från bloggen, men det är så mycket just nu. Jag läser era bloggar men hinner knappt kommentera. =)
Med andra ord är det fullfart här hela tiden=)

MVG

2009-09-13T18:55:00.002+02:00

Jag är superglad, jag fick MVG på första provet! Äntligen något kul och positivt! Superglad!
Alla fonder och aktier är också på plus....knappast några räkningar......=)

Innerstaden VS förorten på landet

2009-09-08T10:00:00.002+02:00

För inte så himla länge sedan bodde vi i stan. Mitt i smeten. Då hade vi en jätte låg månadskostnad på vårt boende. Sjukt låg. Man hade inga som helst ansvars bitar förutom att betala hyran. Inga värme kostnader. Inga sopavgifter. Inga räntor och amorteringar. Bara en kall hyra som var jätte låg. Nackdelen var att vi saknade en uteplats. Det var svårt att bo med hundarna i stan. Sonen kunde inte gå ut och leka utan tillsyn. Ni som bor i city vet hur hopplöst det är att få en parkeringsplats !! Man skulle vara tyst och visa hänsyn till sina grannar. Då såg vi bara nackdelar. Vi var ute jämnt. Vi åt middag ute. På helgerna även frukost och lunch. Vi lagade sällan mat hemma i den lilla lägenheten. Lägenheten var för liten och trång och vi ville iväg så fort som möjligt. Vi tittade jämnt på hus men vi hade inte råd då sambon var arbetslös just då. Men vi tittade ändå och plötsligt fanns vårt nya hem bara där. Visst var det en bra bit ifrån city men det var så billigt. Det var fortfarande på rätt sida av stan och kommunen tillhörde topp tre i sverige. Bra sjukvård, utomordentligt fina skolor och otroligt vacker natur. sagt och gjort, vi åkte och tittade och blev kära på en gång. Boendet var luftig och modernt. Stort som bara den och dubbelgarage och stor tomt. Alla kriterier hade den. Vi var överlyckliga att jag ensam fick lånet. Vi är fortfarande stolta och glada över vårt hem. Vi trivs och älskar det . Men , det finns fan alltid ett men, det är dyrt att bo i. Nu har vi lån och hyra (bostadsrätt) , vi har elräkningar och vattenräkningar. Vi har lagt ner en hel del i huset genom att renovera det till nästan toppskick. Våra bensinkostander har ökat massor. Försäkringen har ökat. Nästan alla kostnader har dubblats sedan vi flyttade in. Visst bor vi och upplever äkta livskvalitet men jisses vad det kostar. Vilket ansvar det är. Ibland längtar jag tillbaka till den där lilla lägenheten med få kostnader. Fast i drömmen gör vi allting tvärtom. Vi skaffar inga husdjur. (jag älskar mina djur men det är samtidigt mycket jobb och stora kostnader) Vi hade bott kvar så länge tills hyresvärden hade kunnat ge oss en lite större lägenhet. Vi hade lagat all mat hemma och sparat en jäkla massa pengar på det. Vi hade lätt kunnat spara 40-50% av våra inkomster varje månad. Vi hade kunnat ha kvar min lyxbil. Vi hade kunnat åka till sommarhuset när vi kände att vi behövde ett miljöombyte. Sonen är så pass stor att han skulle klara sig själv nu. Visst skulle han kanske ha en sämre skola och ett sämre umgänge med mer faror som lurar runt hörnet.....japp jag behöver egentligen bara tänka på det för att inse att vi ändå bor bäst just nu....men när sonen har gått klart gymnasiet tar den här damen sitt pick och pack flyttar in till city igen. Samma dag han tar studenten blir det ett samtal och jag flyttar in igen. Jag packar samma dag. Det blir sayonara så det heter duga. Då duger min gamla lägenhet perfekt.

2009-09-08T09:37:00.003+02:00

Det blir lite lätt glest mellan inläggen men jag har tusen saker att göra. Jag undrar när den här stressen tar slut. När det blir lite lugnare. Vi har stort prov på fredag som jag pluggar till. Men redan nu kan jag förbannas över att jag inte kan tagga ner. Jag har satt höga mål och ibland önskar jag att jag kunde nöja mig med ett godkänd, men jag gör inte det. I alla inlämningsuppgifter pressar jag mig själv till det sista för att försöka få ett bättre betyg. Det blir sena nätter framför datan med uppgifterna. Vi ska ha praktik nästa vecka så då vet ni ifall det blir enormt glest mellan inläggen. Det har gått så fort. Nästa vecka ska jag känna efter om jag har valt rätt och hur det skulle kännas att jobba med det jag har lärt mig....jag är livrädd över hur det ska gå på jobbet när jag inte kan närvara på nästan en månad. Det känns kan jag säga. Jag vet inte om jag får dåliga dåliga blickar och girlingar från kollegerna eller om jag inbillar mig . I allafall ,det kanske inte är helt populärt. men samtidigt så känner jag att jag orkar inte bry mig. Jag vill verkligen bort ett tag och känna efter. Min lön skulle bli enormt mycket lägre, men det kanske är värt det om jag kan må bättre....därav är det superbra att jag ska praktisera och känna efter. Hur många gånger i livet har man en chans att prova innan man gör sitt beslut?

Utbildningen är inte över efter praktiken utan jag har kvar ca 1,5 år av utbildningen. Men hittills har jag älskat det. Det är så skönt att slippa plugga engelska, matte och svenska mm....nu koncentrerar man sig istället aktivt på ämnena som man verkligen behöver och har även mycket praktik. Jag tar en dag i sänder och gör så gott jag kan.

Hemma är det lite lugnare igen. Vi har beslutat att behålla dammsugaren och playstation. Dom gamla ska tas med till sommarhuset. Samtidigt skall en summa pengar dras från sonens månadspeng och sambon har köpstopp så det skriker om det. Vi får hoppas att han verkligen förstår situationen nu, annars är det något allvarligt fel på karln där hemma. Men framför allt handlar det om respekt och förståelse för den andra. Jag vet att jag inte har rätt att tvinga honom att ha köpstopp , men å andra sidan är det ingen poäng med att jag ska vara ekonomiskt sinnad och spara medans han slösar. Någon balans gång och rättvisa måste det ändå röra sig om.
Vi har delad ekonomi men vi har knappt pratat om det. Den som har pengar betalar, fast jag känner att det är alltid jag som har haft en bättre lön och haft mer koll. Oftast var det jag som betalade alla räkningar medans han stod för restaurangbesök, kläder och shopping i stort sett.
Snacka om dysfunktionell familj....oj oj oj....fan vad man har varit knäpp.

2009-09-04T11:08:00.001+02:00

Fredag gav mig ett bra tips i förra inlägget. www.utdraget.se
Kika! =)

Det finns inga jävla prinsar

2009-09-04T08:29:00.003+02:00

Playstation 3. Vilken jävla manick. In kom trean i vårt hem igår och mindre kaos uppstod. Sonen och grannungarna ville spela. Jag hade lust att spöa upp sambon och fråga hur fan kunde han köpa en , vi har X box, nintendo och wii plattor och playstation 2..... Suck....det diskuterades om blueray i något försvarstal..... ååhhh fuck it tänkte jag. Jag orkar inte. Hur fan kunde han köpa den? Min sambo är en äkta teknik bög. Men det värsta var att han hade minsann köpt något till mig också! Ja visst. Jag hade fått en present. Nu skulle ju lilla Minna bli sååå glad. Ut från kartongen kryper det fram en ny lila dammsugare! "den är lila " utbrister sambon lite småstolt.

JAG VET ATT MAN INTE FÅR SLÅ!!! Men jisses jävlar vad jag hade velat. Spöa honom ordentligt. Fått ett raseri anfall. Sparkat till några köksstolar och krossat glas. Gärna vält bordet också. Kanske mördat också, iallafall lite. Gett en fläskläpp. Kanske ett svart öga eller två.

JAG VART SÅ JÄVLA ARG. JAG VART SÅ JÄVLA BESVIKEN. Flera tusenlappar borta på teknikprylar!!!

Ska man skratta eller gråta? En lila dammsugare?

Sonen berömmer det nya batmanspelet..."wow den är magisk, vilken kvalite, shit vad coolt"

Hade jag orkat bråka så hade jag nog gjort det. Hade jag orkat så hade jag berättat hur illa det är att handla upp 5000 kr i vår sits. Men hade det tjänat något till? Ärligt talat. Faktum skall inses, min sambo är en ekonomisk slarver. Det är alltid jag som har mest oroat mig för pengar. Visst har jag handlat massor men jag är inte ens i närheten av vad sambon har shoppat.

Jag bara gav honom en blick. " jaa, vi har ju alltid en ps 3 som kan hålla oss varma om vi förlorar hemmet, kanon bra jobbat"

Jag reste mig upp från golvet efter att ha stirrat på det lila underverket. Ville inte göra en scen inför sonen och hans vänner. Började tyst att plocka upp disken från diskmaskin. Då slänger sambon fram en tusen lapp och säger , " du kan ju köpa aktier eller något".....

Jag ger honom pengarna tillbaka och säger, "köp du lite aktier eller något"....

Förut hade jag orkat bråka. Nu gör jag det inte. Jag är sååå trött. Jag orkar inte tjata. Jag orkar knappt bry mig. Jag känner mig bara förråd! Jag känner mig ensam. Jag befinner mig i krig och det känns som om jag är helt ensam.

Maktlöshet, det är vad jag kände då. Det var den tredje igår....då shoppar han teknik prylar för 5000kr.

Nu känner jag mig arg igen. Mest är jag arg på alla jävla sago böcker som beskriver prinsar på vita hästar hit och dit. Det finns inga jävla vita hästar och prinsar. Det finns bara jävla grodor.

Min brorsdotter ska få en diskmaskins broschyr i julklapp. Kanske en räkning eller två. Så att hon inser alvaret. Att hon inte går på askungemyten. Det finns inga jävla prinsar!

Hur fan kunde jag ha trott något annat?

Hjärtinfarkt/beyond the secret/trygghet

2009-09-03T14:53:00.004+02:00

Jag har varit otroligt ledsen och nere tack vare jobbet. Men samtidigt får jag nog skylla mig själv lite. Det är mitt liv. Det är jag som ska ha kontroll på mitt liv och det är jag som ska styra mitt liv. Hittills har jag bara hängt med, mest pga rädslor. Jag mår inte bra,men jag gör inte så mycket för att verkligen ändra min situation. Visst har jag börjat med köpstopp, jag har även börjat studera....men jag har så otroligt långt kvar. Jag är trött på att leva som en rädd Minna hela tiden. Jag vill ha lite mer kontroll över mitt liv...inga men och ifall att....jag måste skaffa en bättre koll på hela mig. Jag måste kort och gott utvecklas. Usch vad jag är trött på mig själv. Men samtidigt har jag så mycket just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Jag har inte ork eller kraft för att hitta den där styrkan. Det enda jag vet är att jag måste hitta den. Doktorn ville skriva ut mer stillnocht för att jag ska kunna sova. Lite lyckopiller kanske? Nej, jag tror inte. Men jag provar gärna allt en gång. Stillnocht tog jag i går, och visst sov jag mina sex timmar utan att vakna upp av ångest men jag känner mig lite bakfull idag. Men jag tror att det har mest att göra för att jag har gråtit så mycket. Idag just nu har jag inga tårar kvar. Igår fick en av cheferna hjärtinfarkt. Han bara segnade i lunchrummet. Livet kom ikapp. Det var syrgasmasker, ambulanser och full rulle och människor som skrek i panik. Det här hände efter att han läste att ett företag skulle begära oss i konkurs om vi inte skulle betala på en gång. Vi kan inte betala just nu. Det finns inga pengar. Eller inte så mycket pengar i allafall. Sånt här orsakar kaos och rädslor hos personalen. Vissa hanterar sånt bättre och vissa sämre. Hur påverkar allt det här mig? Jo, jag har mer ansvar...det blir mer jobb när en viktig person inte kan jobba mer. Jag förväntas ta över. Jag ska orka. Nu klarade sig personen. Han kommer att bli återställd sa doktorn. Ursäkta mig herr doktor, men jag tror inte det. Jag tror att händelsen ruskade om honom ordentligt och förändrar hans liv för evigt. Jag hoppas på att han har fått insikt. Jag kanske också fick lite insikt...

I allafall så sitter jag med Bob Proctors senaste dvd "beyond the secret"...jag lyssnar lite lätt på den i bakgrunden...och hoppas att lite vishet ska tränga in i hjärnan....lite insikt om att jobbet inte är allt.....samtidigt förbannar jag mig själv för att bufferten inte är större, för att jag inte vaknade tidigare...oavsett så har det här året varit så tufft. Och samtidigt är jag orolig för att problemen har just börjat. Eller rättare sagt jag vet att problemen har börjat....Å andra sidan är problem till för att lösas. Men jag har i allfall fått insikten att jag måste satsa mer på mig själv. Utveckla mig själv. Bara jag kan styra mitt liv....och målet jag vill nå allra helst stavas trygghet!!!

I det målet ingår en buffert, ett jobb jag trivs med, en bra hälsa, nära och bra relationer. Så enkelt var det att veta vad det är jag saknar....nu gäller det bara att nå målet...att hitta tryggheten i livet....

djursholmsmänniskorna

2009-09-03T08:18:00.003+02:00

Tiden bara flyger iväg,,,jag har så otroligt mycket på jobbet men samtidigt tar utbildningen massor av min tid. Jag känner mig jätte konstig. Ena delen av mig är slutkörd tack vare alla problem på jobbet medans den andra delen är helt fascinerad av all den nya kunskapen som jag får i mig från studerandet.
Jag studerar i Danderyd, och jag blir ganska chockad av det jag ser. Alla mina klasskamrater är duktiga. Alla kämpar hårt. Alla antingen driver eget eller ska satsa gärnet på sin nya karriär. Jag har nog aldrig blivit så mycket peppad eller fått goda råd som nu. Jag får helt andra råd än jag normalt skulle få. Det är inga klapp på kinden utan mer kör så det ryker tips! Vi diskuterade mitt tuffa jobb och dom flesta tyckte att jag skulle hänga kvar. "ge inte upp nu" "du har ju kommit så långt" "det är bara kämpa så länge du kan, även om det är tufft nu betyder det inte att det är tufft i framtiden" "se på den ljusa sidan" "jag skulle ha gjort mitt yttersta och först slutat om företaget hade konkat"....." hur skulle det se ut om alla gav upp så fort höga backen kommer" "vem är det som säger att man max får må dåligt ett år på sitt jobb" "om pengarna gör en viktig insats då håller du kvar jobbet" "lär dig se på problemen som uppgifter att krossa, få blodad tand och slåss" " ta dig till toppen om du så ska slåss, gråta i badrummet i fosterställning, vad som helst bara du fortsätter och inte står still i båten"
Jag vet inte om jag studerar med supermänniskor. Det känns lite så. Men ur ekonomisk synvinkel har dom allt. Dom verkar vara väldigt nöjda annars också. Är glada och trevliga och skrattar mycket. Ena kurskamraten sa, " det är inte jobbets fel, det är ett problem i ditt känsloliv. Gå någon ångestkurs och ge ångesten en smäll på käften, det är din kropp , du styr dina tankar och känslor, nu leker din kropp med dig, skippa känslorna"
På någott sätt har dom rätt. Det är nog lite mer Secret stuk på dom fina danderyd-djursholms människorna. Dom tar plats, vågar ta plats och är inte rädda för att misslyckas. Då kom jag att tänka på farfars ord...hur många gånger ramlar inte en bebis innan han lär sig gå? Tänk om han plötsligt skulle ge upp? Sen frågade min kurslärare, "varför tror vi per automatik alltid att det 'är oss det är fel på om datan eller något strular"
Nåja Danderyds människorna gör det inte. Det sägs att om man vill bli rik ska man umgås med eliten. Sveriges näringslivseliter bor i Djursholm, Danderyd mm. The secret säger lev med människor som redan har det du vill ha, lev och var med och fake it till u make it. Jag vill gärna hitta en spricka i fasaden hos dessa Djursholms människor. Men faktum är att dom har inte mer sprickor än den vanlige svensken. Nu har jag inte studerat detta fenomen tillräckligt länge, men det verkar som om dom har fin kontakt med släkt och vänner. Visserligen jobbar dom mer än normalsvensken, men samtidigt har dom råd att unna sig lyxiga semesterupplevelser tillsammans. Det är inte kvantiteten utan kvalitén verkar vara ett utmärkt ordspråk för att förklara danderysmänniskorna.
Jag har alltid vetat om att sverige har klass skillnader. Men det har inte bara med pengarna att göra. Det är även sättet hur dom stöttar varandra. Dom älskar att ge ut goda råd och tips. Frågar ofta hur går det och säger alltid, Säg till om det finns något jag kan göra! Tjänster och gentjänster. Hjärnan är så full med nya intryck=) Jag behöver nog analysera lite mer.....Ta inte mitt svammel på alvar ännu....det kommer säkert en massa negativt snart*skrattar*
Men en upplevelse är det allt! =)
På sparande fronten går det lite sakta. Det känns som om utgifterna är så större än inkomsterna. Men jag kämpar på och betar av räkning efter räkning och sparar en massa mynt. Varje dag. Jag amorterar lite extra och har även köpt lite aktier för någon futtig hundralapp. Jag har en så stor lust att bara skita i allt. Jag är lite shoppingsugen, vill trösta mig nu när det känns jobbigt...men jag gör det inte...Just nu känns livet pest när jag jobbar men samtidigt känns det som rena himmelriket dom dagarna jag studerar. Jag tycker inte att pengar kan köpa lycka, iallafall inte om man har ett jobb där man mår så dåligt. Friheten att få välja ,det ger lycka i min mening. Att man får må bra, det är lycka! Så dåligt som jag nu mår, det är inte lycka. Jag tror faktiskt att jag ger upp snart. Jag orkar inte mer...Jag antar att jag inte är någon supermänniska ala djursholm...

mynthögen växer så det knakar=)

2009-08-27T08:57:00.005+02:00

I går när jag pluggade så började vi på fika rasten prata om klockor och kopior. Klockor är en passion. Då frågade ena kurskamraten, "vart har du köpt din klocka" ? Då visar hon sin klocka och säger att hon gav 600 kr i turkiet. Hennes klocka var en kopia. Väldigt lik min. Hon fortsatte att berätta att innan krisen köpte hon varje år en ny klocka. Breitling, omega och rolex osv...som ett mått på hur bra året hade varit. Jag har försökt hålla en "tonad" sida utåt. Jag har undvikit ekonomisamtal på nya skolan. Visserligen pluggar jag i danderyd , men ändå. Jag vill inte bli klassad. Låter det inte hemskt? Jag vill bara vara Minna. Vanliga svensson Minna utan krav på fin väska, fin bil osv. Bara vara och bli omtyckt för min person. Jag hade dock glömt bort min klocka. Jag har inte tagit mina dyra väskor till skolan. Dock har jag en "halv märkesväska " från DKNY, men mest för att den är i skinn och rymmer alla böcker. Jag har haft mina lindex jeans och några vanliga tröjor från medelklassmärket gant, esprit osv... inget fancy....

Hon frågar om hon får titta på min klocka vilket hon får. Jag kan ju inte direkt säga nej! Och då utbrister hon "men shit den här är ju äkta, det var den här klockan jag ville köpa förra året"....

Normalt hade jag tyckt att det var kul. Vi hade babblat på om modeller och märken. Jag hade blivit lite stolt och glad över att någon hade märkt min fina klocka! Sjukt , jag vet, men många med mig är så.....Istället fick jag ont i magen. Fan också. Fan hur hade jag kunnat glömma klockan. Kanske för att jag aldrig tar av mig den? Aldrig tänker på den? Den tål allt och sitter alltid som gjuten på handleden.

Vet ni vad som hände. Hon ger mig den där gillande blicken, den där vi är samma sort och ska bli vänner blicken. Jag hade blivit dömd direkt efter min klocka. Jag orkar inte med såna vänner mer tänkte jag. Jag vill inte tänkte jag...då kom jag på det, jag skulle ljuga och säga att det var min mammas klocka, och precis när jag tänkte öppna käften säger hon..."jag var tvungen att sälja mina klockor. Jag hamnade i ekonomisk knipa för jag var shoppingberoende, jag hade aldrig vågat berätta det förut för någon men nu skäms jag inte mer,jag är frisk och mår bra"

Världens största PUH!!! Fan vad skönt! Resten av dagen pratade vi och hon berättade sin historia. En sorgsen historia. Jag kände att jag kan inte berätta ännu, men klappade henne på axeln och sa, jag är halv vägs, men jag kan fortfarande inte prata om det! Det är första gången det kom ut offentlig framför en främling. Jag kanske borde ha varit glad, men jag kände mig sorgsen. Jag har förändrats så mycket och fortsätter att förändras och just nu känner jag mig identitetslös.

Samtidigt läste jag mina kommentarer idag. Någon klok människa bad mig tänka på framstegen=)

Och så får det bli ...tänka på allt det bra...

Har ni tänkt på hur lätt det är att glömma bort allt bra? Allt peppende och secret filmer är med ens ute i tomma intet igen! Usch vad less jag blir på mig själv ibland! Nu jävlar skall det fokuseras på det positiva! Tänka på min farfars kloka ord att göra det bästa av varje dag, man har bara dagen!!!

I morse var det svårt att trycka in kronan i cola flaskan. Man fick trycka extra hårt! Så full är den!!! Jippie! Nästa vecka ska jag tömma den i Swedbanks myntmaskin! Äntligen, så som jag har mätt och tittat och fyllt i krona efter krona! Även kaffekannan ökar i värde! =) Jag har ju kryddburkstiorna på ett konto som jag har döpt till myntkontot! Snart har jag nått målet att ha en månadslön i mynt!!!! Men jag slutar inte där. Målet för kaffekannan är att den ska vara full med guldtior och fungera som en hemmabuffert! Colaburkens pengar ska in på myntkontot och sedan fyllas på igen! Och igen! Och igen....och allt ska in på ett konto....jag undrar hur mycket pengar det blir på tio år! Min kusin har sparat mynt i tio år och har över 100 000 kr på sitt konto! Hon hatar kort och skulle aldrig använda kort. Alla mynt sparar hon. Hon märker aldrig av att hon sparar. Hon har pengarna på ett högränta konto och dom tickar där sakta men säkert och får påfyllning nästan varje dag. Så fort hon har samlat till tio kronor lämnar hon in dom. Nu ska hon börja spara till aktier istället. Så fort hon har samlat till 500 kr ska hon köpa aktier. Hon jobbar som undersköterska och har fyra barn och säger att hon hade aldrig haft råd att spara. På det här viset märker inte familjen av att hon sparar.

Så även om det känns att jag inte har råd att spara så mycket just nu, så sparar jag faktiskt något varje dag! Jag extra amorterar och sparar mynt! Varje dag....=)

2009-08-25T08:55:00.002+02:00

I går var det studier hela dagen. Jag är fortfarande inspirerad och har sakta men säkert funderat på att kanske byta jobb i framtiden. Får jag min trassliga ekonomi i ordning finns det inget hinder för att gå ner i lön och få ett "vanligt jobb" utan samma stress och press hela tiden. Det är inte kul när jobbet är ens hela liv. Jag kan fortfarande inte sova ordentligt vissa nätter för jag oroar mig över jobbsaker. I går när jag kom hem så började jag att störtgrina. Jag hade hela 65 st missade jobbsamtal. Och inga trevliga samtal. Leverantörer som jagade sina pengar. Sen när blev jag personligt ansvarig för dessa? Är det ingen annan på jobbet som kan ta detta? I över tio års tid har jag haft det så här. Den här pressen och rädslan. Jag både älskar och hatar mitt jobb... Där satt jag i badet och grät och grät tills sambon kom in och undrade varför jag grät....
"jag har fått ett psykbryt" sa jag ...."alla är så snälla och trevliga i skolan, alla bryr sig om varandra och behandlar varandra med respekt, men när jag kommer hem har jag 65 elaka skrik och bråk samtal som jag bara måste orka lyssna på och fixa, helst i går fast jag inte kan.... jag kan inte... och så är det den där pissiga tiden på månaden med alla räkningar och sparande och jag har inte kunnat spara nästan alls pga alla extra utgifter i form av skolböcker och kläder till sonen...." Ja ni förstår säkert, allt bara vällde ut... Stackars sambo igen=)
Han försökte fokusera på det positiva, som att vi extra amorterar massor, påminde mig om kollegan , sa att ju mer vi extra amorterar desto mer närmar vi oss årsmålet. Sen kom jag på det igen. Årsmålet nås genom att antingen spara 10% av alla skulder eller extra amortera. Lite lugnare klev jag ur badet....ibland är det bara så skönt att gråta ut en skvätt....Men jobb problemet består...men jag ska göra mitt bästa.....utbildningen är 1,5 år....jag måste försöka...lite till...lite till...utbildningen måste bli klar....sen kanske jag byter yrke! =)

Jag har inte kunnat spara mycket den här månaden. Men jag sparar alla mynt och det känns skönt att varje dag kunna spara undan en krona eller två...det är mest en psykologisk grej...
Det här var en tung månad- igen....vi har haft mycket extra utgifter som böcker, kläder till sonen och en bilreperation+service på nästan 6000 kr. Det är sjukt dyrt med bilar och jag är så nöjd över beslutet att vi bara har en bil. Jag hatar service på bilar...det är alltid en överraskning ...mer som en kalldusch! Sen har vi ju lagt till extra amorteringar på alla lån, och det känns ganska mycket...men det får det göra...
Men jag kämpar på ändå.... varje dag med små små förändringar. Ni får ursäkta språket och formuleringarna idag, men har super bråttom=)

En skuldfri man

2009-08-21T11:45:00.004+02:00

Jag orkar inte !!!....Hur mycket jag än anstränger mig så kommer det fler räkningar. Och så lite till...och sen några till....skiten tar aldrig slut.

Ännu en dyr månad för vår familj! Det har varit extra mycket utgifter i form av sonens nya skor,kläder och mina studieböcker. Det känns som om den här katt och råtta leken aldrig tar slut. Vad spelar det för roll om jag sparar hit och dit när räkningarna ändå kommer....Jag vill bli av med mina!

Vi har pratat ganska mycket om privat ekonomi på jobbet nu. Kanske pga krisen...det är inte lika känsligt att prata om avbetalningar, räntor och el...

Vi har en kollega som har gått mot strömmen. Han valde för drygt tio år sedan att sälja sin pampiga våning i Sthlm City och flyttade med sin familj en bra bit utanför sthlm. (sex mil) Han pendlar till jobbet. Jag tyckte att han gjorde helt rätt och stöttade honom fullt. Kort därefter flyttade jag också ut från City till en förort. Han fick höra en del girlingar från sina kolleger. "men vad långt ut du bor, du spenderar ditt liv med att pendla osv osv..."

Då brukade han svara " kanske men jag blir skuldfri en dag"....

Han har aldrig köpt aktier och fonder. Hans mål har varit att avbetala bort bil och hus och alla andra onödiga smålån dom hade förut. Han hittade ett renoveringsobjekt för en miljon på landet och har sakta men säkert fixat huset i toppskick. Han bor som en kung. Idag kom han in visslande och hoppandes till jobbet ! Speciellt killarna på vårt jobb har alltid retat honom för att han är snål och inte köper aktier som alla andra killar i vårt gäng. Han har inte kört den senaste porschen eller varit på rivieran under sin semester. Idag var det pay back time!! Big time! Alla undrade varför han var så glad och då sa han" ni ser på en skuldfri man med en massa pengar på banken, förra månaden betalade jag bort min sista avbetalning! Idag sålde jag kåken för 6,5 miljoner kronor."

Alla tystnade! Jag har vetat om detta under en tid då vi umgås mycket även privat, så jag njöt av hans revansch. "ja ni killar, vi har pratat om det här hundra gånger, men jag säger så här, vad spelar det för roll om målet är att spara till en miljon och leka katt och råtta lek innan man ens har betalat bort sina skulder. Ni kanske har ett X antal kronor i aktier men era hem är belånade likt förbannat. Ni kommer aldrig bort från karusellen på det sättet. Nu har jag frigjort kapital och är skuldfri och då pratar vi inte om en ynka piss miljon. Nu ska jag leva livet och njuta...jag går ner på halvtid nu. Frugan och jag har köpt ett fint hem på roslagen vid havet , och jag ska fortsätta pendla och läsa mina böcker och sova gott om nätterna med vetskapen om att jag har tre miljoner kronor på kontot och ett fullt betalt hus"

JAA, vad ska man säga? Jag är i allafall kvar i katt och råtta karusellen. Kanske dags att sluta spara och istället amortera av alla lån...jag är så glad för min kollegas skull....och det här var en sån häftig känsla idag att jag blir lite småsugen på att också göra så. Jag känner mig helt speedad ! Jag blir taggad till tusen att göra likadant.=) Det kallar jag utveckling...Det finns tusentals vägar att gå....

bara +

2009-08-21T09:26:00.004+02:00

Alla mina aktier och fonder är på plus idag! Alla!! Det känns superkul! Inga minusposter så långt ögat når.... Det här gläder mig...antingen så har jag super tur eller så kanske jag har fattat något... visst handlade jag i rätt tider....men ändå, det känns ganska kul...

Nu när allt börjar bli plus igen är det svårare att handla. Därav blir det bara pengar till bufferten.

Om jag ser något som fångar "magkänslan" kanske jag slår till....men tills dess väntar jag.... och avvaktar...

Uggly Minna

2009-08-20T08:44:00.007+02:00

Kusin vitamin frågade i går om jag tyckte att allt bara var toppen med köpstoppet. Självklart är det inte det. En av sakerna jag verkligen saknar det är att få köpa en kaffelatte på morgonen för att sakta men säkert vakna upp. Jag saknar även lyxen att köpa färdig lunch med en massa nyttigheter. Jag har varit noga med att alltid äta en super nyttig lunch. Nu blir det gårdagens rester som ofta är mycket billigare mat än innan med en massa onyttiga kolhydrater. Och tro mig , jag har gått upp i vikt! Helt sjukt va? Jag har liksom tappat bort mig själv när jag la av med nagel salongsbesök och frisörbesök. Jag är inte lika mån om mitt utsende mer. Men det värsta är att " i dont give a shit"..... om det här är en hälsosam utveckling eller inte återstår att se...men helt ärligt talat känner jag mig inte lika fräsch på det sättet. Jag saknar lite gamla fräscha Minna.

Självklart har omgivningen märkt av detta , och på jobbet är det inte okej. Jag förväntas klä och uppträda mig på ett visst sätt. Jag har liksom inte den personligheten som Ingvar Kamprad har...tro mig jag skulle också vilja njuta av livet i en volvo 240 , men jag minst inte ens om jag någonsin har suttit i en sådan...nån gång...

Men jag gör framsteg....jag har gummistövlar. Efter ett tips av Troi tog jag på gummisulorna med en lång klänning ala odd molly hipp....och det fungerade, men hade aldrig gjort det på ett jobbmöte utomlands....=)

Men förutom att utseendet har fått lida, och hemmet inte piffas upp lika mycket mer så är det värsta ändå mitt jävla skitsamvete. Första veckan jag började med köpstopp dök herr ångest upp (klart ångesten är en man) och det var jätte jobbigt. Inte blev det bättre efter några veckor.

Självsäkra jag fixar det Minna blev en mes med känslor och ångest och skit. Vissa dagar kände jag att äkta panik. Alla känslor blev för mycket. Jag gick till fröken terapeut som efter tre besök fortfarande inte kunde bidra med något av intresse för att lindra ångesten. Jag mådde jätte dåligt. Nu mår jag bra igen, men kan lika gärna få en ångest attack igen....Jag tänker på vilken förmögenhet jag har lagt upp på märkeskläder, lyxbilar och lyxliv...och nu senast fick jag ett jäkla miljösamvete som ett brev på posten....

Och hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle tacka nej till gucciskor på 50% rean och börja studera igen istället för att satsa järnet på nya Vd yrket hade jag vridit mig av skratt...

Jag frågade sambon rakt ut i går vad han tyckte och han svarade (efter viss rädsla självklart med tanke på det känsliga ämnet) att han såg en klar förändring. Att jag såg annorlunda ut , betedde mig annorlunda. Men att det bästa var att min attityd hade ändrats. Jag har tydligen blivit snäll !!! Lugnare och gladare! Inte lika tävlingslysten och att nuförtiden tar det 5 minuter för mig att bli klar om vi ska åka någonstans. Sen gick han iväg för att klippa gräset....

Det är så jävla typiskt män..... bara gå iväg mitt i diskussionen....jag vill ha rapporter och analys....Jag vill veta om fanskapet tycker att jag är ful nu helt plötsligt?! Och vadå snäll? Som kossorna i hagen snäll eller? Ärligt talat vad fan är det för fel på män...Man kan väl inte säga en sak och sen bara springa iväg. Ta till flykt och plötsligt klippa gräs....

Jag tänkte följa med honom ut och kräva en förklaring om inte grannjäveln hade stått utanför och trimmat sina buskar....Istället vinkade jag glatt och tänkte att i vår familj bråkar vi aldrig, vi är den lugna och harmoniska familjen.... i allafall till varje pris utåt sett =).... sen kom hans bror på fika (jävligt lägligt) och under den här tiden hade jag lugnat ner mig =) .....

Idag fick jag ett sms från sambon "jag gillar nya minna bättre av flera olika anledningar. Lista får du när vi kommer hem"

Om vi säger så här, det är bäst att det är en jäkla bra lista......=)

Studerandet och kaffekannan

2009-08-18T19:54:00.003+02:00

Det känns som ett nytt kapitel har påbörjats i mitt liv. Jag har börjat plugga och det är faktiskt jätte kul. Det är så härligt att träffa nya människor än dom gamla på jobbet. Vi har haft en trist stämning på jobbet i krisens spår, och det känns så upplyftande att träffa nya människor som är glada och för väntansfulla.
Studerandet tar mycket tid...men hittills har det gått bra...sambon har varit suverän på att hjälpa till hemma och skjutsa mig. =)
Inget nytt på ekonomifronten. Jag fortsätter att spara till bufferten, och det känns lite tråkigt....men snart snart snart är hela colaflaskan full med mynt! Jag ska tömma den nästa vecka=) Ska bli kul att se hur mycket det är.... jag har bara sparat 50 öringar, en kronor och femmor då alla tior sparas i kaffekannan...hittills har jag sparat lite över 2000 kr i tior!!!!!

Gucci kriget

2009-08-14T11:17:00.003+02:00

Jag har vunnit mot gucci idag! Jag har faktiskt vunnit. Men det känns fan inte så. Jag är arg och förbannad. Jävla skit affär. Jäkla jäkla fina skit affär.

Jag åkte med assistenten till Gucci idag. Hon skulle köpa ett par skor. Jag följde med. Mest för att kolla läget på min favorit affär. Känna av pulsen....känna hur det kändes....long time no see....

och plötsligt fanns dom där...mina fina vackra vill ha skor.... jag tittade en stund....satte mig ner...andades djupt..... tjejen i kassan log och sa " det var länge sedan Minna, välkommen, hur är det"!

(bara det ett farligt tecken att hon kan mitt namn)

-inte så bra just nu, sa jag.....

-det är 40% på dom idag...sa hon...

Jag reser mig, provar skorna och världen ler.... jag vill ha dom, dom passar mig perfekt, jag är snygg i dom...Jag ser längre ut i dom...smalare.... jag är hög!! Fan vad snygga....

Jag ska ha dom.... ett undantag, det gör inget, den där dumma bloggen behöver inte veta...det är mänskligt med återfall....bara en gång....

Sen kommer jag på det, jag har inte så mycket kontanter... och alla kort har jag klippt sönder....

tittar på mig själv i spegeln och tänker jävla dumma kärring jävel, titta vad du har gjort nu. Jag vill ha skorna...Hur har jag kunnat klippa korten... vad hade det spelat för roll att spara ett?....

ett drag med kort helvetet och jag är i himlen....

Fan fan fan faaannnnn.... assistenten ler.... " oj oj oj" säger hon....

Ska jag ringa mamma? Mamma är utomlands....ingen är hemma...

Ledsamt tar jag av mig skorna... juvelerna.... och jag är på riktigt jätte ledsen.... vuxna lilla jag har lust att gråta.....

Nu är jag mest arg...Jag höll på att förlora kriget mot gucci..... hade jag haft ett kort så hade jag köpt skorna på direkten!! Livsfarligt...allt jag hade kämpat för skulle ha raserats....

Hej jag heter Minna och är shopaholic....jag lovar och svär att aldrig sätta min fot i Gucci affären mer....Annars är det kört...... sjukt att det är så illa.....

Jag skulle behöva lite valium eller något nu... så illa.....

Jag tar och gör det enda rätta..... andas djupt och tar på mig mina fina gummistövlar....=)

Och dom är riktigt fina.... i helgen ska jag gräva i trädgården...det kan man inte med gucci....töntigt med gucciskor.... tacka vet jag riktiga gummistövlar....jag kan plaska med dom i regnet....jag kan gräva galen i trädgården, gå i skogen..... vilka mirakel skor....

Nåt mer positivt om gummistövlar?

Det finns hopp!!

2009-08-13T09:53:00.002+02:00

Idag , juts idag tror jag starkt på ungdomarna igen! =)
http://www.youtube.com/watch?v=5zT8tnj8NzI&feature=related

Svenskar slänger bort 27% av sin mat

2009-08-13T09:11:00.004+02:00

Enligt en rapport från livsmedelsindustri forskningsinstitutet slänger vi bort ca 27% av all mat vi handlar med oss hem!! Vi slänger mest frukt och grönsaker men även ris, pasta och mejeriprodukter. Jag har slängt mycket mat i mina dagar. Man handlar mer än man äter upp. Ibland har jag fått en ryck och storstädat frysen och då har jag slängt hälften. Jag och mina vänner diskuterade detta igår. Dom trodde att dom slängde ca 20-30% av all mat. Varje vecka har mjölken passerat bäst före datum osv...vissa matvaror "glömdes" bort i frysen osv...

Om vi slutade slänga mat i onödan skulle det ha samma effekt som om var sjätte bil försvann från vägarna!!!

Vår matkonto har minskat kraftigt! Nu ska det minskas ytterligare...27% blir mycket pengar på 20-30år....

Kunskap är makt

2009-08-12T10:12:00.003+02:00

Nästa vecka börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Jag ska börja studera igen. Känns ganska spännande att börja något nytt. Vända blad och se nya möjligheter. Känna efter om man har valt rätt eller inte. Efter att ha provat vet jag...

Förut hade jag aldrig vågat, nu känner jag mig lagom modig. Jag ska studera två dagar i veckan och jobba tre dagar. Ska bli skönt att prova något nytt. Att verkligen få testa om jag ska vara kvar på mitt jobb, om jag ska ta VD posten osv eller om det är dags att sadla om....

Jag antar att jag får veta ganska snabbt....

Vi har lyssnat till Jim Rohns CD på väg till och från jobbet. Sambon tycker att den är jätte bra. Äntligen börjar han också lyssna....han var ganska anti innan detta...

Annars inget nytt, allt går i sin gilla gång......Vi sparar endast till bufferten nu. Inga aktier eller fonder alls. Jag tror att det kan komma ett ras på hösten igen. Jag diggar inte börsens senaste uppgång utan fegar ur...

Varför köpstopp?

2009-08-11T08:53:00.004+02:00

Jag får den frågan ganska ofta. Varför har du köpstopp? Jag antar att vi alla har våra olika skäl. Vissa tänker på miljön, vissa älskar utmaningar och vissa har tillfälliga köpstopp efter en shoppingresa som gick lite för långt. Vissa gör det bara för att markera emot köphysterin som har rå dit i vårt land. Oavsett orsak borde alla testa. Kanske inte ett helt år, men några månader.
Mitt skäl är att bli kvitt mitt starka shoppingberoende och för att få en bra slant på banken. Jag var lagom trött på ytliga Minna. Jag har sakta men säkert förvandlats som människa. Förut värderade jag människor efter pengar. Hemskt och säga så och idag skäms jag. Men jag har varit sån. Hade någon en fin bil fick den personen direkt mer respekt. Sorgligt? Japp. Vi är många i landet som är så. Jagar status, älskar kändisar och läser skvallerblaskor. Jagar möbler till det perfekta hemmet och älskar att prata om kändisars båtar, bilar osv.... Vi låtsas många gånger i vårt lagom land att vi inte blir imponerade av kändisar, ändå så måste vi direkt säga till vänner om vi träffar någon kändis...

Jag har läst böcker om köpstopp. Men ingen säger hur mycket pengar dom har sparat. Jag är öppen om det. Jag skäms inte för att säga snart 70 000 kr. Det känns nästan tabu att fråga om pengar. Lite fult sådär. Ingen har vågat säga hur mycket pengar dom har sparat för en sak är säker, man sparar pengar. En massa pengar. Jag skulle tom påstå att man sparar grymt med pengar. Jag hade aldrig klarat av att spara 70 000 kr så fort. Aldrig. Varför man sparar så mycket är för att hela ens tankesätt spelar roll. Alla bäckar små gör en otrolig skillnad. Jag har nästan halverat alla kostnader. Vissa kostnader finns inte längre. Men jag har även sålt av saker , därav är summan så stor. Nästa år kommer jag nog inte kunna att spara i samma takt.

Kostnader som jag har strukit bort helt:
Skor och väskor och accesorier
Sats kortet
Morgontidningen
Alla tidningar
Ett bredband
En data
En telefon (har bara mobilen )
En bil har sålts bort, vi samåker därav inga bensin, reparations och försäkringskostnader mer´
Extra amorterat bort ett läskigt lån med hög månadskostnad
Frisörbesök
Nagel salongsbesök

Kostnader som har minskat med minst 80%
Mina kläder (mest)
Sonens kläder
Hundens leksaker , kopplar, filtar, salongsbesök,trimning,kloklippning mm
Smink och hudvård till mig själv
Saker till hemmet i form av textilier , prydnader, kökstillbehör , städartiklar mm

Kostnader som har minskat med 40-55 %
Mat kostnader har minskat med hälften, minst om inte mer
Sambons kläder

Kostnader som har minskat med 5-30%

Elen
Värmen
Vatten
Familjens enda bil är diesel numera
Räntekostnader vi slipper betala då vi extra amorterar

Sen finns det säkert andra kostnader som jag har glömt bort....=)

Så jag har köpstopp för att kunna spara pengar och för att bli kvitt mitt shoppingberoende.
Allt annat är bara extra bonus,fast jag undrar om inte det är själva vinsten till slut=)

Vart har lyckoruset tagit vägen?

2009-08-10T11:42:00.003+02:00

Inget nytt under solen. Det är tufft på jobbet som vanligt. Folk börjar komma hem från semestern och det ställs nya krav... jag känner mig så trött på allt. Vill bara åka hem och sova...
Det känns tråkigt att spara till bufferten. Att köpa aktier är ju lite som att shoppa.
Men men det gäller att ha tålamod och fortsätta. Inte känns det speciellt kul när det känns som om det inte händer något på sparkontot. Men det är nu man ska vara envis som synden och tänka ekonomiskt och fortsätta att vara duktig. Varje dag, spara in där man kan och inte köpa något onödigt. Laga mat hemma . Vi har fortfarande mat kvar från förra veckans inköp och idag blir det korvstroganoff. Vi försöker skjuta upp på veckohandlandet så länge det går. Vore underbart om maten räckte den här veckan också så vi slapp handla. Förra månaden grävde ett stort hål i plånboken och jag måste sätta fart om jag ska nå mitt årsmål!
Augusti är förenat med många kostnader. Sonen behöver nya kläder då han har växt så det knakar under sommarlovet...nästan alla jeans är för små och nu har han dom upprullade. Men det går knappast på vintern. Tänkte kika lite på reorna. Jc har bra reor på jeans just nu.
Sen behöver han pennor, block och miniräknare till skolan. Några tröjor och ett par skor vore också bra. Till vintern får han min svarta canada goose jacka som passar honom perfekt nu.
Han lär behöva vinterskor också då allt är för litet. Det blir mycket på en gång....Sen behöver jag även material och böcker till pluggandet...
Men men , ordning och reda, löning på fredag. Det är bara att bita ihop och fortsätta. Varje dag göra det bästa av situationen. Varje dag gör en skillnad tillslut. Fortsätta med action lists och fortsätta med en positiv attityd hur tungt det än känns... Hem och lyssna på the sucess story och få inspiration. Hem och lyssna på Jim Rohn the art of exceptional living och bli inspirerad på nytt....deppa ihop hur trött man än är, går inte. Hur tråkigt det än är just nu , just idag är det bara att fortsätta kämpa. Fortsätta läsa era bloggar och bli inspirerad. Jag är i allafall inte ensam om det här, jag har ju alla er =) och det är mindre än sex månader kvar på mitt köpstopp!! Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig så här länge!! Aldrig! Jippiee.... jag har ändrats faktiskt, om man tänker efter så har jag snart klarat det=) Fast det konstiga är att det känns inte så bra ännu! Det känns inte som när man har lyckats gå ner i vikt och står där på vågen och skriker av lyckorus...Vart har lyckoruset tagit vägen???

Tonåringar

2009-08-10T08:50:00.003+02:00

Idag är jag måndags trött och irriterad som fan. Av många orsaker. Främst är jag irriterad över allas klagomål över våra tonåringar och barn. Vart jag än går hör jag samma visa....
"jävla ungar som inte lyssnar, som inte kan bete sig, som inte kan uppföra sig , som pratar på fel sätt, går på fel sätt, byxorna hänger på fel sätt osv osv...Bara ständiga klagomål...

Vi har varit i sommarhuset i helgen och där var det värre än någonsin... alla dessa negativa skriverier om tonåringar som mördare hit och dit och tonåringar som blir mördade....
Hur som helst jag hittar inte mycket positiva berömmelser om våra barn och tonåringar....

Är "hata tonåringar nya trenden" ? Efter finanskris är det tonåringar som är den nya potentiella
hatmålet?
Jag är av den uppfattningen att det är ingen ide att klaga på problemet utan att diskutera själva källan till problemet. Så sa jag till en tant utanför konsum i lördags när hon öppet sa jävla ungar, nu har dom sparkat sönder busskuren. Det är en mindre stad, alla vet vem som har gjort det....
Tanten tittar förvånat på mig och frågar "vad menar du"? Jag fortsätter att förklara,
"både du och jag vet ju att det är xxxxxx ungar som har gjort det här. Varför tar du inte upp det här med föräldrarna istället?
-Det är ingen ide, hon lyssnar inte längre. säger tanten...gudarna ska veta att jag har klagat...minst hundra gånger.....
Familjen xxxxx hade stor fest i lördags....mamman var som vanligt väldigt packad, och styvpappa nummer tre i familjen skrek och härjade på tomten...spelade musik på högsta volym och tog ingen hänsyn till grannarna..... Detta var enligt brorsan vardagsmat varje lördag....
Vi har tur, vi bor inte så nära men grannarna brevid lider....Hur barnen tar det kan ni bara gissa er till.....alla pengar i familjen går till famous goose och öl..... Hela famljen är tyvärr en klyscha....en dålig sådan...Deras söner är inte guds bästa barn, och är mer eller mindre hatade i byn...Men styvpappan är hemsk...riktigt hemsk...på lördagsnatten tar han bilen i fyllan....det är inte första gången heller...
Efter allt skit som barnen får se på hemmaplan, så får dom även ta skit från andra....

Min fråga är, är det konstigt att det blir så? Att barnen blir så? Hur många alkisföräldrar finns det inte? Hur många icke närvarande föräldrar finns det inte? Vi har blivit så moderna så fort, mammor arbetar, föräldrar skiljer sig. Många barn har inte bara en fast punkt utan två idag...
Föräldrar som jobbar och har lite ork kvar efter jobbet...vi uppfostrar knappt våra barn...
Skolan gör det idag..samhället i stort gör det idag...för att inte prata om Internet och mobiler ...
Och om man råkar ha lite sämre föräldrar hemma, jaa ni förstår..... Men ingen skyller på föräldrarna,bara på barnen.... Hur tänker man då, jag får inte ihop det?

ghetto områden

2009-08-06T11:11:00.003+02:00

Jag har fått några mail gällande ghetto områden! =)

Vissa tog illa vid sig att jag kallade några platser för ghettoområden, och har jag sårat någons känslor så ber jag om ursäkt. Nu pratade jag förvisso om Sthlms ghetto områden. Andra känner jag inte till.

Några undrade om jag ens hade varit i något ghetto och på det svarar jag jaa!

Jag har tom bott i rinkeby/ tensta sex veckor. Jag har en kusin som bor där, och trivs. Han har bott där nästan hela sitt liv och är lärare i skolan där. Rinkeby har ett bra läge i sthlm, men jag tycker att det är ett slumområde, och själv skulle jag inte vilja bo där mer. Om jag inte var tvungen som sist, fast handen på hjärtat så lockade det mig att prov bo där just för att kolla om det var sant som media och människor säger. Tyvärr vart jag inte glatt överraskad. Jag hade hoppats på det , men det vart inte så. Under dessa få veckor, snodde någon sonens cykel från cykelförrådet. Sånt kan hända i stan också, men det var tyvärr inte allt....Min son blev faktiskt misshandlad av en kille i sandlådan!!! Orsak? Min son ville inte ge sin favorit kula till en äldre pojke, och när han sa nej så tog han fram sin knytnäve....När jag pratade med hans föräldrar så sa dom bara jahaa... inget mer... Till deras försvar så sa dom inte mycket alls, och just då trodde jag att dom kanske inte kunde svenska så jag lät det vara.

Jag har alltid gillat att pyssla. Och då min kusin skulle överta den lägenheten så ville jag fixa i ordning hans balkong. Han har alltid drömt om en egen liten oas, han brukade berömma min lilla balkong i vasastan och då tänkte jag överraska honom med en likadan. Jag handlade två trädgårdsstolar, ett litet bord, en massa gröna kryddor. Jag la ett insyns skydd, köpte lite lyktor och en liten liten bordsfontän. Lägenheten var på andra våningen. Min kusin vart jätte glad och älskade sin balkong. Efter att han hade flyttat in i lägenheten blev han bestulen på allt. En dag när han kom från jobbet var allt borta..."tom persiljan var borta sa han" Det fick vara ifred hela 8 veckor...

Att knyta kontakt vid sandlådan var omöjligt. Och då upptäckte jag varför det bodde så mycket utlänningar i rinkeby. Det var för samhörigheten. Många ville bo nära sin släkt och jag vart rörd över deras närhet till varandra. Det kan man sakna i svenska familjer ibland. Men att komma in i gänget vart inte så lätt. Jag provade med att ta med termos och bjuda på kaffe. Ingen ville ha.

Ingen ville fråga mig något. Ingen frågade hur jag trivdes. Dom visste inget om vår familj. Och dom verkade inte bry sig heller. Dom svarade kortfattat och ibland skyllde dom på språket.

Senare upptäckte jag att mamman vars son hade slagit min son jobbade i affären i rinkeby och pratade tydlig svenska. Jag orkade inte bry mig, tyvärr... Men jag antar att det kan vara svårt att komma in i det svenska samhället också i början....min kusin sa att folk är annorlunda och att det var inget att bry sig om.

Jag vaknade en natt av att larmen på olika bilar gick på parkeringen. Jag skyndade mig ut och såg att det brann på parkeringen. Någon hade tänt eld på en bil. Folkmassor kom ut men ingen ringde polisen...förutom min sambo. Detta upprepade sig efter två veckor!!!!

Att vara blond i Rinkeby var ingen hit. Aldrig att män har ropat efter mig där jag bor nu. Aldrig.

Där fick man höra något varje dag, visslingar mm och jag stördes av detta enormt! Jag kände mig aldrig trygg på kvällarna och jag var tvungen att skippa kvällspromenaderna i kvarteret.

En annan sak jag inte gillade var att nästan varje vecka gick något sönder i vårt kvarter. Någon hade sparkat in glaset i porten. (två gånger under mina sex veckor) och att det var väldigt stökigt på gården. Det var sopor lite här och där och en massa klotter på bänkarna vid sandlådan. Sen kan man inte komma ifrån att det var mycket tystare att bo i vasastan! Folk respekterade att det skulle vara tyst vid 22. Här kom och gick folk på nätterna. Bråk varje helg och polisen kom till vår port tre gånger. Det första min kusin alltid sa, vad tyst det är hos dig och du bor mitt i stan!!!

Det hände mycket.... jag kanske är överkänslig, men jag vågade inte vara ute på kvällarna. Sambon fick följa med när jag skulle ut med hunden. Och att behöva vara rädd där man bor är hemskt. Sista veckan stannade jag bara inne och lät det vara....

Det kanske är fel av mig att kalla områden för ghetton. Men samtidigt kan man inte blunda för problematiken och säga att det inte finns såna områden i Sverige, för tyvärr finns det .

Enligt en undersökning (ett parti) är rosengården bergsjön, fittja och rinkeby ghettoområden.

Självklart finns det folk som trivs att bo så och det är inget fel idet. Det finns folk som skulle hata att bo så som jag gör. Jag har provat båda och vill ge min son det bästa jag kan ge honom. Det finns finare platser också att bo på än vad jag gör, men efter min ekonomi så bor jag så bra jag kan. Jag fick en till fråga via mail: Tror du att folk är bättre om dom har mer pengar, är ett sånt område bättre? Nej, absolut inte. Jag kanske inte skulle passa där. Men pengar brukar inte skada heller måste jag säga. Det viktigaste med mitt boende är trygghet, att jag smälter in. Att folk lever som jag gör, respekterar sina grannar och medmänniskor....

Så här säger wikipedia:

Rinkeby är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun. Den gränsar till Kista, Tensta och Bromsten samt till Sundbybergs kommun. Stadsdelen sammanföll tidigare med stadsdelsområdet Rinkeby och ingår nu i stadsdelsområdet Rinkeby-Kista. Folkmängden uppgår till 14 901 personer per 2008-12-31.
Rinkeby är en typisk miljonprograms förort med en hög andel invandrare. Den 31 december 2008 hade 89,3 % av befolkningen utländsk bakgrund.[1]. Rinkeby är ett av Sveriges fattigaste områden[källa behövs], medelinkomsten låg på 143 700 kr/år för 2006. På förortssvenska kallas stadsdelen ibland Rinkaby eller Byn.

tjejgänget

2009-08-05T08:26:00.005+02:00

Det händer massor med mig hela tiden. Nya insikter ploppar upp både här och där.

Små små saker och ibland blir jag ledsen och ibland blir jag jätte glad. Hela den här processen har varit en kamp. Ett sätt att testa sina egna gränser. Vad fixar jag? Hur mycket klarar jag av? Osv..

Mina vänner tycker att det har varit en intressant resa att skildra. Vissa är positivt inställda medans vissa är nästan förskräckta på härligt stekar vis=)

Det har varit lite kyligt mellan tjejgänget. Så i går skickade jag ett mail till alla mina vänner om att möta mig utanför Lindex och handla ett par jeans till mig. Svaren kom fort, Lindex, du sk ojar? Har du druckit? Och då svarade jag tillbaka och skrev att om mina vänner var så pass ytliga att dom inte kunde följa med mig in till Lindex för smakråd, då kunde dom gott och väl fortsätta med sin attityd någon annanstans. Att om pengar ska vara viktigare än allt vi har upplevt tillsammans så fick det vara. Vi har haft vilda diskussioner om jantelag. Hur mina vänner är trötta på att folk kan se ner på dom och nästan behandla dom illa och kalla dom för stekare eller stureplansungar, brat osv osv...Att det är fult att vara rik i Sverige...Att detta lagom land där det var "finare" att ha en mindre lön än en vräkig porsche framför huset.

Nu har det dock på sistone år börjat hända saker. Vi har börjat använda ordet white trash även i sverige. Många ser ner på soc ungar och alkis mammor istället för att tycka synd om. Vi har börjat konsumera i en hisklig fart och börjat älska design och arkitektritade hus. Och det roliga med det hela är att det är medelklassen som ångar på. Men oavsett alla våra vilda tjej diskussioner så kom dom till Lindex i går! Halvt om halvt småtjuriga. Och då förklarade jag till alla och öppnade upp mig. Jag berättade först om våra roliga upplevelser och drog upp hur länge vi hade hängt. Sen berättade jag varför jag hade köpstopp. Att jag var orolig för mitt jobb, att jag var en shopaholic och hade haft noll kronor sparat. Och sen så ställde jag frågan, om jag vart fattig, helt fattig, tvingades lämna hem och möbler, om jag misslyckades i deras ögon skulle jag ha kvar dom i mitt liv eller skulle dom dra sig undan? Jag fortsatte att fråga och sa för att nu känns det nästan som att ni drar er undan. Dömer mig fast jag kämpar som fan med att få min ekonomi i ordning. Ni stöttar inte mig. Hjälper mig inte. Det känns nästan som om vårt tjejgäng har hemliga spelregler och nu har jag stört ordningen och allt blir fel... Så säg mig om jag förlorar allt, vilka stannar och vilka går?

Är vår vänskap endast baserat på skvaller, kläder, smink och väskor, för sist jag kollade så var det flera år sedan jag slutade sjuan!

Och då började en av väninnorna att gråta, och plötsligt började jag att gråta och på den vägen vart det.... Ordningen var ställd....spelreglerna nya. Vi gick till Lindex och letade efter jeans.

Som straff fick tjejerna själva köpa jeans och i ärlighetens namn vart det lite pyssel....

Lindex har helt andra strl än tex 28/32... det är typ S M L eller36 38 osv...

Skrattandes provade vi kläder....en vart chockad över att hitta stretch jeans....en förundrades över storlekarna. "hallo, jag har XS på lindex, oj wow förstå att jag kan äta kol hydrater och köpa Lindex kläder. Fasiken jag är smal".... Tillslut hittade jag faktiskt ett par ganska snygga jeans för 299 kr!!!! Ett fynd....Men tröjorna var inget att hurra för. För mycket färger och mönster och volanger och hysch pysch.

Vi hade en kul dag!! Och jag har unnat mig ett par jeans! Vilken känsla att få något nytt!

Idag tog jag på mig jeans till jobbet. Trodde att folk skulle påpeka men det gjorde ingen.

I dag sitter jag på jobbet med Lindex jeans, en vit skjorta och mina manolo (man kan inte ändras helt över en natt) och jag känner mig helt okej. Nästan glad över ett par nya jeans...=)

Nu ska det testas, hur pass bra dom håller formen efter ett par tvättar och om dom håller längre än mina seven jeans...

Men framför allt vart det skönt att tjejerna fattade. Jag har fått flera förlåt sms och några som sa att dom befann sig i samma situation som jag. Att dom hade noll kronor sparat...

Vid nästa tjejmiddag ska vi prata om pengar, öppet. Prata om hur mycket dom har sparat osv...

Jag gissar att dom flesta bara bränner sina pengar på nöjen och shopping...

Ny månad, nya drömmar

2009-08-04T10:02:00.003+02:00

Ny månad och nya tag. Räkningarna är betalda och det var en tuff månad. Jag hade med flit höjt amorteringarna och tro mig det sved i plånboken.
Förra månaden började jag med att försöka betala en räkning så fort den kom, och det var jätte skönt. Det ska jag definitivt fortsätta med. Det var jätte jobbigt att komma hem efter semestern och se räkningshögen.
Juli månad vart lite av en katastrof. Det är dyrt med semester men ack så härligt.

Efter mitt lilla utbrott har sambon visat mer intresse för ekonomin. I morse på väg till jobbet lyssnade han på The richest man i babylon" på cd i bilen. Det roliga med den lilla berättelsen är att den är kort men den har en stark poäng och lämnar intryck. Man känner sig hoppfull.
I morse ville han se hur det hade gått för mina aktier och fonder!!! =)

För en timma sedan ringde han och sa, " du vet dom där två hundra du försöker spara varje dag, jag vill ge ena hundralappen av dom". Men på ett villkor, att du unnar dig själv något. Som nya kläder nu när du ska studera och kanske ett besök hos frissan. Jag tycker att du är värd det efter allt slit, och jag tror att det skulle pigga upp dig lite.
Jag vart jätte glad över förslaget. Och jag ska unna mig ett frisörbesök och nya kläder till skolan, men jag ska samtidigt vara snål och spara undan lite extra=)

Börsen har ju stigit och det är jag lite nere av. Jag vill köpa när det är rea! Det har känts bra att kunna köpa när allt har varit så lågt värderat. Nu börjar det bli lite dyrt känns det som....samtidigt tyckte sambon att det kändes inte så bra att vi hade så mycket av våra pengar på börsen. (säkert en skiten summa för de flesta av er, men för oss är det just nu allt vi har )
Han tyckte att vi skulle koncentrera oss mer på att få ner vår månadskostnad för det påverkar vår ekonomi mest just nu. Oavsett hur mycket vi sparar så har vi våra fasta utgifter,boende, räntor och amorteringar och han var orolig över räntan som garanterat kommer att stiga.
När räntan sänktes märktes det direkt i våra plånböcker. Kostnaden halverades.
Han påpekade att vi skulle spara tio procent precis som boken säger och för resten av pengarna skulle vi fortsätta att extra amortera och skära ner på alla kostnader.
Till viss mån håller jag med honom. Dock tror jag att våra aktier ökar mer i värde än ränteskillnaden, men inget är garanterat. Och han har rätt i det faktum att vi bara kan spara det som blir över efter att alla räkningar är betalda. Ju mer pengar vi har över, desto mer kan vi spara eller unna oss något. Vi ska tänka på saken.....Fundera och känna efter...

Oavsett vad så har vi börjat vecko handla igen. I går åkte vi till coop och handlade veckans mat
för 623 kr. Vi utnyttjade mycket av alla erbjudanden och mängdrabatter. Ibland finns det otroligt bra erbjudanden och stora mängdrabatter. Det är ganska kul att jämföra vad man får för sina slantar. Första gången skämdes jag att göra detta=) Nu har det blivit vardagsmat.
I går var det utmärkta rabatter på falukorv och då hamstrade vi lite till frysen. Tvättmedel har jag så jag klarar året ut då jag sist hamstrade detta för nästan ett helt år då det var otroligt bra pris på just det tvättmedlet. Vi ska bli "hamsterexperter"....=) Det är poängen....

Samtidigt har vi fått en gemensam dröm gällande vår framtid...vi har sakta men säkert börjat inse att vi kanske skulle testa att bo någon annanstans i framtiden, närmare bestämt i sommarhuset. Jag älskar sthlm. Sthlm är sveriges bästa plats att bo på när det gäller jobb osv, men samtidigt svindyrt! Vårt sommarhus är betalt. Inga lån, bara el ,vatten och sopor. I sthlm skulle en likadan villa gå på minst 4 mille. I vårt nuvarande område skulle det knappt räcka till tomten. Det är en sjuk stor skillnad. Idag bor vi stort och fint, men kostnaden för detta är sjukt mycket. Vi har nästan lika stort hus (skillnad på 20 kvm) på landet och det är betalt!!
Sonen börjar bli stor. Om 4 år är han arton. Vem vet hur länge han bor kvar och vad ska vi då göra med all yta? En av huvudorsakerna till att vi bor kvar i vårt område är att det är en av sthlms finaste orter. Bra skolor, tryggt och stans bästa område för vår son att växa upp i.
Sthlm kan vara hemsk med sina ghetto områden med all skit det innebär. Det är synd att det är så, men så ser det tyvärr ut. Men till planen nu....när sonen flyttar ska vi nog flytta till landet och prov bo ett år. Men för att detta ska genomföras måste vi vara skuldfria. Vi kan inte ha en enda krona i skuld. Och det vi får över från försäljningen av vårt hem blir till en suverän buffert och vi skulle kunna vara lediga ett år eller två och sedan sakta börja titta efter jobb.
Det är bara en dröm än så länge....men man måste få drömma. Min sambo har rätt gällande mitt jobb, jobbet kan inte ta all energi från mig.....och att börja studera nu på hösten kan vara en bra ide...en nystart helt enkelt. Då får jag känna efter på riktigt....

Vad tycker ni? Borde vi göra som sambon säger och extra amortera mer och bara spara 10% ?

mitt utbrott

2009-08-03T09:37:00.003+02:00

Det har varit extra synd om mig igår och lite idag! Jag badar i självömkan och stackars lilla Minna andan....det här med köpstopp sucks...ibland...men just nu känns det lite jobbigt..lätt sagt...jag vet att jag är löjlig, jag vet att jag surar över patetiska saker, men men...jag kan inte hjälpa att det suger ibland ...hårt...

Vi har varit i sommarhuset hela helgen och det gick kanon fint. Jag har målat staket, snickrat blomlådor mm....men på hemvägen kom det där berömda guuud vad det är synd om mig syndromet. Det hela började med att vi skulle åka hem i sambons fula bil....På motorvägen ser jag exakt en likadan s class (mercedes) som jag hade innan.... Jag tänkte åååhhh vilken fin bil, jävla lyllos kärring bakom ratten (hon var blond, hade gucci solglasögon, och såg bra ut)...och helt plötsligt får jag ont. Precis som om någon hade krossat mitt hjärta eller som om någon hade dött. En jätte stark reaktion och jag fattade ingenting. Den kom från ingenstans. En sååå stark sorgkänsla. Jag tittade på mina naglar, mina hemska naglar, som är korta och har inte fått en manikyr på hundra år. Just naglar har varit viktigt för mig. Jag tittade upp i spegeln och blev förskräckt! Jag såg hemsk ut, inget smink...håret i en jävla skit tofs och jag sitter i en jävla volvo!!!
Och så kom dom där klassiska tårarna.
Sambon fattade direkt. "jag anade oråd så fort jag såg bilen i backspegeln"sa han...
" du och bilar, det är så känsligt, lilla gumman, kom igen nu, gråt inte, det där är väl ingenting, det är bara en bil, inte världens undergång"
Och nästa reaktion vara bara hat, ren hat...och jag vet inte riktigt vart det kom ifrån heller....
"håll käften skrek jag till sambon, håll bara käften".... Han tittade chockat på mig... men tro inte att jag fattade att hålla käften själv....jag exploderade ännu mera....skrek ännu mera och sa... " jag är sååå jävla trött på den här skiten, jag sparar och sparar, säljer allt som har varit viktigt för mig, medans du fortfarande köper dyra märkeskläder och handlar nästan som innan. (jag överdrev nog lite) Visst du sparar och ger mig lite pengar för att sätta undan i en fond eller två, men det är jag som ansvarar för ekonomin mest och jag är ur less på det. Det är så jävla lätt att gnälla på mig och mitt jävla jobb men det har aldrig varit problem med att leva lyxliv med mig. Alla dessa bilar, motorcyklar och resor hit och dit. Du har kvar din bil, men jag sålde min ögonsten. Du lever i princip som innan men jag har förändrat allt. (inte riktigt sant,men jag var förbannad) I stundens hetta glömde jag bort att sambon hade sålt sin motorcykel mm för att vi kunde köpa huset, och detta poängterade han snabbt och då skrek jag och vem fan köpte den då? Och så höll vi på...kaos....som barn i sandlådan, men samtidigt gjorde det ont på riktigt. Oavsett vad så hade jag en viktig poäng. Ur löjligt att skrika och bråka, men jag hade en poäng.... Samtidigt som jag var less på mig själv.. Det är inte lätt att förändras....
Väl hemma gick jag in i badrummet och satte på badet. Jag tog olivolja och mixade med balsam och bad om ett mirakel till svintotrasan. Man tager vad man haver ...Arg som ett bi fortfarande.
Sambon kom in och kastade av sig alla sina kläder och satte sig i badet. Jag blev arg och bad honom lämna mig ifred=) Jag tänker inte bada om du ska bada sa jag och började klä på mig igen.
-Nehe du sa han, vi ska spara pengar och from nu badar vi alltid tillsammans.... Du har rätt, jag har ibland bråkat med dig i onödan om ditt jobb, fast det är tack vare det vi har levt lyxliv. Men nu går det bra för mig på mitt jobb och du ska bli belönad!
- Vadå, som om jag vore någon jävla lassie hund eller, ska jag få ett kex eller vadå?
Jag var fortfarande ursinnig...=) Men vi började att skratta båda två..... och sen drog han in mig i badet med kläderna på och hela jäkla koppen med olivolja och balsam föll in i badet. (ingen räddning i sikte för svinton) Vi både skrek och skrattade och kastade vatten på varandra och då kliver sonen in i badet och säger "herregud, ni har blött ner hela badrummet, vad har ni gjort" ?
-" det var pappas fel sa jag och pekade på sambon, och sonen fortsatte att klaga, Herregud ni beter er som småbarn, ni klagar alltid på mig om att inte stöka omkring och titta på det här nu.
Ni har t.om kläderna på er i jacuzzin. Och det vart droppen ,jag tog tag i sonens arm och sambon i den andra och vi drog in honom också. Och så sambon, men titta vad du har gjort till sonen.
Skrattandes alla tre satt vi där i badet och sambon berättade om mitt utbrott...roligast var tydligen när jag hade hotat sambon med att köra av södertäljebron =)
På kvällen satte vi oss ner vid köksbordet och gick igenom ekonomin. Så det kom något gott ur mitt lilla utbrott. När vi gick och la oss sa sambon, jag lovar jag ska köpa tillbaka din S class någon dag....-japp sa jag, om 10 år när den kostar en hundring...=)

Utveckling

2009-07-31T09:44:00.002+02:00

Min son och jag diskuterade utveckling i går. Det hela började med att han frågade om vi kunde gå och köpa lite nya kläder till skolstarten. Hans skrivbord har också gått sönder och vi måste köpa en ny. Jag tog upp diskussionen om att nu började han åttan och att de var dags för betyg och att det var viktigt att han lät skolan ta mer tid i framtiden." Absolut sa , han. Jag har beslutat mig för att plugga varje dag vid köksbordet under tiden du lagar mat".
Vi gjorde detta när han var mindre , han fick alltid läsa högt i tjugo minuter medans jag förberedde middagen. "jag tror att det är enklare om jag pluggar varje dag en halvtimma, än rå pluggar inför ett prov dagen innan".... Där skiljer sig han och jag åt kraftigt. Jag var den sistnämnda typen. Hästar, killar , kläder, smink och kompisar tog det mesta av min tid.

Helt plötsligt säger han, "Det verkar vara ganska trist att vara vuxen, ni vuxna utvecklas inte alls"! Häpen vänder jag mig bort från spisen och frågar, "vad menar du nu då"?

"Jaa, ni lär er inte något. I skolan lär vi oss något nytt varje dag. Varje dag är en kamp om att lära sig nya nyttiga saker. Om olika länder, om matte om kemi. Vi lär oss språk, och får göra roliga saker i träslöjden. Jag har t.om lärt mig att sy fast jag inte ens är tjej, det om något är att utvecklas varje dag mamma. Varje år måste jag bevisa att jag kan komma upp en klass. Nu ska det bli ännu värre. Jag bedöms efter betyg."
"Men ni vuxna är tråkiga. Ni gör samma saker varje dag. Går upp till jobbet där många gör samma sak år ut och år in. Ni går på ikea och diskar och betalar räkningar. Vad lär ni er? Inget . ni har slutat att utvecklas när ni egentligen borde utvecklas som mest. Fast du har utvecklats i ett område mamma och det är ekonomin. Tänk om du hade börjat för länge sen. Om alla vuxna fortsatte att utvecklas. Vi skulle vara så smarta vi människor då. Allt vi människor lär oss, och sen kastar ni vuxna bort det"
Jag vet inte vad han pratade om. Vart hans visa ord kom ifrån. Jag borde ha blivit stolt och glad men det enda jag kunde säga var " Ja usch vad rätt du har, nu börjar jag att vuxen strejka"
Sen tog han cykeln och skulle i väg och köpa lim till sitt nya bygge.

Jag hade lust att skita i maten. Jag kände mig arg och frustrerad över hans ord "tänk om du hade börjat tidigare" Vad i helvete har jag sysslat med? Egentligen? Ungen har rätt, jag gör samma saker varje dag.
Jag tog upp diskussionen med sambon. Han vart häpen. Sen vart han tyst och sa men vi har ju utvecklats när det gäller ekonomin. På det området utvecklas vi varje dag....Men självklart vi utvecklas ju inte så mycket som vår son gör.....Sen började vi att skratta.... och sambon frågade "och du är säker att jag är pappan" ?
- " jag vet inte ens säkert längre om jag är mamman, så dont push it nu"

Sen satte vi oss på köksgolvet lutandes mot köksskåpen , fortfarande lite häpna och då säger sambon, Nu är det officiellt, nu kom ögonblicket då vår son vart smartare än vi.... vi kan inte ha det så..... och sen kom orden som frös blodet till is hos mig... " vi måste göra en till"....

( eehhh nej absolut inte. Jag ska tacka ja till Vd posten, förändra kris till vinster, jag ska fixa vi anda på jobbet, jag ska plugga, jag ska fixa vår ekonomi och jag ska ta fan i mej utvecklas)

Istället gjorde jag som vanligt, Skrattade nervöst, ruskade sambon i håret och fortsatte med maten och tänkte not happening!!! Hur fan fixar jag det här nu då???

Så förlorade jag en miljon på börsen

2009-07-30T09:10:00.006+02:00

Läser som bäst boken Kraschad-så förlorade jag en miljon på börsen av Fredrik Virtanen.

Många på jobbet har rekomenderat den , och den är faktiskt riktigt bra....

Om inte annat så är den bra i förebyggande syfte. Jag älskar Fredriks lätta stil när han berättar. Det är enkelt och rent.

"Men hur hamnade jag där?

Vad var egentligen drömmen?

Vad var tanken? Var det miljonär jag ville bli? Vad for jag efter?

Vad var det jag ville ha? Och varför sitter jag här, nu, igen, utan att våga

gå ner i tvättstugan?

Jag sitter mitt i krisen, det svartnar, minnena flyger som projektiler, det är snurrigt, varför gjorde jag allt det här.

Hur kom jag hit. Det tar bara sekunder när verkligheten far fram, sekunder där verkligheten blir svart.

Hur mår jag nu? Hur. Mår. jag. nu. Egentligen. Dagens eko står på, frågan är om man kan låta svenska språket utarmas,frågan är om jag har råd med min skatteskuld.

Var är min tvätt?

Datorn och jag gråter, vi gråter och förut försökte jag gå ner till tvättstugan och ångesten ökade för varje trappsteg ner. Varje. Sekund. Är. Avgörande.

Uppdatera uppdatera uppdatera uppdatera index.

OMX 30 i mitt hjärta, i min själ, i min svartaste dag. Uppdatera uppdatera index. Inte gå och tvätta. Tvätta är livsfarligt. På en sekund kan tyska riksbanken sänka räntan. På en sekund kan Ericsson vinstvarna. När som helst kan Bank of England sänka räntan 100 punkter istället för 50 och börsen kan EXPLODERA.

Att släppa sina sista 200 000 kronor med blicken i bara en minut kan vara skillnaden mellan att behålla lägenheten eller tvingas att flytta till Sickla. Att lämna datorn, att ens gå och kissa, kan sluta med att jag försöker fånga en fallande kniv. Fly mig en kateter. Gärna dropp också. Den här datorn kan jag inte lämna. Mitt allra sista finns på den här skärmen.

Jag måste ha rena kläder. Ibland måste jag gå ut och det får inte synas att jag är döende,det får inte märkas att jag håller på att gå sönder. Jag har redan redan redan redan gått sönder. Men. Synligt får misslyckandet inte vara."

Som sagt bra bok, läs den=)

Världens största kinarestaurang

2009-07-29T08:38:00.002+02:00

Jag började titta på dokumentärserien världens största Kina restaurang. Det är en serie i fyra delar om jag inte minns fel. Det hela utspelar sig i Kina (Hunan) och handlar om restaurangen The West lake som har ca 5000 middagsgäster om dagen.
Först blev jag äcklad och chockad över hur dom tillagade maten. Hur dom hackade en levande orm i flera delar och snabbt tillagade den, man kunde se pulsen slå på ormen när den serverades på tallriken. Likadant var det med fisken. Den friterades snabbt , medans man höll om huvudet på fisken för att den inte skulle dö på en gång. Om den dog av den råa processen på en gång då kunde den inte serveras. Munnen skulle fortfarande kipa efter luft och röra på sig när den serverades. Jag är superkänslig för sånt. Det var inte lång till tårarna. Jag vart så arg!
Men samtidigt har jag sett värre saker i Cambodjas kök för länge sedan när jag var tonåring. Bilder som etsade sig fast för livet. Å andra sidan tycker jag inte ens om sättet hur vi behandlar våra grisar och det faktum att var femte gris har svåra skador när dom transporteras till slaktaren säger en hel del. Jag har tyvärr sett hemska saker. Därav äter jag inte kött.
Det var ett aktivt val jag gjorde för 10 år sedan och jag ångrar inte det. Dock äter jag ägg, mjölkprodukter och fisk.
Men åter till dokumentären. Förutom djurplågeriet tyckte jag att det var intressant att se hur en kvinna, Qin drev sitt företag i Kina. Jag lärde mig en hel del. Tex om ett företag i Kina har över 1000 anställda måste en partimedlem (Kina styrs av Partiet) vara med i styrelsen.
Jag har kinafonder och det här var ett utmärkt sett att få en inblick i ett kinesiskt företag.
Oavsett om den är börsnoterad eller inte!
Missa inte den !!! Klart sevärd!

Känsligt

2009-07-28T14:28:00.002+02:00

Fortfarande har vi inte kommit så långt i vårt land. Vi borde våga prata mer, och våga fråga efter mer råd och tips. Utbyta erfarenheter mm....Det är tur att ekonomibloggarna finns! =)
http://www.youtube.com/watch?v=A-e2noBKOTM

2009-07-28T09:12:00.002+02:00

Jag fick precis veta att jag har fått en kapitalförsäkring på jobbet där dom sparar 1500 kr i månaden till mig. Jag blev först jätte glad. Men sen började jag att tänka. Vår bransch blöder pengar och det känns verkligen inte rättvisst med tanke på läget. Å andra sidan är jag verkligen värd den. Jag har slitit hårt, men jag undrar hur ekonomiavdelningen tänker. Och nästa tanke var hur många har fått detta, eller är det bara jag som har fått denna? Tror dom att jag då tackar ja till VD posten?
Annars känns det lite trögt just nu. Det är jätte lugnt på jobbet. Även på sparfronten känns det lite tight. Fasiken att man spenderade så mycket pengar under semestern. Det blir tight att trolla fram 200 kr må-fredag den här veckan. Sen har jag enormt mycket räkningar igen. Jag fattar ingenting. Skulle inte alla räkingar börja minska nu. Sen kom jag på det. Jag har ökat amorteringarna på alla mina lån. Jag har ökat alla stadshypotek lån till en amortering på 10%.
Nu har ändringarna gått igenom och det är därför det känns som om det är lika mycket räkningar som innan jag började att rensa. Men å andra sidan, amorteringarna hjälper ju mig att nå mitt årsmål lättare som var att förbättra ekonomin med 114,486 kr. Antingen genom att ha det sparat eller att jag hade minskat hushållens skulder med den summan. Årsmålsumman är 10% av alla våra skulder. Skulle jag klara av att hålla den takten skulle det innebära att jag är skuldfri om tio år! Gudars vad skönt det skulle vara!!!! Därav tanken att både extra amortera och spara. Förhoppningsvis går fonderna och aktierna bra och då kan jag betala bort alla lån om tio år+ ha aktier och fonder kvar. Nu när räntan är så låg är det extra skönt att kunna extra amortera. Det roliga var att för första gången så amorterade jag av mer än jag betalade ränta på avin!!! Normat är amorteringssumman liten och räntan hög på avin. Nu amorterar jag mer än vad jag betalar i ränta. Det känns så skönt! Befriande....
Men jag måste ta till lite knep för att kunna spara. Jag har 150 kr i plånboken nu. Det fattas 50 kr till dagens sparande. Jag antar att jag får dra förbi fika rummet och hoppas att det finns massor av burkar att panta igen, samtidigt som jag låtsas tjata på mina kolleger om miljön! =)
Min chef sa förut, "det är fantastiskt Minna hur du orkar engagera dig i miljön när du har ett sånt tufft jobb, hem, hundar och man till råga på allt, fantastiskt"
Jag kan ju inte vara ärlig och säga, Du jag skiter i miljön så länge jag får mitt cash! =)
Det värsta, eller kanske inte värsta , men jag har börjat bli sjukt miljövänlig plötsligt. Jag har börjat att sortera hemma. Sopor och sånt. Jag som har varit slit och släng Minna hela livet.
Det hände nog något när jag pantade sist. =) Nu stänger jag av vattnet vid schamponering i duschen!! Jag har alltid letat efter ekologiskt mat och så, men nu har jag verkligen börjat anamma den här miljöskiten på allvar!!! =) Men jag är lite oroad över alla rykten om att ekomat är sämre för miljön! Man vet inte vad man ska tro tillslut. Nu har jag även börjat tjata på sambon att stänga av bilen om han stannar upp. Letar efter miljövänligare rengöring och allt sånt där som jag tyckte var trams förut. I går sa jag till kollegerna att återanvända andra sidan på pappret till klotter och sånt. Inte ta ett nytt papper varje gång. Företaget sparar pengar på lång sikt och miljön mår bättre. " Men det blir bara typ ett helt träd på tio år och max några hundringar" sa min kollega. " ja , men många bäckar små, hittar vi såna här små besparingar både här och där så blir det mycket pengar till slut, tex så skulle vi kunna städa själva när det går så dåligt...Och innan vi visste av så pratades det besparingar, ider och råd. Och vi kom fram till att vi skulle inte behöva skära ned på personalstyrkan ännu om vi satte i gång genast med dessa idéer Sagt och gjort. Jag gick ner till chefen och förklarade allt och då sa han " varför frågar du mig" Du bestämmer. "men jag har inte tackat ja ännu" sa jag. " varför inte provköra lite då?"
Och så vart det. Hela eftermiddagen satt vi tillsammans och gjorde upp planer. Jag och alla andra. Inte som det var förut att det bara var vi i styrelsen och mellancheferna som bestämde.
I morgon flyger jag ner till vår produktion och går igenom olika idéer och bollar med killarna.
Näe, nu är det min tur att fixa disken. Ser ingen orsak till varför jag skulle slippa...
Planen är att få alla att ryckas med in i en positiv spiral. Nu har alla varit för oroliga. Vi måste få upp vi känslan igen. Jag inser att om jag tackar ja så blir det mer allvar sen, men innan dess måste våra tjurig och oroliga miner vändas uppåt till ett kraftigt smile, och alla måste vara med i
Vi ska fixa det här andan.
Näe disken som sagt...

Tillbaka i sthlm

2009-07-27T14:09:00.003+02:00

Jag älskar känslan av att komma hem efter en resa. Första känslan som sprider sig i kroppen när man vrider om låset till sitt hem säger så mycket. Jag älskar mitt hem. Jag blev glad över att komma hem. Det enda positiva med mitt sjuka shoppandet är just hemmet. Allting är superfräscht och snyggt. Allting är skapat efter drömbilden jag hade, och jag blir så stolt över mig själv och över det jag har skapat. Oavsett vilka problem jag må ha så har jag ett sjukt snyggt hem! =) Det fattas ingenting, och allt är precis som jag har drömt om. Stort, fräsch öppet och modernt.
Jag har kämpat hårt med mitt hem, och jag kan stoltsera över att mitt hem har prytt tidningsomslag. Idag är inte just det så viktigt, men då när det hände var det en stor grej. Det var ett mått för mig att jag hade lyckats med mitt hem.
Annat är det med vårt sommarhus. Det ser bra ut men bara bra. Jag hoppas dock att kunna skapa samma glädjekänsla över det en vacker dag när jag öppnar dörren. Det kommer att ta tid och jag skapar en helt annan stil. Det är det som är så kul. Våra loppismöbler kostar inte så mycket, men det blir personligt. Jag har en helt ny stil och det känns spännande och ganska utmanande. Det är enkelt att skapa ett modernt hem där allt är skräddarsytt för att passa en viss stil men med loppisfynd blir det lite som det blir=)
Det är lugnt på jobbet. Dock fick jag ett varmare mottagande än vanligt. Ingen har vågat komma in och gapskrika på mig idag inte. För första gången har jag arbetsro. Inga jobbiga telefonsamtal och jag har slappat mycket framför datan idag=) Imorgon får jag ta mig i kragen och faktiskt få något gjort också=)... Det kanske inte vore så dumt att tacka ja till VD posten ändå?
Vi får se hur det går framöver, men det är enormt vilken respekt man får på en gång!

Min assistent har haft det tufft. Hon saknar sin man trots allt som har hänt. Ena dagen hatar hon honom för hur han har förstört allting, nästa dag kommer hon bara ihåg allt som var bra. Hon går på terapi tre gånger i veckan ett tag till. Jag insisterar på det. Hon har fått vara ifred från honom, men bara för att hon inte kan nås av honom mer. Förutom att han mailar henne. Jag blev lite arg över detta. Rädd för att hon ska ta honom tillbaka. Men hon sa att hon öppnar inte ens mailen. Och idag läste jag vissa av dessa och raderade dom efter hennes önskan. Hon ville bara veta om han hotade henne eller om han var ångerfull. Det var det sist nämnda. Dock sparade jag vissa för att ge till polisen. Han får inte kontakta henne på något sätt!!!!! Och bara det att hon är orolig för att han kan vara arg sa allt. Och så fort hon själv sa det så insåg hon hur dumt det lät.... peppar peppar....
Annars är det lite små trist. Jag saknar att shoppa kläder nu när det är rea och allt. Jag skulle vilja ha nytt smink eller något annat som skulle kunna pigga upp. Men nu är det som det är. Det blir hemlagat idag, för nu är restaurangbesöken över.

TÅLAMOD

2009-07-26T00:13:00.002+02:00

Det slog mig häromdagen att många människor saknar tålamod. Allt ska ske blixtsnabbt. Förändringar får inte ta tid. Man vill ha resultat idag, helst igår. Häromdagen fick jag en kommentar av "ulrik" som tyckte att jag var för svag mentalt och inte skulle kunna förändra min framtid. Jag antar att denna person är just en sådan som måste ha resultat nu. Blixtsnabbt.
Antingen eller, vinna eller försvinna mentalitet.
Sen kom jag att tänka på alla människor som har lyckats mot alla odds. Hur dom har kämpat och kämpat. Förändrat sig själva varje dag. Små små steg mot förändring. Dom som har haft tålamod att fortsätta med sina goda vanor dag efter dag. Inte bara en vecka eller några månader, utan dom som upprepar sitt positiva mönster varje dag. Det är såna människor som tillslut lyckas. Dom har en dröm, en vision som dom först "ritar" upp i huvudet. Sedan gör dom en plan och följer den. Det tar några år att bli sjuksköterska. Vill man bli läkare så tar det några år till att förändras, lära sig och läsa in all kunskap. Efter hårt slit når man sitt mål. Sin dröm.
Men tänk om man ger upp. Man orkar inte. Då når man aldrig sin dröm.
Hur kommer det sig att det är så lätt att ge upp om man tex kämpar för att spara? Hur kommer det sig att man ger upp bantningen och lägger av fast den fungerar och du går ner i vikt?
Antingen för att du hade för bråttom. Söker snabba genvägar som ger ett ohållbart resultat.

Hur kommer det sig att människor inte studerar sig själva bättre? Om man vill bli läkare så är det en massa studier som gäller. Men när det gäller det viktigaste i livet, nämligen en själv och ens eget liv så struntar man i det.
När jag har pratat med folk om mitt köpstopp och sparandet så får jag ofta höra att "men det kommer ju att ta flera år, åh vad jobbigt" Börjar man att prata om positivt tänkande, ja då är man rent av flummig och lite halvudda..... Ibland upplevs man t.om som besvärlig. Har man jobbigt på jobbet, ja men sluta då säger många. Jag fungerar inte så. Jag vill ha säkerhet. Jag vill bida min tid och hitta lösningar på ett problem. Jag vet vad jag har idag, inte vad jag kan få imorgon. Det är osäkra kristider nu. Jag är tacksam för mitt jobb. Jag har en familj att försörja och räkningar att betala. Och tills jag vet något som fungerar bättre , tills dess stannar jag kvar.

Jag har beslutat mig för att börja ta hand om mig själv. Inte leva ett destruktivt liv mer utan ta den ekonomiska ansvaret för mig och min familj. Sluta spendera och istället spara pengar. Om jag hade gjort detta tidigare, då hade jag kunnat sluta med en gång.
Nu tänker jag positivt i stället. Det låter som en klyscha men Rom byggdes inte på en dag. Hur många gånger hör man inte någon säga det, men hur många gånger tänker man verkligen på innerbörden? Någon hade en tanke, en dröm om en stad. Någon ritade upp staden och såg till att det börjades att bygga. Så har det varit med tex eiffeltornet. Någon har haft en vision, en dröm först och sedan har en plan skissats fram för att sakta men säkert kunna förverkliga den drömmen. Tänk om någon hade gett upp mitt i halva bygget för att det tog lång tid?

Jag tar små steg varje dag. Jag har en dröm om att kunna känna mig stolt över mig själv. Slippa alla skuldkänslor över min ekonomi. Skaffa mig en trygg ekonomi och kunna bli fri från skulder.
Jag har enl ång väg att gå, men jag går den varje dag. Varenda dag tar jag ett steg till i rätt riktning.
Det finns inga qvick fix, det finns inga mirakelbantningskurer. Det gäller att ta dessa steg varje dag. Det får ta tid. Jag investerar i mig själv nu. Jag lär mig att känna den riktiga Minna. Det får ta tid, jag har ingen brådska. Jag lär mig dessa goda vanor och följer dom varje dag. Jag har en plan, jag har en dröm. Varje dag tar jag ett steg till i rätt riktning. Livet handlar inte om att hitta sig själv! Livet handlar om att skapa sig själv och sitt liv.... Och det börjar med en plan.... En hållbar sådan....

klarar din buffert en lång kris period?

2009-07-24T10:41:00.003+02:00

Oprah show tog upp familjers ekonomi i krisens spår. Tydligen har medelklassen drabbats extra hårt av den ekonomiska krisen. Hon visade hur vissa hade förlorat både jobb och hem och tvingades leva på gatorna. Bla var det en mamma med två barn som endast hade en svart sopsäck med sina privata saker. Varje natt letade hon efter ett härbärge där hon och barnen kunde sova. Även så kallade tältstäder har ökat dramatiskt där folk bor i tält då dom har blivit vräkta från sina hem. Jag har alltid tänkt mig att trailor park trash områderna som hemska, men efter det jag såg i går så hade nog väldigt många familjer tyckt att det var lyx.
Saker som en dusch, toalettbesök och rena kläder var ett minne blott för dessa familjer. Vad Oprah ville betona var att detta hände nu medelklassen, som hade hus, bil och fina möbler. Dom som hade bra jobb osv....
Hur kunde det hända?
Jag ringde även upp en av mina bästa vänner som bor i USA och är storchef inom banken. Hon sa att folk inte tänker långsiktigt. Att dom har en liten buffert på två till tre månader. (medelklassen) Ibland har dom även aktier och fonder, men vid kristider är inte dessa en trygghet och har sjunkit massor.
När Oprah frågade familjerna vad dom hade gjort annorlunda så svarade alla likadant. Att dom hade sparat mer. Inte shoppat så mycket.Att en buffert på några månader var värdelös. Jag kom att tänka på att jag för några veckor sedan ställde frågan: Hur många månadslöner bör man ha i buffert? Dom flesta tyckte att två tre månader räckte. Efter showen kan jag säga att jag har i allafall tänkt om.
Om det värsta inträffar, att båda i familjen blir långtidsarbetslösa, eller att en blir sjuk och tvingas leva på en minipension, då räcker det inte med en 3 månaders buffert.
Just detta är ett stort problem sa min väninna på banken. Alla är övertygade att det inte kan hända dom. Men om vi tittade bakåt i backspegeln så skulle vi inse att det har hänt att medelklass svensson har fått lämna hemmet. Och det kommer att ske igen.
Skulle ni klara av en stor kris ? Att någon blir förtidspensionerad och den andra arbetslös? Hur många månader efter att A kassan har tagit slut kan ni bor kvar?
Det här har fått mig att inse att vår buffert är alldeles för liten. Det är dags att skaffa en buffert som klarar en större kris. Vårt mål kommer att bli en 12 månaders buffert. Det känns inte så jätte kul, jag hatar att buffertspara, det är så tråkigt. Men ett nödvändigt måste.
From nu kommer jag att spara ca 50% av sparandet på ett buffertkonto och resten på fonder och aktier. För börsen är alldeles för osäker vid en kris. Bara i höstas var alla rysslandsfonder , indienfonder mm på minus. Och tänk om alla buffertpengar ligger i fonder och aktier när krisen kommer och du måste sälja. Det enda pengar som är trygga, det är ett sparkonto med insättningsgaranti. Och för vår familj, ska det buffras upp nu. Inte så att det bara räcker två tre månader, men så att det räcker en krisperiod. Delmål ett är 12 månadslöner....
Jag är glad över mitt köpstopp. Efter showen "vaknade" sambon också till och sa att inget man har hemma är värt något om det inte är betalt!
Så klarar ni en kris:
Om räntan stiger till 8% och en av er blir förtidspensionerad?
Om ni blir långtidsarbetslösa båda två?
Om ni skiljer er, kan ni bo kvar om räntan är hög?
Vad händer när A kassan tar slut?
För det som är gemensamt i kristider är att allt brukar rasa, börsen, huspriserna medans arbetslöshet ökar osv...

uppdatering sparandet

2009-07-21T15:20:00.002+02:00

Över halva tiden har gått och i morse gick jag igenom mitt sparande. Det har gått bra för mina fonder och aktier. Jag har nått över halva sparplanen. Det här känns jätte kul. Nu känns det inte längre helt omöjligt att spara ihop till resten. Sambon vart också glad och vi beslutade för att köra ungefär i samma stil som hittills om inget förutsatt händer. Han tycker också att det har varit mödan värt nu när han ser summan. Han tittade hela tre gånger för att se att det stämde.

Vi har beslutat att vi ska leva lite lyxigare när vi är här i sommarhuset och leva mer sparsamt hemma. Vi ska sätta lite guldkant på tillvaron när vi är här. Samtidigt har vi beslutat att komma hit lite oftare. Stänga av telefoner och bara vara med familjen. Satsa på mer kvalitetstid tillsammans.

När vi har nått sparmålet ska vi fortsätta spara, men också börja renovera huset för att en vacker dag eventuellt kunna flytta hit om stlms stressen blir för mycket. Tur som är det värsta gjort på huset. Förra ägaren bekostade ett nytt tak och gjorde om toaletten och badrummet så dom är tipp topp. Vi har nästan målat klart invändigt och planerar att förnya golven i vardagsrummet och matsalen och riva ut köket. Sen är huset i toppfint skick. Köket nu duger som det är, men jag vill ha det finare om vi i framtiden ska bo mer permanent här.

Det är tur att vi är duktiga på att renovera själv, det blir inte så dyrt då.

Nu ska jag ta ett par dagars paus från blogandet och bara umgås med familjen.

Trevlig fortsatt sommar på er! =)

Att våga

2009-07-21T10:08:00.004+02:00

Den här kommentaren hade någon postat till mig igår:
Ulrik sa...
Du är för svag mentalt, du kommer inte klara av att förändra ert liv och leverne. Med ett undantag:det som skulle kunna få er att förändras är om du, din man eller barn skulle drabbas av en allvarlig sjukdom, tex hjärtattack, cancer, stroke eller liknande. Jag tror inte du har styrkan att förändra ditt eget sätt att vara.

Ulrik, det är ju just det jag har gjort. Jag har förändrats massor. Men det är inget som sker över natten, att ändras till det bättre är ett pågående projekt. Visst kan jag erkänna att jag är svag mentalt ibland, men vet du vad Ulrik? Jag är sjukt stolt över mig själv. Du säger att jag inte kommer att klara av att förändra mitt liv? Vem vet jag kanske misslyckas, men jag har redan lyckats nå halva mitt mål! Jag har redan tagit det stora steget att våga börja studera igen.
Jag har redan sagt till cheferna att mitt jobb håller inte, där av har dom erbjudit mig att studera 30% av tiden och även VD posten! För första gången har jag vågat bita ifrån på jobbet och det krävdes en jäkla mod ska jag säga. Så jag har ju redan förändrat mitt liv. Jag har tex min andra vecka semester just nu. Det har jag inte haft på över tio år!! Jag har förändrats massor..... förut hade jag tagit illa vid mig av din kommentar, men nu kan jag bara småle åt det.
Du säger att jag inte har styrkan att förändra mitt sätt att vara. jag säger att du har fel. Du kanske inte har läst min blog? Vad vet jag...
Det roliga i det här hela är att du påminner om en kusin till mig. Det var faktiskt om henne jag skulle skriva om i dag.
Min kusin och jag träffas ganska sällan. Hon är nästan tio år äldre än mig och vi har alltid varit väldigt olika. Hela livet har mina föräldrar varit tvungna att stötta henne och hennes föräldrar som var alkoholister och stundtals drack massor. Dom kom alltid gråtandes och bedjande om hjälp. Hyran skulle betalas och dom hade supit upp alla pengar. Stundtals tog vi hand om barnen.
Som tack efteråt fick vi oftast klagomål. Jag har aldrig förstått hur mina föräldrar orkade hjälpa.
I allafall, vi växte upp, och under hela uppväxten retades hon med mig om hur jag var född med silversked i mun. Hon kallade mig lilla sessan och himlade med ögonen. Jag minns tex en händelse i vårt sommarhus i fjällen då hon tyckte att vi skulle ta ut båten. Jag ville inte då jag visste hur arg pappa skulle bli. Då började hon att håna mig inför mina andra kusiner. "Guldlock
vågar inte" "pappas lilla flicka" osv..... Hon lyfte upp mig i båten (hon var nästan tio år äldre) och jag skrek och protesterade. En släkting till mig hade precis drunknat och det hela hade varit en traumatisk upplevelse på sjön och jag vart rädd för vatten. Mina andra kusiner sa ingenting då hon var äldst. Efter ett tag tog bensinen slut. Det började att regna och hon vart rädd. Hon hoppade snabbt i den lilla ekan och med mina kusiner men jag vägrade. Mest var jag rädd för vattnet, men samtidigt ville jag inte lämna pappas båt. Hon rodde iland och väckte min pappa och sa att jag hade tagit båten!!!
pappa fick panik, väckte grannen och åkte med grannens motorbåt och plockade upp mig.
Jag sa ingenting bara kramade pappa jätte hårt. Jag minns känslan av att han höll om mig hela vägen hem och nästan grät. Han skakade. Det vart världens liv på stranden när vi kom. Hon började direkt att skrika på mig. "hon är fan galen, hon försökte få med mig också"..... våra föräldrar började att bråka och hennes pappa sa " i dom lugnaste vatten"....och syftade på mig...
Jag kände mig maktlös och vågade inte säga mer än att det var inte jag. Då började hennes pappa skrika och hytta mot mig. Världens liv och min pappa vart arg och bad honom lugna ner sig. Jag vart jätte rädd för hennes pappa. Och då sa min mamma, "men hur kunde ekan vara i land då?" Alla vände sig om. Då började min andra kusin berätta sanningen. Alla bara stod stilla ett tag och då sa min pappa, "det här är jätte allvarligt, det du har gjort, minna är livrädd för vatten och du tvingade henne ändå. Du visar ingen som helst respekt och du ljuger och hittar på saker och stal min båt" Då började hennes pappa att skratta och sa, men jag antar att hon har vant sig vid vatten nu..... Sen gick hennes pappa in och låtsades som om det regnade....
Resten av veckan lät hon mig vara ifred men fällde ändå kommentarer som stackars pappas lilla rika flicka.... Att vara liten och bli utsatt för detta var jätte jobbigt, jag förstod inte varför hon inte kunde tycka om mig....jag såg inte the big picture som jag kan se det idag.
I allafall, så har det fortsatt, fast något finare i vuxen ålder. Hon och hennes 6 barn har varit på besök i vårt sommarhus. Det tog ínte lång tid innan hon var igång igen. Normalt har jag aldrig sagt något när hon har börjat hålla på. Det började igår av smått löjliga saker. Vi vuxna satt och fikade och min son och dom andra barnen åt glass. Då ville min son ha en till och då sa jag åt honom att ta en hundring ur min plånbok och gå till konsum och köpa ett glasspaket till då glassen var slut. "oj, vi har visst en generation till av silversked här" "hur vågar du be honom att ta pengar ur din plånbok, tänk om han tar alla pengar" Kvällen löpte och hon hackade hela tiden. "jasså, minsann ni har inga lån på sommarhuset" Jaa det måste kännas skönt att vara rik...
Då tittade min son på mig och frågade "mamma ska du tåla det här" ? Det vart tyst kring middagsbordet. "och då svarade jag, jag anser att det är bättre att vara tyst, ni vet det här ordspråket bättre hålla käft om....osv...." du vet kusinvitamin här har alltid varit avundsjuk på mig. Det spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag gör, det är fel ändå. Vissa måste trycka ner andra för att kunna lyfta upp sig själva. Att hon själv har sex barn med 4 olika pappor, är arbetslös för att hon vill det och kör sitt det är så synd om mig snack bekommer inte mig längre"
Att hon själv väljer att leva sitt destruktiva liv och trycka ner andra bekommer mig inte ett skit mer för jag tycker bara så jävla synd om henne, fast egentligen är ju att tycka synd om en sjukdom som hon säger....och sen vände jag mig om och gav henne några servetter och sa "grina på du, gör en scen så jag slipper ensam göra bort mig själv idag, för det har du hittills haft ensam rätt på i vår släkt. Ingen sa något. Hon såg helt chockad ut. Och då sa min son, "ät ordentligt, så skjutsar pappa er till tågstationen sen, ni ska inte stanna här en vecka och semestra på stackars silversked familjen mer, vi är jätte hemska!
Och så vart det. Gråtandes försökte hon be om ursäkt innan hon åkte och påpekade lite fint att det här var ju barnens semester. Självklart är det det sa jag till henne. Du tycker ju att det är bättre att slösa alla pengar på män och sprit än att köpa glass till dina barn. Då passar det ju utmärkt att snylta på min familj år ut och år in och samtidigt trycka ner mig och ge mig en massa uppfostrings tips gällande min son. Men ta en jäkla titt på dig själv först. Du tycker inte att det är fel att aldrig jobba, ha en massa barn med pappor från alla världens hörn, supa när helgen kommer och aldrig satsa något på sina barn? Sen puttade jag in henne i bilen och stängde dörren.

Efteråt skakade jag i hela kroppen. Det var en så frigörande process. Jag ångrar att det hände framför barnen, men samtidigt sa jag bara sanningen , jag ville även visa barnen att man kan inte trycka ner andra hur som helst. Men mest chockad var jag av sonen! En modig liten rackare, så något har jag lyckats med. Innan han gick och la sig så sa han, "mamma, jag uppskattar att du sliter så hårt, jobbar och står i. Du har sagt hela tiden att du önskar att vi hade mer tid att umgås och göra mer saker, men att du jobbar är ju för min skull också. Hellre har jag en seriös mamma som jobbar och satsar på hem och familj än en som sitter hemma och struntar i allt... och ta inte illa upp, men jag orkar inte hänga med dig hela tiden, jag har ju mina vänner också och är 14 år. Varje kväll kommer du hem, vad gör det om du inte alltid är hemma till middagen, vissa mammor är ute hela helgerna och skaffar en massa barn som ändå inte kommer i första hand..... Jag vart mållös, när växte min son upp så fort?? Han är ju en toppen ung man!!
hela den här händelsen fick mig att inse massor. Jag är en bra mamma. Jag uppfostrar min son till att ta ansvar för sina handlingar, han är empatiskt och trevlig men tar ingen skit. Jag visar min son att det är viktigt att jobba och ta ekonomiskt ansvar, men även att ta ansvar för sina medmänniskor och våga sätta gränser. han blev inte så tokig trots att han är född med silversked i munnen!!! =) Just nu är han ute och klipper gräset....den lilla silverskeden.... lite slavgöra gör gott....
Ulrik, tack för din kommentar. Det värmde och innerst inne tror jag att Ulrik kanske är min kusinvitamin...eller i allafall någon med hennes mentalitet...
Och ibland behöver man få en pik eller två som ruskar om en.....

vi slösar pengar igen...

2009-07-19T18:59:00.002+02:00

Så här på sommaren är det lätt att irra bort sig och glömma sina mål. Jag märker det själv på direkten, snart börjar andra veckan på min semester och pengarna försvinner fortare än jag själv hinner blinka till. Det går på glass, på bensin och till renovering av sommarhuset. För att inte prata om alla restaurangbesök!! Vi lever lite lyxliv igen, njuter av sånt vi inte har njutit av på länge. Just nu lever vi precis som förr i tiden. Vi njuter av lyxmat, av shopping och vi analyserar ingenting. Knappt en vecka har gått och det känns som om jag har fastnat i gamla hjulspår. Dock har jag inte köpt någon gucci eller lv väska, jag har inte köpt några kläder, men ändå spenderas det massor. Vi har köpt mycket saker till huset, viktiga saker som köksredskap och säng, men även mycket prydnader och saker från antikaffärer. Vi har en hel annan stil här på landet än den vi har hemma i sthlm där allt är mer modernt och cleant. Ganska kul faktiskt.
Men för att återkomma till problemet så har jag fått dåligt samvete igen. Sambon förstår inte problematiken då han tycker att man måste unna sig ibland. Han tycker att vi har varit super duktiga, näst intill fanatiska med mitt stäng av värmen och eliminera alla kostnader. Han är trött efter ett halvårs mindre helvete som han själv uttrycker det. Han är trött på köpstoppet. Han är nästan arg över att vi inte äter ute mer och unnar oss någonting. Speciellt sista månaden då jag ställde upp på utmaningen att spara ihop till två löner. Jag erkänner , jag gick kanske lite långt när jag stängde av värmen och han tvingades frysa. Jag gick kanske lite för hårt fram när det gällde vissa saker, men jag är sån! Har jag beslutat mig för något, då blir det så. Jag är en tävlingsmänniska och hatar att förlora. Jag har försökt hitta en balans gång i livet när det gäller mitt nya sätt att hantera ekonomin, men jag är tyvärr för mycket allt eller inget.
Jag har köpstopp tills årsslutet. Jag har satt mina sparmål och ska även nå dessa. Men jag vill gärna ha sambon kvar i mitt liv så jag måste nog göra vissa kompromisser.
Allt detta ska vi diskutera när vi kommer hem. Dags att lägga upp nya strategier och nya planer gällande framtiden. Men just nu har vi semester och njuter för fullt...
Vi bekantar oss med nya staden, eller byn kanske....vi åker dagstrippar och har badat så fort vädret har tillåtit. Vi har umgåtts med släkt och vänner. Brorsan och jag har hittat tillbaka till varandra och nu känns allt som vanligt. Det är så skönt att bara vara här. Ingen känner igen mig här. Jag får vara helt anonym och se ut som jag vill. Inget smink, inga krav, bara vara.... så skööönt...

2009-07-19T12:30:00.001+02:00

Tack för alla tips och råd som ni har gett mig. Det uppskattas verkligen. Jag har lyssnat på era råd, och ringt styrelsen och bett om mer betänktetid vilket jag fick. Jag fick även ta en extra vecka semester, och jag minns inte om jag har någonsin fått 2 veckors semester på raken. Det känns så skönt, samtidigt som det känns nästan som om jag skolkar från plugget=)

Vi stannar ytterligare en vecka i sommarhuset. Bara myser och umgås. Huvudet är fullt av tankar, men jag har inte beslutat något ännu.....

Verkställande direktör

2009-07-16T13:03:00.003+02:00

Livet är bra konstigt. Jag har precis börjat få upp ögonen och insett att jobbet kanske inte är allt.
Jag har varit otroligt karriärsmedveten och slitit hund för att nå posten jag har idag. För mig har jobbet varit min andra familj, och jag är väldigt driven som person. Ända sedan tonåren har planen varit att göra karriär, tjäna pengar och vid senast 40 år fyllda ha en VD post. Alla människor prioriterar olika och för mig har jobbet varit jätte viktigt.
Jag tjänar bra idag, men har tyvärr bränt upp mina pengar på shopping. Och det är inte lite heller jag har handlat. Jag har prioriterat helt fel....
Nu har jag insett faran med shoppingen och börjat att spara för en bättre framtid, en trygg ekonomisk framtid. Jag har aldrig tänkt tanken ens att sluta på mitt jobb fast tempot är tufft. Jag har älskat utmaningarna och gett järnet för att nå mitt mål. Sky is the limit har varit mitt motto. Att överhuvudtaget lyckas som tjej i min bransch är något utöver det vanliga. Det har varit super tufft. Jag har fått bevisa massor att jag kan. Det har nästan blivit som en tävling och jobbet har varit min passion...Det är först på senare tid som jag har börjat ställa frågan, vad måste jag bevisa, och för vem?
Jag har även funderat på att sluta, men jag har inte råd, och ärligt talat, jag skulle aldrig hinna bygga upp någon ny karriär. Samtidigt är jag trött och sliten och jag har börjat upptäcka en ny värld som inte innehåller lyxbilar, lyxkonsumtion och gucciväskor. En helt ny Minna har börjat födas och jag gillar mitt nya jag. Köpstoppet har sakta men säkert förändrat mig som människa.
Men det är tufft. Jag har analyserat mig själv och undrat vad jag egentligen vill med mitt liv. Jag har börjat att stanna upp, ställa krav på mig själv och omgivningen. Vissa älskar mitt nya jag medans andra hatar det. Själv känner jag mig fortfarande kluven och det känns lite som att jag inte passar in någonstans längre.
Jag hade precis lagt upp en plan, att jag ska jobba mindre och börja studera. Styrelsen har godkänt detta. Samtidigt har jag märkt en rädsla från deras sida. Kanske pga att jag har tagit lite ledigt på sistone. Jag har stängt av min mobil på dagarna. Jag har sagt ifrån mer istället för att ta på mig mer jobb. Och så idag hände det.
Styrelsen ringde och bad mig komma till sthlm fortast möjligt för att diskutera jobbet. Jag sa att detta var omöjligt då jag hade lovat min son att vi skulle umgås hela veckan. Att om det var något viktigt var dom tvungna att ta det via telefon. (jag vart orolig, tänkte att nu hade något oroväckande hänt) Till min förvåning börjar dom att berömma mig för mitt hårda slit och tackar mig. Kort därefter, erbjuder dom mig VD stolen!! Huvudet snurrar.... En del av mig skriker jippiee, jag har lyckats nå mitt mål.....medans andra delen av mig får panik.....
Just nu vet jag varken ut eller in. Jag är överlycklig, men jag vet att min sambo och son kommer inte att gilla det. Jag vet att mina föräldrar och vänner skulle bli jätte glada för min skull och pappa skulle bli jätte stolt. Men samtidigt som jag är överlycklig vill jag bara bort från jobbet, bort från stressen och oron över dessa tuffa tider..... jag är helt kluven...vet varken ut eller in....
Jag har betänktetid till första augusti... Och just nu har jag ingen aning....

2009-07-12T15:02:00.002+02:00

Vi är i sommarhuset och renoverar, målar och snickrar. Vi har hållt budgeten, och därav sitter jag på golvet och skriver på min lilla bärbara.=) Vi har fått matsalsmöbler av min mamma och pappa och vi har även tagit hit möbler vi hade i vårt andra sommarhus som vi sålde.
Det är inte likt mig att inte köpa allting nytt, jag brukar aldrig ha tålamod att bara vänta....
Men det går bra nu...vi har sprungit på olika antik/loppisar och letat efter renoveringsobjekt.

Saker och ting förändras sakta men säkert, men jag har fortfarande lite svårt att släppa alla tankar på jobbet....I natt vaknade jag av mardrömmar gällande jobbet och var tvungen att gå upp ur sängen och sätta mig på farstukvisten och pusta ut....satt och funderade på att sätta en gunga under taket som på amerikanska filmer....något att krypa upp i och mysa på kvällarna....
Samtidigt saknar jag energi för att slutföra mina projekt. Känner mig trött och utarbetad....

I morgon är det måndag...jag lär bli störd av jobbet..klagomål, rop på hjälp mm.... redan ångest....och det är nu jag känner att jag måste välja familjen och stanna här i sommarhuset fast hela kroppen skriker efter att åka till jobbet... Min son växer så det knakar och jobbet har tagit för mycket tid...han är som tonåringar mest, frigör sig och det gör lite ont....känns som om vi har glidit ännu längre isär...Jag känner panik över detta ....och samtidigt är jag orolig för att nu kommer tiden då jag får sota för att jag har satsat så mycket på jobbet.... suck....

man har bara dagen

2009-07-06T19:07:00.003+02:00

Jag drunknar i jobb! Har jobbat hela helgen och det lär bli sent även idag.....det känns tufft nu...
men jag mår lite bättre än normalt när det kör ihop sig så här mycket. Jag lyssnar på bra musik på kontoret. Jag har helt enkelt läst så mycket "the secret" böcker mm att jag har sakta men säkert börjat leva bara för dagen och inte oroa mig för så mycket om framtiden.
Det som sker det sker... Jag kan inte gå på högvarv och ha ångest hela tiden. Vi får se sen i framtiden om det här tanke sättet är bättre. Tiden får utvisa.... Jag tänker på farfars ord "man har bara dagen"

Ben and Jerrys

2009-06-30T15:42:00.002+02:00

Det är superhett! Varmt ,varmt ,och varmt! Hjärnan fungerar knappt och det enda jag just nu vill ha är ben och jerrys glass=)
Men jag jobbar på...betar av räkningar och sparar....
Må så gott alla i sommarhettan=)
Kram=)

2009-06-25T12:03:00.002+02:00

Först vill jag tacka Spargrisens mor, Auri sacra fames, A, Ulrika Gabriel och Fru S för bra råd igår. Jag läste om era kommentarer om och om igen. Civilkurage måste man ha, och jag har ett ansvar som hennes chef.
Därav bad jag henne komma in till mitt kontor igår för att vi skulle få prata ostört. Jag frågade henne hur hon mådde och då brast det för henne. Hon sa att hon förstod att jag förstod. Hon berättade om misshandel i flera års tid. Att när hon först träffade mannen i fråga så varnade hennes föräldrar och syskon om honom då dom tyckte att han var en "bad boy"... Hon var ung och sååå kär och lyssnade inte. Dom flyttade snabbt ihop och första slaget kom när han hade druckit på deras inflyttningsfest. Hon hade blivit chockad, men hade inte velat göra något för att hon skämdes för att alla hade haft rätt. Samtidigt så var hon för kär för att lämna honom. Åren gick och varje gång han drack förvärrades misshandeln. Från blåtiror till brutna ben och sjukhus resor. Samtidigt tog den psykiska misshandeln över och hon kände att hon inte hade någonstans att ta vägen. Ingen egen bostad, inga vänner i staden, bara jobbet....
Förra året köpte han hus på sitt eget namn , och då började helvetet på riktigt för det fanns inga grannar att ta hänsyn till. Han knuffade henne nerför trapporna så hon bröt revbenen!!
Handen bröt hon mycket riktigt i en cykelolycka, efter att han plötsligt hade sparkat på cykeln när dom hade cyklat. Hon lämnade honom två gånger och polisanmälde. Inget hände, han jagade rätt på henne, lovade guld och gröna skogar och sökte psykolog hjälp. Förra helgen hade hon badat efter jobbet och då hade han kommit in skrikande att vem fan har du haft sex med på jobbet din smutsiga slyna? Ett slag och sedan försökte han dränka henne. Hon hade kämpat emot men tillslut orkade hon inte mer och hade tänkt att nu dör hon. Hon sa att hon hade tänkt på hur hon inte ens fick träffa sina föräldrar och syskon. Hon hade tänkt på hur mycket hon hade missat i livet. Det hade svartnat för ögonen men precis då släppte han och gick sin väg. Han hade inte ens åter vändit och kollat om hon levde utan gick ut, rivstartade bilen och stack. Det sista han hade skrikit innan han hade stängt bildörren var, äntligen är du död din jävla hora och mitt liv kan börja.
I panik hade hon börjat klä på sig , livrädd för att han skulle komma tillbaka. Hon hade sprungit genom skogen för att hon var rädd att möta hans bil på vägen. Tillslut hade hon vinkat in en taxi och åkt till jobbet och sovit här.
Vi har kontaktat polisen. Hon har ordnat besöksförbud, vilket gick otroligt snabbt! Nu har vi beslutat att hon får ta ledigt resten av sommaren och kanske umgås med sin familj. Dom är informerade. Han stred mot förbudet i morse då han stod utanför jobbet. Vi ringde polisen som kom och hämtade honom.... cirkusen lär fortsätta...det enda jag verkligen hoppas är att hon inte faller tillbaka. Det hoppas jag verkligen inte, fast jag vet tyvärr att det är vanligt!
Nu får vi ta en dag i taget...

blåmärken och misshandel?

2009-06-24T09:18:00.003+02:00

I morse åkte jag lite senare till jobbet, men andra ord jag var inte först på jobbet...normalt är det jag som alltid öppnar och kort därefter kommer min assistent och sätter på kaffet. Vi brukar småprata, gå igenom dagen, boka möten. Hon har jobbat för mig i åratal....ändå känner jag henne knappt....jag vet basic fakta, men vi lunchar aldrig, förutom när hon fyller år, då bjuder jag alltid på lunch och ger henne presenter.
Nu var hon först, och för första gången såg jag henne i ett annorlunda ljus. Jag tittade på klockan och märkte att jag hade ändå kommit i samma tid till jobbet som vanligt, säkert pga att det inte fanns några köer som det brukar. I allafall hon står framför spegeln och jag ser hur hon sminkar över ett blåmärke!!! Jag fick direkt en ond aning....det knöt sig i magen....
Våra blickar möttes och jag kunde se hur hon drog ett andetag, orolig över att jag hade sett blåmärket. "oj är du redan här sa hon, jag trodde att du skulle komma in senare som du sa igår, jag sätter genast på kaffe"
Hon ville inte möta min blick och jag började babbla om att det fanns mycket mindre trafik än normalt.
Jag gick in till mitt och började tänka efter....förra sommaren "ramlade" hon i trappan och bröt tre revben. Några veckor innan det så bröt hon armen när hon ramlade under en cykeltur.
Bägge gångerna jobbade hon, trots smärta. Vägrade vara sjukskriven och bad om ursäkt för sin klumpighet. Jag kan inte direkt påstå att hon är klumpig, hon som springer fram och tillbaka på sina 10cm jimmy choo klackar och aldrig tappar balansen.
Gör jag rätt i att fråga ut henne om mina misstankar? Har jag rätt att göra det? Jag bad ena kollegan komma in och han sa att han var övertygad om att hennes pojkvän misshandlar henne.
På min fråga varför han inte hade sagt något så sa han att jobb är jobb och privatlivet måste värnas så att jobbet inte blir lidande!!! Han fortsatte i snabb takt att förklara att en kvinna som blir misshandlad gång på gång för skylla sig själv. Att hans systers man misshandlade henne jämnt och varje gång han ingrep och försökte hjälpa sin syster så gick hon ändå tillbaka till honom. Gång på gång. ...Jag vet också såna kvinnor. Som väljer att förlåta. Som går tillbaka.
Men jag känner att jag måste säga något. Samtidgt skäms jag över att jag inte har fattat, att mitt jobb har tagit så mycket tid...
Jag ringde till mina vänner. Den ena varnade för att det kunde göra det jobbigt på jobbet ,men tyckte att jag ändå skulle fråga ifall att något hände . Ena frågade vad fan pratar du med mig för, ut och prata med henne genast!!
Vad ska jag göra? Hur ska jag ta upp det här?

sån är jag=)

2009-06-23T20:36:00.001+02:00

Sån är jag! Enligt ett roligt test som jag hittade på http://ulrikagabriel.blogspot.com/2009/06/san-ar-jag.html underbara blogg!
Kuligt=)
Törs ni testa???

Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.

2009-06-23T08:01:00.002+02:00

Med risk för att låta spydig eller dum idag så vill jag att ni försöker ha en open mind om mig ändå. Problemet rör min garderob idag också. Sen jag var liten har jag alltid gått omkring i bra märkeskläder av hög kvalite. Min familj handlade aldrig på HM eller kappahl. Mamma avskydde dessa butiker och kallade dessa för skitkläder som förstörde både ekonomin och miljön.
Hon tyckte att kvaliten var så pass dålig , att vi fick inte handla i dessa affärer.
Min pappa är av den åsikten att en jacka som är klassisk håller i åratal om den har bra kvalite.
Han har haft sin burberry kappa i åratal och den är fortfarande lika fin och cool på min brorsa idag. Min första filofax var av märket mulberry, som jag fick av pappa när jag började 7:an, och den är fortfarande fin....skinnet har blivit mjukare men annars är den som ny! Men ni förstår mönstret...
Jag har ibland handlat panik kläder förut på HM och jag måste ärligt säga att deras kläder håller inte lika länge. Redan efter andra tvätten blir text och logon "lite gamla" i utseendet. För att inte prata om färgen. Dom enda HM kläderna som jag gillar någorlunda är deras märke logg. Där är kvaliten högre.
I morse ringde jag min mamma som påpekade att Kappahl kläderna inte skulle hålla lika länge. Att köpa ner sig tyckte hon var superdumt. Istället tyckte hon att jag skulle gå till gant outleten där jag köpte kläder till min son. Sen påpekade hon att MQ (inte heller det mammas favorit) hade halva priset. Sen sa hon att Åhlens hade en jätte bra klädeslinje som hetter frk och att kvaliten på dom vanliga topparna var otroligt bra. Sen tyckte hon att jag skulle in till Esprit och köpa jeans för att dom hade också rea nu . Om jag nu var tvungen att välja en billig affär så tyckte hon att jag skulle välja lindex, för där handlade väldigt många sjuksköterskor sina kläder=) och tydligen är dom stora på att sälja hyfsade jeans för en bra summa!
Man kan inte annat än skratta. =) Min mamma är härlig....hon muttrade något om att hon skulle ringa sambon och be honom att hosta upp lite stålar, med orden " jag sa till honom att du är dyr i drift"..... Nu när han är firmaägare och allt så är det nog bäst att han har råd att köpa kläder till dig....ännu en gång fick jag ta upp samtalsämnet köpstopp.
Nu ringde hon igen och sa att vi kunde gå till sundbyberg på lunchen och shoppa kläder. Hon skulle betala allt. Min mamma har alltid varit för frikostig. Jag tackade bestämt nej. Men känner jag min mamma så står hon här vid lunch och vi åker till sundbyberg.
Jag har i allafall tänkt till. Jag behöver:
2 par jeans/ byxor
4-5 tröjor/toppar (jag har otroligt många fina koftor från odd molly som jag kan använda)
Bekväma skor (står i listan att jag ska köpa bekväma arbetsskor till skolan)
Många Strumpor (har nästan bara nylonisar hemma)

Helt enkelt en bra bas.....
Jag rapporterar senare. Tack för alla tips....=)

Idag har jag köpt kinafonder för 100kr och norden selektiv fonder för 100 kr. Jag är inte så oroad över att börsen backade så mycket igår. Min sparplan är även långsiktig och nu ser jag det som om jag köper fonder/aktier på rea. Det känns tuffare att köpa dom dagarna då allt är på plus. Mina HM aktier har gått upp massor. Det enda jag ångrar är att jag inte vågade köpa mer.
Ibland känns det nästan lite löjligt att göra dessa små förändringar varje dag , vad spelar en 20:a
mer eller mindre för roll, men jag vet att på sikt spelar det en jäkla massa, över tiden är det viktigare att spara ofta och lite än mycket på en gång. Det känns ibland som om jag har hållt på i evigheter och jag ser inga stora nollor bakom siffrorna, jag blir lite lätt otålig,men faktum är att jag har inte ens sparat under ett år. Jag måste påminna mig om alla dom bra sakerna som köpstoppet och det faktum att jag har höjt amorteringarna. Själva amorteringarna är också ett sparsätt. Under Juli månad ska vi återigen ta ett litet privat race för att spara till bufferten istället. Det blir inga fond och aktie köp då utan vi sparar till bufferten istället. Vi har satt målet sex månadslöner som buffert. Efter juli ska vi spara 100 kr till bufferten och 100 kr till aktier och fonder. Snart månadsslut. Dags att uppdatera sparandet längst upp.

tacksam för tips

2009-06-22T19:18:00.002+02:00

Jag har inte haft mitt köpstopp så ruskigt länge, men nu har jag upptäckt hur hemsk min garderob är. Allt är så tråkigt och trist och trots enorma rensning ar så finns det inget som sitter bra på mig. 70% av alla mina kläder är sålda och det som finns kvar är rent ut sagt skit!!
Jag vet inte om jag känner så här pga att jag ska börja studera, men jag kan ju inte direkt studera i kostym och dräkter som jag har på jobbet. Jag har jätte ont om jeans som sitter bra. Jag har två par jeans kvar som sitter bra och i går gick mina favvo jeans sönder!!
Jag känner att jag verkligen vill börja om här. Jag tänker inte ha gucciskor och dylikt på mig.
Jag vill inte vara jobb Minna med strikta kläder. Jag ska ha håret hängandes fritt och jeans!
Vad ska jag göra?
Hur fixar jag detta? Några ider? Jag tänker inte gå och tokshoppa nu heller för då bryter jag mitt köpstopp....Men samtidigt måste jag kanske köpa något. Men vad? Hur? Rea? Vart går gränsen?
Ska jag sälja något för att det ska bli ok? Jag har ingen lust med det....
Tacksam för tips....

alla killar måste ha en stamtavla

2009-06-22T07:45:00.004+02:00

Jag har gjort karriär i raketfart. Från ett sommarjobb till toppjobb inom ett antal år. Tack vare detta så pluggade jag inte ens klart gymnasiets sista år utan då lockade ett fett lönekuvert mer.
Visst har jag studerat massor av företaget ledda kurser och vissa andra specialkurser. Jag har gått utbildningar i Asien , Australien och Ryssland. Men allt inom det området jag sysslar med.
Jag har startat en hel del fabriker från scratch i olika länder, ny sist i St petersburg. Mitt jobb har varit fantastiskt. Med en jäkla massa förmåner, men jag skulle nog aldrig kunna få ett liknande jobb någon annanstans pga av min dåliga utbildning.
"Vad löjligt sa kollegan, du är känd i branschen. Du skulle få jobb i morgon, men vill du verkligen jobba kvar i den här branschen"??
Om jag skulle bli av med mitt nuvarande jobb skulle svaret bli nej tack! Jag är trött på karriär nu! Jag vågar inte skaffa mer barn heller pga karriären. Hur mycket mer offrar jag inte?
Därav har jag nu beslutat mig för att plugga! Jag ska läsa omvårdnadslinjen med inriktning psykologi på distans, med studier en dag i veckan. Jag kan inte riktigt fatta att jag har sökt redan. Men gjort är gjort. Styrelsen gick med på detta. Varje torsdag ska jag plugga i Danderyd istället för att jobba. Det roliga var att ena kollegan tyckte det var utmärkt att jag pluggar psykologi. Han började genast att prata om affärspsykologi och hur framtidens smarta skulle lära sig dessa "knep" mer och mer......
Who cares! Låt honom tro vad han vill!!! Jag ska plugga. Äntligen ska jag göra något istället för att sitta och glo och vara orolig. Äntligen vågar jag prova på något nytt....
För första gången känner jag mig lite smått stolt över mig själv. Jag ska plugga in gymnasiet. Jag har verkligen tagit tag i det nu. När jag har utbildningen klar kommer jag att känna mig säkrare och mer trygg.....

Idag skall en räkning betalas på 1000 kr. (kom i fredags) Jag har 120 kr i tjugolappar som jag snodde från sambons plånbok. Dom ska jag lägga in på buffertkontot=)
Varje söndag går jag igenom sambons plånbok och finkammar efter 20 lappar och mynt!
Han muttrar lite men då påminner jag honom om att jag inte ens har närmat mig några affärer.
Men samtidigt säger bästa väninnan att jag har blivit slapp i min sambohantering. Hon påminner mig om guldåldern då ett förlåt från sambon var en shoppingtur inne på gucci eller lv!
Mitt motto då var ett det kostar att såra mig. =) Oj jisses vilka krokodiltårar man har ibland spillt för en väska! Min väninna har faktiskt lite rätt, jag har blivit för mycket av en vanlig radhus Svensson Det finns inga intriger och maktkamper hemma mer. Dessa kamper har servat mig bra genom åren..... det blir lite lätt tråkigt där hemma nuförtiden.... och nu muttrar han efter några tjugolappar....Jag undrar om jag har blivit tråkvuxen nu??? Enligt väninnan är det bara en tidsfråga innan sambon tröttnar. Män vill ha spänning säger hon. "Man måste plåga dom djävlarna ibland och nu har du helt tappat greppet. Innan du vet ordet av har han sex med grannen, och du och sonen sitter i en dimma av tårar på min uppfart"!
Man måste älska min bästis, men samtidigt förstå att det är ingen rök utan eld. En liten mikropoäng har hon. Jag har tappat greppet lite...men vad fan ska jag nu hitta på istället? Vad ska jag hota med? Fan, killar är ett märkligt släkte, jag tycker att vi inför en ny lag i Sverige
Alla av det manliga släktet ska ha en stamtavla och instruktionsbok ! Just stamtavla är något jag verkligen saknar. T.O.M voffsan där hemma fick stamtavla vid köp!!

varje dag göra en ekonomisk förändring

2009-06-18T11:52:00.004+02:00

Dom senaste dagarna har sambon och jag betalat alla räkningar så fort vi har öppnat posten. Vi väntar altså inte till månadsslutet. Vi har ju vår lilla buffert av två månadslöner på kontot och det gör inget om det blir lite plus och minus. Tanken är att betala genast, så fort vi öppnar. Ingen ide att våndas och oroa sig till månadsslutet. Det betalas bums. Tack vare detta har vi börjat inse att nästan varje dag ramlar det in en räkning till oss. (usch)Ibland kommer det lite roligare post som kontoutdrag på något sparkonto eller som igår, coopbladet med ett plussaldo på nästan 4000 kr!
Tack vare detta hade vi tjänat hela elva kronor i ränta denna månad=) Så då betalde vi bums in 300 kr till på coopkontot. Vi har beslutat oss för att vi vill ha mer positiv post in än negativ.
Nästa månad när coopbladet kommer har vi 300 kr mer än sist och förhoppningsvis även lite fjuttig ränta. Alla bäckar små.
Lika så med räkningar. Vi fick en mindre elräkning denna månad=) Nu ska vi försöka få ner kostnaden på telefonin. Vi har även extra amorterat på alla lån, och så fort vi får in en extra slant så extra amorterar vi. Det är gratis att gå in på banken och extra amortera på ett lån.
Nu ska vi även försöka få in mer bra post. Som man tillexempel får hem om man har köpt aktier.
Vi ska försöka förvandla posten till något positivt och rensa bort allt det negativa så fort som möjligt. Det blir inga jobbiga månadsslut längre där vi sitter och svär vid köksbordet. Istället tar vi itu med räkningen på en gång, betalar bort den och berömmer oss själva för det! =)
Vi har sysslat med detta i en vecka nu och det är så skönt! Faktiskt riktigt kul! Nu längtar jag hem till posten. Jag längtar efter att slakta räkningen på en gång och sedan kasta bort den.
Jag lägger den positiva posten i en fin pärm och kikar på den lite då och då. Där kan jag se nu hur vi har kämpat bit för bit. Jag kan även se att lånen minskar för varje månad i den fula pärmen.

Det kanske låter löjligt, men denna procedur ger ett sånt tillfredställelse, man känner sig ren på något sätt. Skuldfri nästan. Inga räkningar som lurar på en runt hörnet utan vi har järnkoll nu!
Just järnkoll har vi aldrig haft tidigare. Det har vi nu och jag njuter av det. Det känns tryggt.
Inga mardrömskökslådor eller pärmar. Allt är upp to date betalt. Och vi extra amorterar på varje lån.
Idag pantade jag lite burkar på lunchen (från luncrummet, som ingen tar hand om) och stövlade ner till banken och extra amorterade panten, 150 kr på ett lån! =) Jag skiter i om bankmannen tycker att jag är knäpp! Vilket som, så har jag just nu i talandets stund en mindre skuld till banken i dag än jag hade igår. Jag vill ha dessa positiva framsteg varje dag. Inte en gång i månaden, utan jag ska sprida mina risker precis som jag gör när jag köper fonder och aktier varje vardag för 200 kr om dagen. Jag vill somna på kudden med gott samvete varje kväll och veta att jag har påverkat min situation varje dag. Dag ut och dag in, ska mina skulder minska och mina aktier och fonder stiga i värde! Kontona ska fyllas på, om så med bara en tia i min kaffekanna eller några mynt i colaflaskan! Varje dag (dvs må-fredag) ska göra en lite skillnad.
Varje kväll ska något ha blivit bättre.
Jag ringde och berättade om detta till min farmor och farfar, och då sa farfar, äntligen har hon börjat förstå vikten av att leva i nuet. Han förklarade att så har han gjort hela livet. Direkt betalt alla räkningar. Att redan som ung hade han den principen att så fort som möjligt betala bort tex ett lån till banken och slippa onödig ränta.....
Det här känns jätte kul....Från slarver till någon som har koll....och det roligaste av allt är att jag pantar flaskor!!! Jisses....
Idag har jag köpt lite fonder för 100 kr och lagt in 100 kr på sparkontot. Jag har även extra amorterat 150 kr på lån. Jag har betalt bort elräkningen och just nu har jag noll antal räkningar som skall betalas=) jag har lite smågrus i fickan (7,50kr) som ska in i colaflaskan. Jag är stolt och nöjd över dagen=) Jag har gjort någon nytta och med tiden blir det en positiv förändring....
Allt för att shopaholicen inte ska ta över=)
Det blir inga dyra dumma bilar mer, det blir inga gucciväskor och skor i år. Inga nya gardiner och krukor. Inga onödiga resor till affären för att köpa godis eller chips till tv:n ikväll. Och absolut inga hyrfilmer i sommar. Jag har gett strikta order till sambon att kasta ut mig med en spade i handen på baksidan om jag börjar konstra. Att han ska sätta mig i trädgårdsjobb och inte släppa in mig hur mycket jag än skriker och gråter där ute! Någon jävla måtta måste det vara och nu är det slut på alla dumma ursäkter om ekonomin. Inga halvmesyrer och slösbetenden.
Varje dag ska bli bättre..... I allafall må-fredag.....på helgerna tar jag det easy=)

ni är helt otroliga!

2009-06-18T09:21:00.004+02:00

Nu har jag dribblat runt på dessa ekonomi bloggar ett tag. (och ett par andra bra bloggar)
Den här resan att läsa andras bloggar har varit oerhört nyttig för mig. Jag har blivit så inspirerad av era mål och era framsteg , men även känt mig orolig och ledsen för er när det inte har gått så bra. Jag läser era bloggar nästan dagligen. Och ni verkar läsa min, för varje gång jag faller så finns ni där. Stöttar och pushar! Gång på gång. Ni är helt fantastiska!( Ni vet vilka ni är! ) Jag undrar hur det kommer sig att världens finaste och bästa människor finns här? Det brukar inte vara normalt med sådan uppbackning och stöd i det normala samhället!
Det här har fått mig att tänka om...tänk om samma stöd fanns för mig på jobbet! Hur mycket bättre skulle jag inte kunna bli? Hur mycket bättre skulle inte alla mina kolleger må? Jag tror att om samma mentalitet fanns på dom olika arbetsplatserna så skulle kriser och dåliga resultat snabbt kunna vändas. För med er känner jag mig trygg, och jag känner er inte ens. Men vi stöttar, hjälper och ger bra råd till varandra. Det känns nästan som vi alla är ny tänkare i samhället. Vi vill något mer, och försöker nå dessa mål, och ibland med knappa resurser. Vi är bara svensson i vardagen, men här blir vi något mer, eller hur? För jag får gratis terapi hela tiden. sakta men säkert har jag börjat bli lite stadigare. Jag har börjat känna efter vad min roll ska vara i hela samhällscirkuset. Det finns tusen saker att säga om er som kommenterar och stöttar mig, men det enklaste är det bästa, Så tusen tack till er alla. Hoppas att ni får en kanon fin midsommar!

fokuseringar på vardagen

2009-06-16T14:14:00.006+02:00

Jag mår lite bättre i kroppen idag. Har haft lättare att andas och kroppen återhämtar sig sakta.
Dock har jag fortfarande ont och är stel i kroppen...
Jag har inte hunnit tänka så mycket på jobbet i sig. Har haft så mycket att göra för att komma ikapp efter semestern. Men så länge jag velar kommer jag att fortsätta. Har dock funderat lite i andra banor. Ska titta på vissa utbildningar och även kontakta någon arbetscoach från kommunen som kan säga hur mina chanser kan se ut på arbetsmarknaden. Sakta men säkert kika in på andra möjliga vägar också....några beslut kan jag inte fatta i dagsläget. När det råder kaos ska man inte ändra på något utan vänta tills stormen lugnat ner sig och sedan utvärdera.

Jag fokuserar nu på ekonomin. Den dagliga ekonomin som omfattar mitt köpstopp och fortsätta med mina myntsamlingar och även börja med att köpa aktier/fonder för 200kr om dagen. Jag har även långt kvar till mitt sparmål och det finns bara sex månader kvar så jag får sätta fart här lite. Det roliga är att jag njuter av att köpa fonder för 200 kr om dagen. Det känns bra. Idag tog jag även en glasspaus i solen och sprang in på banken och extra amorterade på ett lån. Ynka 400 kr men alltid något. Dessa 400 kr vart över från förra månaden. Sedan upptäckte jag att jag hade kvar lite euro och turkiska lira. Jag shoppade en hel del i turkiet men inte så mycket som jag normalt hade shoppat. Men redan där märkte jag hur lätt det är att fastna i gamla vanor. Ruset som själva shoppingen ger. Mycket vill ha mer och det gäller att sätta band på sig själv.
Kanske därför jag också har mått dåligt. Själva shoppandet väcker enorma skuldkänslor hos mig fortfarande. Och mycket skam och ilska....
I morgon ska jag växla resten av valutan och lägga in dom på sparkontot. Nu kommer jag att lägga extra krut på att extra amortera lån, spara pengar och köpa aktier och fonder. Annars kommer jag inte att nå sparmålet som gällde att antingen extra amortera eller spara....
Det har varit lite tufft med bara en bil men gudars vad det känns i plånboken! Inga bensinutgifter. Inga verkstadsbesök. Inga skatter och inga försäkringar. Det är otroligt hur mycket det kostar att ha en bil. Så som det känns idag så kommer jag inte att köpa en ny bil på åratal!!! Sen blir det inga extra turer till kompisar mm utan man stannar hemma och får något gjort. Det är så lätt att bli bekväm och lat när man har bil. I snitt spar vi ca 2000kr i månaden på detta. Pengar som vi kan spara eller använda till renovering i huset eller hemma. Just nu lär jag spara dom pengarna...

http://troistrivialia.blogspot.com/2009/06/penningslukaren.html
Trois tankar om deras bil!! Jäklar vad dyrt det lätt blir!

en natt på akuten

2009-06-15T11:43:00.002+02:00

Wow, det har varit ett par hektiska veckor. Turkiet resan var kanon, vi hade jätte kul, men inte fööör kul=) (bara jobbet spökade) Men mellan varven hann jag andas och slappna av...
Sedan åkte vi direkt till brorsan och sommarhuset, och kunde faktiskt betala huset. Men det har inte varit smärtfritt. Sambon sålde sin älskade fyrhjuling inkl släp. Bilen såldes vilket var lite skönt också. Nu slipper vi skatter och försäkringar vilket bara gynnar vår vardagliga ekonomi men det blir lite meckigt med att bara ha en bil!
Sen sålde vi bort en himla massa verktyg, däcklyft och maskiner som sambon fick en bra slant för. Till sist var vi tvugna att ta lite av sonens sparkonto, men vi värderar huset som mer värt än lite pengar på ett sparkonto.
Det har varit mycket fart och fläkt och jag har varit superstressad....inte fick jag direkt vara ifred i turkiet heller, utan fick i snitt fem samtal om dagen från jobbet. Tillslut vart jag helt gråtfärdig.
Mina vänner vart chockade och frågade om och om igen hur jag kan stå ut med sånt? Att en bra lön kan inte vara värt allt?
Jag har pendlat, minst sagt i humöret. Ena stunden känns allt toppen för att i nästa stund känns det som botten är nådd. Jag har varit lite småförkyld fram och tillbaka och i går natt fick jag ett astmaanfall och hamnade på akuten med dropp, kortisoner och andningsmask. Och det enda jag lyckades flämta fram var att jag hade ett superviktigt möte klockan åtta idag och kunde inte missa det. Och det räckte att jag tittade på doktorns blick för att inse hur dumt det lät.
"det var dumt sagt va" Frågade jag och då svarade hon "jag har jobbat akut i Huddinge och karolinska, och en kort vända i Göteborg, men det är bara här i Danderyd jag hör den frasen nästan dagligen".....
Dom orden kändes så träffande. Sambon vart skräckslagen och grät. Nu jävlar fick det vara nog.
Han vill att jag ska sluta och vips så har vi nu tagit upp det "förbjudna ämnet" som gjorde att vi tog en paus sist, eller rättare sagt han drog. Mitt jobb!
Jag skulle ha stannat för natten för observation men lyckades övertala om att jag mådde toppen!
Klockan var tre när vi var hemma. Jag sov i tre timmar. Gick upp och duschade och övertalade sambon att skjutsa mig till jobbet. Jag kunde inte ha missat mötet i morse. Det var superviktigt och hela styrelsen skulle närvara. Inget möte utan mig....
Tillslut satte han sig i bilen och körde mig till jobbet utan ett ord. Det första chefen sa var att
"herregud vi hörde, vad jobbigt....jajjaja det är nackdelen med semester, så fort man varvar ner får man antingen en hjärtinfarkt eller astmaanfall. Men du ser ändå solbränd och fräsch ut för alla japaner idag som väntar på dig. "Och så började mötet.... och för första gången så kändes det som hela jag var bara en jävla fejkmänniska. Undrade flera gånger om det syntes. Tänk om jag har tappat min gnista, min glöd....jag har aldrig känt så förut. Borta var självsäkerheten och kaxiga attityden men det verkade som det gick bra ändå. Men å andra sidan är japaner ett finkänsligt folkslag...
Jag grät så mycket igår att jag är helt tom idag. Allt går i något slags vakum. Jag vet att jag måste ta tag i saker och ting men vad gör man när orken är slut...och ju mer jag gräver inom mig själv desto mer inser jag att jag lever inte. Läskig känsla det här. De känns som om någon annan har tagit över min kropp. Hjärtat och själen vill sluta på jobbet. Hjärnan säger fy faan vilket självömkeri, jävla sissy upp och hoppa och gör dig inte själv till ett offer utan agera! Gör något. Jobba jobba jobba och braina ider. En sak håller jag med om. Hur illa den är så är jag ett offer men jag har själv satt mig i den sitsen för vem annars styr mitt liv? Det är av feghet vi inte vågar göra dom rätta valen.... eller så är det så att jag på rikigt, äkta riktigt håller på att bli knäpp...psyket nästa... eller å andra sidan är det alla mediciner jag också fick, lite kortison, lite ventoline och antibiotika. Och jag antar att Cocillana kan jag göra en lagom flummig.(morfin)
Men en sak som har hänt det var att vi fick huset. En tillflyktsort, sann lycka var det.
Och en plan har sakta börjat forma sig i huvudet. Jag ska försöka jobba fem år till. Sen är sonen så pass gammal (myndig) att jag kan sluta jobba. Om sambon och jag sparar duktigt under den tiden, och sen säljer allt vi har i sthlm så är en flyt dit inte omöjlig....då är huset betalt...och vi kan ha en bra buffert på banken. Och ta ett lättare jobb....
Men innan dess gäller det att hitta en plan att jobbet ska överleva i fem år. Men också som jag nu har insett så gäller det nog också att få mig att överleva....

Ni får ursäkta att jag skriver lite konstigt idag. Jag skyller på morfinet! Jag ska försöka åka hem tidigt idag och vila lite...idag struntar jag i disken och städningen....jag är helt slut...

hejdå!

2009-05-29T08:59:00.003+02:00

Idag åker jag på en veckas solsemester! Vi har sparat till resan länge då min bästis fyller 40 år!

Själv har jag ett antal år kvar till magiska 40!=)

Jag har alltid älskat att resa. Då har dagarna spenderats på playan och kvällen har gått till shopping och shopping. Själva shoppandet var målet med många resor. Jag hade lovat mig själv att jag fick shoppa på resan , men har beslutat mig för att försöka låta bli. Jag har satt en budget på 1000 kr till presenter. Inget annat. Innan brände jag lätt 20 000 -30 000 utomlands! Det var enorma köporgier förut. Ni vet stilen där man måste köpa en till resväska innan man kan åka hem. Den här gången ska jag sola och bada. Träna och fotografera. Just fotografering är en gammal hobby. Om jag handlar något så blir det inget i klädesväg. Något till hemmet som minne kanske? Jag har rest mycket och har många fina resminnen. Jag har fotograferat mycket i svart vitt. Förut har det varit ruskigt dyrt att förstora sina kort, men nu har priserna sjunkit massor.

Jag hade en tanke på att förstora mina favoritbilder och hänga upp dom i sommarhuset. Jag vill ha fram lyckliga minnen och omge mig med saker som får mig att känna mig lycklig och harmonisk. Det ska vara en helt annan stil än den jag har i sthlm...Jag har jätte fina saker som ligger kvar i lådor. Det är dags att plocka fram dessa och njuta!

Nope, nu ska jag börja varva ner...semester väntar.....

Må så gott allihopa och sköt om er....

Fika diskussioner på jobbet

2009-05-28T08:48:00.003+02:00

Under maj månad har vi diskuterat om bildelskejdan Micro som har ansökt om konkurs.
10 av hela 15 butiker har köpts av mekonomen. Av personalen 150 st fick 100 st nyanställning.
Mekonomens sista rapport var stark och intäkterna ökade med 19 %.

Vi har även diskuterat varför brandkåren inte förstår sig på el och hybridbilar. Det har visat sig att brandkåren har svårt att urskilja el och hybridbilarna från vanliga bilar. Batterierna kan bli farliga vid kollision. Brandmännen saknar kunskap hur en bil med kanske 500 volt skall hanteras. Jag tycker dock att detta är enkelt. Normalt vid en kraftig krock stängs elen av inne i batteriet. Jag tycker att man ska lära brandmännen att klippa av högspänningskabeln. Dock är jag personligen mer oroad över dom kommande litiumjonbatterierna då dom är mer brandfarliga. Nu skall nya rutiner kring detta problem skapas.

Försäljningen av begagnade bilar sjönk med hela 10 % under april. Folk är försiktigare med att köpa bilar som är äldre än 5 år. Det är lättare att sälja en 2-3 år gammal bil idag.

Och visste ni att saabs första familjebil, Saab 95 fyller 50 år??? Grattis!

Så med andra ord , en jäkla massa bilsnack!!! Inte undra på att shoppinggalleriorna i bland känns lockande=)

sålt alla räntefonder

2009-05-27T14:09:00.003+02:00

Nu finns det två månadslöner på buffertkontot. Självklart tycker inte jag att det räcker och skall därför försöka spara lite till. Men samtidigt ska jag börja köpa aktier och fonder igen. Jag har rensat lite bland mina fonder och sålt av alla mina räntefonder. Alla gick på plus vilket var kul. Men jag tror inte mer på räntefonder just nu. Mina rysslandsfonder och kinafonder har ökat kraftigt i värde och sånt uppskattas! På aktiesidan ser det bra ut också. Alla är på plus förutom Swedbank och bear. Under utmaningstiden har jag bara spart till en buffert. Det är mycket roligare att köpa fonder och aktier! Och det är nog det jag ska fokusera mest på under sommaren.
Vi har redan sålt ena bilen (jippie) så nu är vi ett steg närmare huset! Om vi inte kan köpa den kontant så blir det inget köp! Fyrhjulingen skall levereras bort idag till en kille som erbjöd
85 000 kr. Det är lite pyssel men jag hoppas att allt går vägen. Har vi nått 70% av målet då skall vi betala in handpenningen på fredag. Vi får chansa lite. Hoppas att det går vägen....

råd gällande köpstopp

2009-05-27T08:08:00.003+02:00

Det har varit mycket ekonomistyrning hemma i dagarna. Mycket prat om pengar överhuvudtaget. För första gången verkar det som om sambon också har börjat vakna till och det med besked. Ärligt talat hade jag aldrig trott att han skulle ha kunnat sälja sina ögonstenar. Med åren har det varit tjafs om hans dyra intressen, men jag har alltig gett mig hän i alla diskussioner då jag tycker att det är så viktigt att ha intressen. Önskat att jag hade något jag kunde ha brunnit för. Istället var det jobb hela tiden. Nu har vi snart varit tillsammans i fyra år efter vårt uppehåll då han fick nog och bara drog. Han var ur less på jobbsnacket, hur det tog all tid. Hem kom jag trött och grinig och jobbet var alltid prio ett hos mig.(plus alla problem med brorsan på det)
Vi tillsammans börjar landa och nog fan har gubbfan börjat mogna, äntligen säger jag bara. Inte en enda dag för tidigt. Han mår bra av att umgås med min bror, då det var hans bästa polare innan allt det tråkiga hände. Brorsans familj och vi umgicks jämt. På något sätt hoppas jag att cirkeln blir sluten igen i och med husköpet. Det roliga är att vi blir grannar. Förut bodde vi grannar i parhuset i flera år och det var kanon. Barnen kunde komma och gå. Alltid någon som hjälpte till om man var på semester och roliga middagar även på vardagarna. Vi brukade turas om. Och nu blir vi grannar igen...det är nästan som att ödet styr det så igen. Samma dag vi kom till min bror gick jag och hans sambo på kvällspromenad. Jag blev direkt kär i huset och sa till svägerskan , vilket fint hus! Tänk om man hade ett sånt.... Då sa jag till brorsan på skoj att säg till ifall den blir till salu, den ska jag bara ha! Då sa sonen, "mamma, du ska tänka på the secret, be universum om huset".... Vilket vi alla började skämta om....och nästa dag kliver mäklaren ur sin bil och spikar en till salu skylt...
Jag får mycket kommentarer om hur jag lyckas vara så stark med köpstoppet. Det är enkelt. Tror man från början att man kommer att misslyckas så gör man det. Är man övertygad om att det går så går det. Ha bara en järnvilja. Ge inte upp. Gå inte in på HM och klädbutiker.
För mig har följande hjälpt:

1 släng direkt all reklam, det gäller även ellos och halens kataloger, öppna inte!!!!
2 Gå inte in i affärer, förutom mataffärer.
3 Strunta i att gå till stan på lunchen eller på helgen, om du inte är inne i en affär kan du inte handla. Det är ingen ide att kika vad som har kommit! Bannlys affärer.
4Börja med att klara av en vecka och utöka sakta.
5 Börja med att aktiv spara dessa pengar och se det växa, efter ett tag vill man spara mer!!
6 Om man har shoppat mycket som jag, om man har varit så dum som jag att man går till stan om man inte har något att göra är det dags att hitta på en hobby. För mig har trädgården hjälpt massor för att inte prata om den här bloggen. Det sjuka är att så fort jag hade en ledig tid gick det åt att ränna i affärer. Om gud frågade mig på min dödsdag vad jag gjorde mest innan köpstoppet på min lediga tid hade svaret varit: Shoppat och sprungit runt i affärer. Min dyra lediga tid slösade jag bort på skit!!! jag varvade aldrig ner!
7 Ha ett klart mål, tex spara direkt 10% och sedan kan du unna dig något. 100% köpstopp passar inte alla.

Det jag är mest rädd för är att börja handla normalt igen....men det tar vi sen...och jag inser att det är ingen ide att bli kaxig och tro att jag klarar detta. För då faller jag. Jag måste tänka och tänka. Väga för och nackdelar. Det är en ständig kamp, men den har mildrats med tiden. Första tiden var hemsk. Jag grät hela tiden och hade världens ångest. Och det får jag ibland nu också men jag försöker leva mer för idag som farfar sa. Just idag lever jag. Jag gör så gott jag kan idag.
Det måste duga.

äkta buffert och utmaningen klarad

2009-05-26T07:56:00.003+02:00

Helgen hos bror min vart suverän. Över förväntan. Det vart ingen smäll på käften fast jag kokade i bilen , men någonstans längs vägen försvann ilskan. Jag började fundera på hur mycket i livet jag hade känt mig som ett offer. Hur mycket det igentligen hade hämmat mig ifrån att leva. Om jag inte kan ge med hjärtat då ska man väl inte ge alls? Det var ett frivilligt val jag gjorde i att bli medberoende. Men jag har aldrig varit den typen som ger upp. Envis som synden har jag varit sedan barnsben. Både på gott och ont.
Sen jag valde att börja med mitt köpstopp, verkligen förstå hela köphysteriprocessen har hela mitt liv ställts på sin spett. Jag ser saker jag aldrig hade kunnat se förut. Det är nästan som om jag befinner mig i ett vakum och ser på mig själv "uppifrån". Det handlar inte längre om att bli ekonomiskt trygg och fri. Det handlar om hela mitt liv. Tydliga mönster. Jag vet inte om jag gillar den här resan, men jag inget val längre. Bara att hänga på längs färden. Det roliga är att jag har ingen koll alls. Eller roligt och roligt, snarare läskigt.=)

Men jag har beslutat att ta mina kraftiga humörsvängningar med ett klackspark. Stackars sambo bara=) Och stackars vänninnan....

Jag hittade faktiskt mig själv hos brorsan. En fristad från Sthlms jäkt , stress och press. jag njöt av naturen och långa promenader. Ingen som kände igen mig. Ingens förväntningar att leva upp till. Jag stängde av t.om. telefonen.... Inga jobbsamtal under en hel helg. Det var så skönt.
Det är äkta buffert! =) Att ladda batterierna!

Vi grillade och pratade och pratade. Vi gick på loppisar (något jag skulle ha hatat förut) och antik affärer. Istället tänkte jag på dessa överklass butiker i sthlm som tar en bra slant för gamla möbler som någon annan har målat i vitt! Vilken vinst dom gör! En till bra affärside tänkte jag. Sen jag började med mitt "nya liv" , får jag en massa affärsider överallt...=)
Samtidigt såg jag mig själv i ett mysigt hus med dessa målade lantliga möbler med gant och lexington kuddar och plädar...tända ljus och öppen spis....jag vart så inspirerad! Idéerna flödade och plötsligt sa brorsan kan du inte köpa ett sommarhus här? Vi har alltid synkat så.
"Varför inte, förutom det lilla faktumet att jag har köpstopp" svarade jag! Och då sa sambon, "om vi säljer vårt krafs..min fyrhjuling, Crossen, och din bil då kan vi köpa ett sommarhus här"
Och då sa svägerskan, "om tio år är inte fyrhjulingen, crossen och din bil värd något men huset är det"
Att sambon ens kunde tänka sig att sälja sina saker förvånade mig. Jag kan sälja min bil på en gång. Jag hyser inga ömma känslor över den direkt. Vi klarar oss med en bil, fast det blir lite pyssel, och samtidigt har svägerskan så rätt. Man kan se det som en investering. Både sambon och jag är duktiga på att renovera. Vi har gjort många klipp genom åren så. Därav har vi bara ett ynkligt lån på vårt parhus fast det ligger i 08 området. Jag har alltid gjort bra fastighetsaffärer. Jag fick pengarna dubbelt upp sist jag renoverade ett sommarhus i norrland.
Så nu är vi tillbaka i sthlm och har återigen satt igång att sälja. Och förhoppningsvis räcker pengarna till ett charmigt hus som vi kan renovera och samtidigt ladda upp buffertbatterierna!
Vi har redan hittat ett hus vi vill ha. Den kostar strax under 400 000 kr. Så nu säljer vi för fullt.
Och som sagt det har lönat sig att vara lite shopaholic då vi har i allafall shoppat saker som är värda något. Ska samtidigt passa på att sälja bort lite elektronik, som kameror, data och tv.
Om vi lyckas kan jag sova lite tryggare. Då har jag ett hus som är fullbetalt. Men samtidigt innebär ett hus skyldigheter och extra kostnader. Måste fundera hur vi ska lösa det. Antar att jag kommer att spara mindre, hålla mig till mina 10% istället och bygga upp en långsiktig buffert med lite aktier och fonder.

Nu har vi lyckats spara till 2 månadslöner på buffertkontot! Så nu är det lilla delmålet/utmaningen klart! Tufft har det varit. Vi har ätit hemlagat, stängt av värmen (nu är det tillräckligt varmt ändå) och samåkt. Inte handlat något extra. Det var så illa att jag var tvungen att tillsätta vatten till schampot i morse!!! =) men målet är klart, och på så sätt har det varit värt det! Det gäller att ha en järnvilja!

Sår bleknar, men lämnar ärr för livet

2009-05-25T10:59:00.003+02:00

Nu har jag fokuserat alldeles för länge på det dåliga. Dags att se framåt i livet. Leva för idag. Just nu. Ett stort sår i hjärtat har varit min egen bror.. Vi har haft en väldigt tight och nära relation trots att det inte alltid har varit lätt och många gånger har jag blivit sårad. Vi har tillsammans ridit igenom ett flertal tuffa stormar och oftast har jag varit den starka. Stöttat och stöttat. Tillslut blev situationen ohållbar pga missbruk och det enda sättet var att min bror flyttade bort från sthlm och alla dess frestelser.
Kvar blev jag ensam i sthlm, lättad över att kampen var slut ,men samtidigt helt utmattad och tom. När man lever ett nära liv med en missbrukare så engagerar man sig så mycket i att hålla den personen ren, vid liv , att man glömmer bort sitt eget liv och sin egen familj. Man är livrädd så fort telefonen ringer och att se någon som betyder allt för en försvinna är ett helvete att bevittna. Det lämnar eviga sår, och visst sår bleknar, men lämnar ärren kvar. Och tillslut är det det enda man har kvar....efter hundratals nätter av sökande, letande, gråtande,bråk,intriger, och åter bråk och bråk så står man där helt tom....
" av kärlek flyttar jag" hette det. "jag måste bli stark, jag kan inte be dig leva för oss två"

Jag tvivlade på att han skulle klara av det. Men åren har gått och han är ren. Idag bor han med familjen i ett fint hus, och trots att det bara tar ett par timmar att åka dit har jag aldrig gjort det. Han kommer alltid hit. Han tjatar och tjatar men jag har hittat på en massa ursäkter. Kanske har bitterheten kommit krypande nu. Jag fick betala ett högt pris själv! Och det är så lätt att bli negativ och tänka klart att han har det bra nu, så mycket som jag ställde upp! Men se hur mycket jag förlorade! Att han har det bra nu svider ibland!! Alla berömmer honom, alla dom som inte ställde upp. Dom som klagade på att jag borde ge upp! Ibland känns det nästan som att han är en främling. Ibland känner jag bara för att ge honom en jävla fet örfil! Skrika ut och gråta.
Alla dessa nätter av letande, alla jobbiga telefonsamtal, alla gånger jag betalade hans räkningar och bara fanns där och praktiskt taget inte vågade somna ifall han slutades att andas. All terror och han bara drog och lämnade mig ensam.

Men istället så vaknade jag i fredags! Gav den där jävla örfilen till mig själv och vaknade.
Han lever! Min bror lever. Han är ren! Han åkte bort för min skull också! Han tog tag i sitt liv för min skull också. Han skonade mig genom att åka. Han svek inte mig, han skonade mig för smärtan. Han räddade sitt eget liv själv för att rädda mig!!! Och vad gör jag, han blir ren och jag blir ett offer? Det är så lätt att hamna i offer rollen. Tyck synd om mig! Fan heller att jag blir ett offer sa jag till sambon i fredags,fan heller. Packa den där jävla bilen nu för nu åker jag dit och ger honom en fet jävla örfil. Han ska fan få veta vad han har gjort. Jag ska skrika och gorma så att halva sverige hör! Och när jag är klar, då kan vi grilla.....

gucci vs gummistövlar

2009-05-20T10:31:00.002+02:00

Jag har ett ganska stort kontor. T.o.m en liten garderob och skoställ.

Vid skostället finns klassiska finskor av märkena prada, gucci och manolo.

Brevid dessa dyrgripar finns ett par lite leriga gummistövlar. Varför har jag ställt dessa

på jobbet av alla ställen?

Är det den riktiga Minna som spelar mig ett elakt spratt?

Tvingas jag välja?

Ringde väninnan, hon sa att det var den elaka Minna som gillar spratt och leriga gummistövlar

som försöker förgifta min hjärna. Att jag överhuvudtaget hade lagt märke till "skit" (hennes utryck) gjorde henne ytterst orolig. Hon tror att en ond ande har tagit mig i besiktning eller att jag håller på att bli schizofren.

Vänninnan blir nästan upprörd och frågar mig: "Vem fan vill ha billiga skitgummistövlar istället för gucci och manolo?" " Nu räcker det, jag har daltat tillräckligt med dig, ge mig ett ärligt svar, vilka väljer du och krossa inte mitt hjärta nu, helt ärligt vem fan väljer hellre gummistövlar?"

Jag tänker och svarar: "vem fan vill ha gucci?"lagom spydigt yttrar jag dessa ord utan att ens tänka mig för...

Jag hör väninnans hysteriska skrik!!

"jag vill ha min Minna tillbaka elaka monster, nu ska vi till farbror doktorn och bota dig, lite piller och så, så blir allt bra"

Resten hör jag inte, ett skyltfönster brevid banken har fångat mina ögon! Världens finaste blommiga gummistövlar! Jag skyndar mig in och köper dessa i väninnans strl. Hon fyller år, och det blir säkert en uppskattad present när chocken har lagt sig. (i mitt köpstopp ska inte mina vänner drabbas utan dom får presenter på födelsedagar)

Jag ritar ett kort med hästar och skriver : Tack för att du finns! Du är bjuden på en helg som du sent ska glömma. Medtag denna present. Livet är kort. Allt skall provas en gång! Minst!

Kram ditt eget lilla träskmonster...

Jag ska på nåt sätt knuffa in henne i bilen och kidnappa bort henne till min farmor en helg när hon fyller år....

Jag väljer gummistövlarna. Faktum är att jag ska gå hem i dessa idag! =)

Hur väninnan reagerar det vete gudarna.....

Men jag väljer gummistövlarna=)

Veckans actionlist

2009-05-19T11:31:00.003+02:00

Hela helgen höll familjen på i trädgården. Det kändes så skönt och avslappnande.
Jag älskar att påta i trädgården. Dock fick jag magsår , igen......
Jag har funderat massor i helgen. Jag har säkert ställt mig frågan "är det värt att ha ett jobb som långsamt knäcker en ?" säkert tusen gånger till mig själv. Ena delen av mig bara orkar inte mer, medans den andra delen vägrar sig låta knäckas, och försöker tänka positivt. Jag har ju trots allt ett välbetalt toppjobb.... så nu är det väldigt mycket fram och tillbaka, men vad gör det när man mest av allt är lite småtrött på allt?? Jag känner att jag inte kan lita på mig själv just nu när det gäller rationellt tänkande. Får avvakta.

Ska försöka lyda farfars råd och fokusera mer på nuet. Just idag. Idag jobbar jag och ska göra mitt jobb så bra det går. Jobba undan och inte låta saker växa på hög. Göra en ny actionlist för det var faktiskt bra.

Veckans actionlist:

1. Jobba undan saker på jobbet
2. Öppna mailkorgen på onsdag (har knappt vågat öppna)
3. Betala räkningar
4. Gå till teraupeten
5. Inte fatta viktiga beslut när jag inte kan tänka rationellt
6. fortsätta att äta nyttigt
7. Lyssna på the secret och få lite mer positiv energi igen

Det är en tuff dag idag...ingen energi och mest av allt vill jag åka hem, krypa in under täcket och strejka. Det är synd om mig idag. Jag behöver positiv energi!!!!!=)

Livet i Täby området....

2009-05-13T12:31:00.002+02:00

På hemmaplan sysslas det med ett shoppingläger!!!!
http://www.e24.se/kvinna/balans/artikel_1310429.e24

Fyy och usch. Det värsta av allt är att förut hade jag tyckt om iden....
Kanske dags för mig att flytta? Det sägs att man blir som sin omgivning.
Det är det här ytliga livet som jag känner stressar mig, som har gjort mig till något
jag inte är. Man har ryckts med hela karusellen och nu har jag fortfarande en enorm
baksmälla. Men men, nu tänker vi mer på nuet...=)

Det kanske är lite tyst på bloggen ,men hjärnan arbetar på högvarv. Jag har en massa
synpunkter och upptäckter om mig själv! Jag har tagit ledigt i två dagar.....Minna ligger högst upp på schemat!!! Dags att leva i nuet och prioritera sig själv!

Det är bara i nuet jag kan agera

2009-05-12T08:45:00.004+02:00

Hela helgen har gått till att utforska mig själv och mina rötter. Resan bar av mot farmor och farfar. När jag var liten var jag inte där så ofta. Som vuxen var det ett nödvändigt måste och vissa år åkte jag inte alls till gården.
Nu dras jag dit. Det känns som att jag precis nu har lärt känna farmor och farfar och deras "konstiga" livsstil. Mina farföräldrar har alltid varit lite knepiga. Annorlunda. Dom har en stor förmögenhet, men lever snålt. En kombination som jag har aldrig fattat. Och ärligt talat inte respekterat heller.
Jag lämnade sambon och sonen hemma och åkte själv. Det tar ett tag att komma fram och jag hade gott om tid att tänka och analysera på allt. Det var svårt att blockera alla orostankar om jobbet men tillslut efter en maktkamp i huvudet så gick även det.
Att starta hos min farmor och farfar faller sig naturligt. Det är det enda sättet att förstå min pappa, hur det kom sig att han övergav gården för att bli egen företagare och flytta ifrån byn.
Jag kan inte påstå direkt att kontakten med mina farföräldrar är idealisk. Det är inte som med min mormor då vi bakade, lekte och stojade omkring nästan jämnt när jag var liten. Även idag har vi en underbar kontakt. Farmor är lite strikt, lite av en adelsdam som har väldigt bestämda åsikter och har gått i flickskola i frankrike. Hon växte upp i en förmögen familj som enda barnet och var väldigt bortskämd med både nannys och tjänstefolk. Hon tjänstgjorde i lottkåren som ung, men har inte delat med sig av sina upplevelser. Förutom nu på sistone då hon har börjat öppna upp sig och berätta om sina erfarenheter och om hennes liv. Något har hänt. Jag antar att det var samtalen om ekonomi som öppnade upp en gemensam intresse och efter detta har hon ringt mig då och då. Farmor äger massor av aktier och är enormt duktig. Hon köpte tex en massa nokia aktier då ingen trodde på bolaget. Hon investerade allt nästan på den finska marknaden och idag är hon minst sagt förmögen.
Hennes strategi har varit enkel sa hon. Något som bara hände. Hennes far var inte nöjd över det faktum att en kvinna skulle ensam ärva gården. Hon fick gång på gång överbevisa sin far och hon drevs av den lilla maktkampen. Vid vuxen ålder köpte hon upp gården av sin far istället för att få ärva!! Av ren stolthet sa hon. Hon började tidigt att köpa aktier och gifte sig med min farfar vars föräldrar också ägde en stor gård. I och med giftermålet blev det ett av landets största privata gårdar. Dom födde söner men alla flyttade tidigt från gården till stadens moderniteter. Ett stort svek enligt farfar som aldrig kunde smälta det faktumet att alla söner lämnade byn.
Och det har legat kvar som ett stort öppet sår. Och ibland känns det som att även min generation har fått sota för det. Relationerna har varit kalla och strikta. Kärlekslösa t.om.
Och detta har jag aldrig kunnat förstå......

Helgen hos mina farföräldrar var konstigt nog både varmt och kärleksfullt den här gången.
Jag fick en stor kram av farmor!!! Hon visade upp gamla fotoalbum och berättade om sina föräldrar. Farfar tog ut mig på en promenad och visade upp skogen och lärde mig massor!!!
Jag fick t.om provköra stora masey ferguson maskinerna och lära mig vad alla olika maskinerna användes för. Jag var med om att så och odla !!! Och gummistövlar inhandlades !!!!
Jag red och mockade hästarna. Matade kossorna och hönsen. På en gård kan man inte skjuta upp saker. Man måste leva i nuet och ta hand om dom olika uppgifterna och sköta om djuren väl. Man kan inte sia om framtiden och undra om frosten förstör första skörden. Man måste vara bered på det men leva för dagen säger farfar.
Hela vistelsen var fantastisk och jag stupade varje kväll i säng. Jag hann inte ens att tänka.
Mer än att jag inte ville åka hem.
Det var en mycket ledsen Minna som åkte hem. Och farmor och farfar.
Hem till stressiga sthlm. Ont i magen sthlm!
Mina farföräldrar gör något vettigt varje dag. Dom driver upp sin gård. Dom brukar det naturen ger. Allt under ekologiska former. Dom köper aktier, köper mark och lever av sin gård.
Dom är inte beroende av el och räntor och amorteringar. Varje dag tar dom hand om sina djur, respekterar sin gård och njuter av kroppsjobbet då dom vet att allt är deras och det är värt att kämpa hårt för!!! Dom säljer det som gården ger och lever gott på det trots att bönder har det svårt idag. Men mina farföräldrar har inga lån bara tillgångar.

Det känns som ett sår har läkt. Jag känner mig mer hel.´Och jag har även insett att det man kämpar för varje dag måste vara något värt att kämpa för!!!! Det ska ha en mening.
Det är okej att jag har skuldkänslor gällande förflutna. Det är okej att jag har gjort så mycket fel i mitt liv. Jag förlåter mig själv för det. Det är det förflutna och jag kan inte ändra det.
Det är även okej för mig att oroa mig lite för framtiden och undra om jag har valt dom rätta vägarna men egentligen har jag bara nuet! Just nu. Det är just nu jag kan besluta mig för vissa saker. Det är just nu jag kan bygga upp en tryggare framtid. Efter resan har jag förstått att min största utmaning ligger i att kunna leva idag och just nu och göra det så bra som jag kan. Och om jag lyckas med det, då tror jag att jag kommer att må mycket bättre psykiskt. För det är bara i nuet jag kan agera...

att lära känna mig själv, och våga bli jag..

2009-05-08T08:04:00.004+02:00

VAD LÄTT DET ÄR ATT SE PÅ DE ANDRA
OCH GÖRA DE RÄTTA SAKERNA.
VAD SVÅRT DET ÄR ATT SE SIG SJÄLV
OCH GÖRA DET SOM ÄR RÄTT FÖR EN SJÄLV.

Har ni tänkt på hur lätt det är. Om man ska hjälpa en annan människa så är det så
lätt att ge råd. Men att våga förändra sitt eget liv och beteenden är jätte svårt.
Allt bottnar i rädslor. Men om man lyssnar noga på sig själv så vet man vad man måste göra.
Jag visste att det inte var bra att handla och spendera så som man gjorde. Det är inte bra att leva för dagen ifall att. Jag visste att jag borde spara till en buffert. Men det var tråkigt. Det var ingen kul. Istället levde jag livet och köpte och köpte det jag ville ha....men ärligt talat levde jag inte alls...den ständiga oron, och alla rädslor, det var inget liv...
Nu shoppar jag bara det jag behöver. Uppskattar mina saker mer. Och sakta men säkert växer en buffert fram. För varje sparad krona så blir jag lugnare. Jag är fokuserad, jag har ett mål att uppnå. Jag gör något varje dag som gör att jag kan bli tryggare och friare. Att ha en buffert det är frihet för mig. Friheten att välja.

Den sanna friheten är att släppa taget om att söka andras bekräftelse. Då behöver du inte hävda dig och kämpa för att få uppmärksamhet. Frihet är också att inte längre vilja ge igen när någon sårat dig. När du kan ge upp dessa två saker får du loss mycket energi!
- Sanna Ehdin-

Jag har ofta undrat vad höll mig tillbaka? Varför väntade jag så länge? Jag tror att jag var för trött för att orka bry mig. Jag var också rädd för att våga förändra mig och verkligen erkänna mina fel och brister. Det hade gjort mig för sårbar. Istället levde jag med en falsk självbild. Utåt var allt perfekt. Jag har ett respektabelt jobb och jag har lyckats över förväntan när det gäller karriären. Därför fick jag ett enormt press över mig även i privatlivet.
Jag föll för hela livstilen, att ständigt ha det nya, det fina, det exklusiva. Mitt jobb förändrade mig massor och jag lät det ske. Över en natt förvandlades jag till något som inte var jag.
Har ni tillexempel läst kontaktannonser? Enligt dom picknickar och reser medelsvensson jämnt och ständigt. Men gör vi verkligen det, eller är det bara en bild vi sänder ut?
"Jag är en tjej på trettio som älskar att resa och njuta av en picknick i parken"?? Är det det viktiga när vi letar efter en potentiell partner??? En picknick?
Människor "fastnar" och det gjorde jag med.
I helgen ska jag åka till mina rötter och se mig omkring. Jag ska kika på bilder när jag var liten. Analysera vem jag var då innan samhället formade om mig...
Vem vet, jag kanske byter gucci skorna mot gummistövlar och galonkläder?
Men hur som helst ska det bli kul att få träffa Minna....=) Den riktiga Minna, sen får vi hoppas att hon inte blir för besviken på mig över hur illa jag har behandlat henne....

kuratorn och styrelsemöte

2009-05-07T14:15:00.005+02:00

Jag var hos kuratorn och kan inte ärligt talat säga om det gav så mycket, men jag ska ge det ett par försök till. Jag tyckte att vi knappt pratade om shoppingen alls, och det var mest hon som pratade. Vi tog inte heller upp något gällande stressen på mitt jobb. Dock pratade hon mycket om kosten och motion!!!!??!!
Hur samtalet handlade om detta har jag ingen aning om. Hon undrade om jag var deprimerad eller kände mig utbränd. Jag fick göra ett test men hon kommenterade inte resultatet mer än att jag befann mig nära den riskzonen. Sen pratade hon om dagsljusets positiva effekter och om diabetes. Hon babblade vidare om frukostar! Hon bad mig göra en fruktsmoothie till frukost varje dag! Så det var råden, en fruktsmoothie till frukost och sen slängde hon med ett faktahäfte om depressioner!!!
Men men, nu ger jag inte upp så lätt. Allt kanske har en poäng, jag får ge henne minst två gr till...

Annars löper allt på som vanligt med jobb, hem och familjen. Jag sparar fortfarande till bufferten och köpstopp råder! Stenhårt!

Nu ska jag för en gångs skull åka hem tidigt och städa. Har slutat 8-9 tiden hela veckan.
Styrelsen accepterade mitt förslag! JIPPIEE!! Så nu fortsätter vi att kämpa! =)

unga thailändskor och gamla gubbar

2009-05-05T11:29:00.003+02:00

Stor varning för alla känsliga personer att läsa dagens bloginlägg!
Detta inlägg är inte på något sätt rasisitiskt. Jag bara undrar hur svenska män
fungerar??!!
Jag var på migrationsverket igår. Oh my god!! Jag förväntade mig att se flyktingar, en och annan europe och t.om några lyckliga par som hade hittat kärleken på en annan kontinent.
Och någ fasiken såg jag par. Äldre män med unga thailändskor. Massor av såna par. Inte en, inte tre, och inte tio utan minst 50 såna par!
Det var ganska underhållande att sitta där och glo. Lååånga väntetider.
Dom thailändska tjejerna var i 20 års åldern. Dom hade minikjolar och högklackat.
Gubbarna var i 40-50-60-70 års åldern. Tjejerna hängde som lerhalmar över gubbarna. Strök dom på pannan, kramade och skrattade hela tiden. Äkta kärlek. Garanterat. Pengar har ingenting med detta att göra. Vacker kärlek. Trygg kärlek.
Migrationskvinnan frågar mannen runt 65 år om sin flickväns namn. Hon kan inte stava. Han vet inte exakt vad hon heter. Dom kikar i passet efter ledtrådar! Något med mjau eller var det mjiau? Intervjun fortsätter. Hur många barn har hon? Mannen vet inte. Tror att hon har två.
Det visar sig finnas tre barn. Ålder på mjau kissen blir 24 år enligt passet.
En massa fler pinsamma frågor, och en massa fler pinsamma svar.
Jag tittar fashinerat på. Det här är äkta såpunderhållning och jag har första parkett plats.
Efter detta går jag till ett växlingskontor brevid. Det är proppfullt! Frågar min vänninna att hur kan det vara lågkonjuktur om det är så många som ska resa. Hon skrattar till småsurt. Säger "western union" . Jag fattar ingenting. Tar en kölapp. Och efter en minut ramlar bollen ner!
Det är samma thailändskor och samma gamla gubbar. Det skickas ner pengar hejvilt till Thailand och Kambodja. Har jag sagt att kramarna och leenden har blivit större nu. Männen krafsar nervöst efter plånboken. Plötsligt hör jag engelska ord från tjejerna. "more money, mamma no food, baby hungry, mamma angry, no good husband"
Efter ca 30 minuter är det min tur. Jag går till luckan och säger "hej, jag vill växla till Euro"
Kvinnan i luckan ser på mig frågande. "vänta "säger hon. En annan man kommer in. Han tittar på mig som om jag vore värsta jobbiga kunden och tillslut säger han, vi har inte så mycket euro!!!
Nehe!
Okej!
Jag går ut! Det pussas och kramas hejvilt där inne! Unga thailändskor och gamla svenska
gubbar.
Jag frågar min vänninna, "drömde jag nyss om att jag var med i en gubbsjuk dröm eller vad"??
Nej hjärtat säger hon, "me love u very much long time me pregnant give me money my baby reality var det där"
Jaha.
Jag kan bara konstatera, jag är i helt fel bransch! =) Det råder ingen lågkonjuktur där inte!!!

uppdatering kaffekannan

2009-05-03T21:34:00.002+02:00

kaffekannan innehåller 1000 kr i tiokronor. Jag älskar guldtior=)
Bara tanken att spara smått hade aldrig fallit mig in. 1000 kr är en helt okej hemmabuffert i nöd. Målet är dock att ha hela kaffekannan full. Jag hoppas att det ska rymmas en hel månadslön i guldtior=)
Cola flaskan är nästan full=) kanske en månad eller två till=)

Nettolön!

2009-04-30T10:38:00.001+02:00

Jag vill bara säga att det är en nettolön vi har lyckats spara! Inte en brutto, som faktiskt var målet...men men vi kämpar på här! =)

utmaningen

2009-04-30T10:15:00.002+02:00

Den här månaden har vi verkligen levt snålt! Vi stängde av värmen och det syntes i elräkningen som damp ner i går. Den var halverad!!!
Vi sa upp boxer abonnemanget och ena bärbara bredbandet. Tidningsprenumerationer har avslutats och diverse småabonnemang. Vi är kvitt läskig skulden (jippieee) som hade en hiskelig månadskostnad. Vi har även gått igenom familjens försäkringar och nästan halverat kostnaden!!! Vi har bara använt en bil, samåkt och fått pussla ihop våra tider. Ibland har detta inneburit en väntan på den andra, men med tanke på hur mycket man sparar i rena bensin, skatt och försäkringspengar, så är det värt det.Detta gör att sambon och jag kan lägga undan varsin halva på lönen. Detta gör att vi får leva extremt snålt i Maj månad men vi har lyckats spara ihop en hel månadslön tillsammans till buffertkontot!
Det har inte varit så lätt, men vi ska göra likadant i Maj månad. Men i juni tas andra bilen i bruk igen. Det blir extremt svårt ibland att pyssla ihop tider. Och på sommaren brukar jag få sluta tidigare.
Men efter en månad har vi sparat ihop till en månadslön i buffert!

Jag är på väg

2009-04-28T10:22:00.003+02:00

Ofta glömmer jag bort hur pass långt jag har kommit på min resa till en sundare ekonomi. Hur mycket jag faktiskt har förvandlats under min resa. Men samtidigt inser jag att jag är långt ifrån kvitt mitt shoppingberoende, och vet att "faran" finns överallt. Det gäller att ligga steget före. Att verkligen inse sitt problem och ta tag i den ordentligt. Jag hade kunnat shoppa upp hus och familj. Jag hade kunnat förstöra det viktigaste nämligen familjens trygghet.

Shoppingberoendet har flera bakomliggande orsaker. Ingen ide att fly mer. Dags att verkligen ändra sig och ta tag i alla problem. En actionlist är nog det bästa. Och på den stod ordet läkare skrivet. Jag har nu tagit tag i detta, ringt husläkaren och berättat allt. Jag ska få en tid till en terapeut som jobbar med stressade yrkesmänniskor. Som vet mycket om shoppingberoende. Jag ger det ett försök. Sen har jag verkligen gjort allt för att ta tag i min psykiska hälsa. Det tar emot lite. Men men, jag vill verkligen förändras. Jag vill kunna vara trygg och nu har jag vaknat från den värsta koman och förnekelseperioden.

Steg 1 var att inse problemet

Steg 2 var att införa åtgärder

Steg 3 var att följa åtgärderna (köpstopp och börja spara)

Steg 4 är att se till att inte trilla dit igen. Gå till botten med saker och ting.

Målet är:

Steg 5 börja hitta en bra balans och må bättre

Steg 6 är att ha en trygg ekonomi

Trygg ekonomi för mig är en bra sparad slant för regniga dagar. Att jag har full koll på räkningar och minskar mina lån i en bra takt. Att jag kan unna mig saker utan skuldkänslor.

Att jag vågar handla kläder mm till mig själv men att jag har kontrollen över mina inköp.

Att jag har lite fonder och aktier och förhoppningsvis ska dessa öka med åren och bli en sjuhelsikes bra investering=)

Veckans actionlist

2009-04-27T09:51:00.003+02:00

Ny vecka, nya tag. Jag gillar inte måndagar. Befinner mig alltid i koma efter helgen. Längtar redan nu till helgen. Känns som om helgerna bara rusar förbi. Jag hinner aldrig ta tag i det viktiga . Aldrig vila ut. Väckarklockan väcker mig varje lördag och söndag. Vi har massor av folk som hälsar på. Jag hinner aldrig satsa på mig själv eller på min familj. Varje söndag kommer ångesten krypande inför jobbet. Och nu sitter man här. Jaha.

I kväll eller i morgon skall räkningarna betalas. Jag har redan lagt undan 3000 kr av min lön till buffertkontot. Enligt min lilla undersökning så tycker många att man ska ha 2-3 månadslöner i buffert. Jag kommer att sikta på 3 månader. Efter det ska jag skära ner på buffertsparandet och köpa mer fonder och aktier. Men slutmålet är att ha en hel årslön på kontot. Jag har börjat inse att frihet i livet kostar. Att kunna välja fritt kostar. Jag har hamnat i någon ond spiral där allt handlar om pengar. På gott och ont. Pengar styr min tillvaro. På jobbet, hemma, och oron och ångesten över pengar är värst. Men det är framför allt bristen av pengar. Nu är jag på god väg, läskiga skulden är borta men jag är inte trygg ännu. Och det är det jag ska jobba på. Att bli trygg. Hitta balansen. Jag börjar bli less på mig själv. Less på ångesten och less på oron.
Och så damp dessa rader in i mailboxen i morse och jag kan bara instämma.

"Life is too short to waste. Dreams are fulfilled only through action, not through endless planning to take action."
David J. Schwartz

Därav

Veckans actionlist:

* Fasta! Rensa kroppen på mediciner och dricka vätska (helst två veckor) Blir tufft, men är ett måste nu.

* Ta krafttag i träningen, har inte tränat på två veckor. Inte undra på att jag är trött, seg och hjärnan går på lågvarv. Träna dock lugnt under fastan.

*Ringa till läkaren

*Rensa skrivbordet på jobbet och komma ikapp.

*Satsa lite på mig själv. Vara ledig på torsdag. Umgås med vänner under valborg men resten av helgen ska jag umgås med sambon och sonen. Vi ska fixa i trädgården och satsa på hemmet. Lite mer vi tid. Inga vänner. Inget slaveri i köket. Och definitivt ingen väckarklocka.

* Planera ekonomin med sambon.

Någon annan som ska skriva en lista? =)

Inget meningslöst shoppande mer

2009-04-24T08:26:00.007+02:00

För mig är mitt hem superviktigt. Jag är inte typen som kan ha "gamla skinnsoffor" och matta från 80-talet. Ibland önskar jag att jag skulle kunna ha en mer avslappnad syn på mitt hem, och i viss grad har pressen släppt lite nu när jag har haft köpstopp, men dock inte helt.

Det har varit svårt att inte handla färska snittblommor till helgen varje fredag. Det har varit jobbigt att inte kunna byta kuddar i soffan. Dock har jag kunnat byta gardiner osv då jag har massor sedan innan. Mest har jag saknat doftljus från mitt favvo märke. Att kunna byta ut detaljer till säsongens måste har också uteblivit helt. Och vet ni vad detta har resulterat i ?

Jo enkelt sagt har jag tappat suget lite av att pyssla och dona! Inte ens städningen känns så där superkul!!!! Nu känns mitt hem mest bara bläääh! Jag känner nästan sorg över detta. Inget känns fräscht. Och det äckligaste av allt är mina köksstolar. Tyget på dessa ser rent ut sagt för jävliga ut! Jag skäms. Dom är helvita och har funnits i evigheters evigheter. Fast just det faktum att dom inte är vita längre. Jag har tvättat dom i 60 grader! Jag har t.o.m kört med klorin men det hjälpte inte så mycket. Blev nästan bara äckligt guldaskiga. Och när t.om min son påpekade detta igår så insåg jag att köpstoppet har gått för långt i den frågan. Det är dags att köpa nya stolsöverdrag! Men jag har blivit så snål. Uttrycket han är så snål att han vägrar ens att skita börjar stämma in på mig. Och då är det illa.

Varför är det så svårt att hitta en bra balans?

Överdragen kostar inte mycket på ikea. Men frågan är vilken färg ska jag välja?

Sonen ville ha dom illgröna gula!! Jag vill ha vitt men det fungerar inte i ett hushåll med ett svin

i familjen (mannen) och en lortgris (sonen)!!!

Jag är nog lite hög över det faktum att jag ska köpa nya stolsöverdrag. Det känns lustigt. Att jag kan bli så glad över lite. Förut blinkade jag inte ens om jag köpte en costa boda vas för 2000-3000 kr att ha tulpanerna i. Nu kunde jag knappt sussa igår då jag bläddrade i ikea katalogen och undrade vad jag skulle välja!!!!

Det här är positivt! Jag börjar inse sakers värde.... inget meningslöst shoppande mer.

gällande årsmålet

2009-04-22T12:44:00.003+02:00

Nu när den läskiga skulden är borta så känns det otroligt skönt. Samtidigt känns det lite tomt! Jag har oroat mig så mycket över detta att jag bara fokuserade på att lösa problemet vilket jag gjorde. Nu känns det nästan tomt på den fronten fast mycket återstår att göra. Men har ni tänkt på en sak. Mitt årsmål var ju att antingen ha sparat 114 486 kr på ett konto eller ha extra amorterat för samma summa. Jag har amorterat på ett lån på närmare 400 000 kr!!!! Jag har nått mitt mål! Faktiskt! Det har jag!
Självklart mycket tack vare att vi har sålt en bil och en jäkla massa tekniska prylar och märkeskläder och väskor. Det enda positiva med en shopaholic. Jag har i allafall shoppat någorlunda smart med varor som håller ett högt andrahandsvärde.
Kanske måste jag införa ett nytt mål. Och ärligt talat tycker jag att den skulden jag hade inte kan räknas in på mitt årsmål.
Därav beslutar jag att årsmålet kan endast nås om jag innehar summan 114 486Kr

*på ett sparkonto (framtidskontot, myntkontot )
*aktier och fonder
*eller extra amorterat i bostadsrätten

Vi är i slutet av månad 4 snart. Ännu har jag inte tillräckligt sparat och har hamnat efter planen.
Jag får sätta lite fart och samtidgt fokusera mer på sparkontot i form av ett bra buffertsparande.
Man får ju inte glömma utmaningen=)

Fondrapport och skulden är snart borta

2009-04-21T08:04:00.003+02:00

Tittade i morse på min kina fond! Vinsten är på över 30%!! Wow. Me likar detta. Very mucho!
T.o.m rysslandsfonden har gått jätte bra. Vilken tur att jag köpte när det var som värst. Det enda jag ångrar att jag inte satsade mer. Att jag inte vågade mer....

Det finns en sak till som lättar mitt lilla hjärta. Skulden på närmare 400 000 kr är nästan borta!!
Jag har endast 12 000kr kvar på den! Så med andra ord, att sälja bilen, massor av saker från hemmet och kläder har nästan täckt bort hela skulden!!! Jippie!
I morgon tar jag och betalar bort det sista. Hela året har jag haft ångest över denna skuld. Varit livrädd och nu är den nästan betald. Den läskiga skulden är gone!! =)
Själv har jag nog inte förstått hur duktigt och hårt vi har jobbat på detta.
Nu kan vi fokusera på att spara och säkra framtiden!

Jag har fortfarande inte fått något besked gällande jobbet. Lite jobbigt att inte veta. Samtidgt vet jag inte hur vi skulle bli hjälpta ändå. Skuldberget ökar på vissa företaget men samtidgt så har vissa delar av koncernen slagit vinstrekord. Jag har diskuterat med värden om mindre lokaler, hjälp från leverantörer och det som jag hatar mest nämligen skära ner på personalstyrkan!!
Har även tittat på andra uppgifter, andra extra jobb som företaget skulle kunna göra och där har jag hittat små guldkorn.... det värsta är att det handlar inte om så himla mycket pengar...
När det var högkonjuktur var vi skyldiga våra leverantörer minst tio gånger mer. Men ingen brydde sig. Nu är vi skyldiga så lite men det får man inget tack för. Det har jag förklarat om och om igen för ledningen. Vi får hoppas att dom lyssnar. Annars gäller principen skär ut det sjuka och satsa på det friska! Men samtidigt en mass uppsägning.... och mina anställda är värda att slåss för! Varenda en. Jag tror stenhårt på företaget. Annars skulle jag inte kämpa.

Just nu är jag glad över att min privat ekonomi börjar ljusna. Jag ser ett ljus på tunnelns botten.
Vi har tagit tag i dom dåliga bitarna. Ändrat shoppingvanorna. Amorterat en helsikes massa
på lånen och fått bort den värsta. Nu har vi kvar väldigt små lån. Tomtlånet tar mina föräldrar
över. Vårt bolån hamnar under 200 000 kr. En ynklig summa sthlms ögon mätt!
Det ska fortsättas satsa på köpstopp och ekonomi!
Jag har t.o.m beslutat att inte köpa ett lusthus till trädgården. I år gräver jag en damm till karparna och snyggar upp trädgården. Resten sparar jag.

2009-04-16T15:18:00.001+02:00

Sanningens stund är snart kommen! Mötet börjar klockan 5!
Håll alla tummar och tår!

TAKE ACTION! Se detta klipp! Slutet har en bra poäng

2009-04-16T08:18:00.002+02:00

http://www.youtube.com/watch?v=rrYPzh0OyhE

Bra videoklipp! Enkel men bra! Warren buffet sa om lågkonjukteren "jag har väntat på den här dagen i tio år"